Vackra vyer & adrenalinpåslag i Nilgiribergen

I morse vaknade halva gänget abrupt av ett ekande skrik i korridoren utanför vårt rum. ”GAAUR, GAUR I TRÄDGÅRDEN!!”. I nu två veckors tid har vi tagit oss fram i Kotagiri utan att se skymten av denna bastanta indiska bisonoxe, även kallad Gaur. Många på kontoret har uppmanat oss att vara vaksamma när vi rör oss i området, men då vi inte mött någon under vår tid här har vi nästan glömt bort att den kan lura i buskarna.

Bortom grönskan skymtar Kotagiri, byn där Keystone Foundation grundades för mer än 25 år sedan.

Vi, Hanna, Olivia, Linnéa och Anna, gör praktik på Keystone Foundation i de vackra Nilgiribergen i södra Indien. Organisationens arbete handlar om att stärka urfolks rättigheter och deras levnadsvillkor utifrån en holistisk och hållbar syn på utveckling. Deras verksamhet sträcker sig från hanteringen av naturresurser och landsbygdsutveckling till hållbara försörjningsmöjligheter och hälsa. Första veckan blev vi introducerade till våra kollegor och tilldelade våra respektive arbetsområden. Hanna och Anna kommer att arbeta inom programområdet community wellbeing, som bland annat verkar för att urfolksgrupper i regionen ska erhålla rätten till de landområden de uppehållit sig på i generationer.  Linnéa och Olivia är placerade på Last Forest Entreprises. Det är en marknadsplattform som utifrån Faire Trade-principer ger marginaliserade grupper möjlighet att tillvarata inhemsk tradition och samtidigt generera en inkomst genom försäljning av egentillverkade produkter såsom honung, bivax, kryddor och kaffe.   

Här är vi! Prydligt uppradade utanför Keystones kontor: Olivia, Anna, Linnéa och Hanna.

Förutom att sätta oss in i den spännande verksamhet som organisationen bedriver har vi även fått upptäcka det sydindiska köket. Varje dag serveras en gemensam lunch på kontoret, vilket är ett utmärkt tillfälle att mingla med kollegor, och därtill tillkommer två te-pauser som nästan har lyckats reducera vårt kaffeberoende. Vi har även hunnit med ett antal ronder pingis på rasterna och introducerat den gamla skolgårdsleken King till våra kollegor.

Vi varvar nytta med nöje!

På helgerna har vi varit iväg på dagsutflykter till grannstäderna Ooty och Coonoor. Mellan städerna går lokala bussar som tryggt kör fram på kringelikrokvägarna och sicksackar mellan en och annan ko som obekymrat strosar mitt bland motorcyklister och bilister.  Utan internet på våra telefoner har vi tagit oss fram genom att fråga den hjälpsamma lokalbefolkningen. Hemma hittar vi knappt till Ica utan google maps!

En av många dramatiska vyer över Kotagiri.
På stans gator samsas mopeder och bussar med folk till fots.

Kotagiri, där vi bor, är en stad på cirka 35 000  invånare omgiven av gröna teplantager och fantastiska dalar. På en höjd omkring 1800 meter över havet blir varje distans en mindre backträning. Trots sin ringa storlek förvånandes vi över hur livlig staden är. Det finns ett gott utbud av små restauranger, caféer och alltiallo-affärer. Det gör det lätt att glömma bort att vi lever sida vid sida med flera olika vilda djur. I Nilgiribergen finns både leoparder, vildsvin, apor och björnar. Och så var det ju gauren.

Detta muskelberg som kan väga uppemot 1500 kilo har ett starkt fäste här i området med en uppskattad befolkning på 20 000 i hela Indien. Denna morgon stod fyra av dessa massiva djur rakt utanför dörren.

Gauren, som trots sin kompakta kroppsmassa hoppat över stängslet och in till vår trädgård. Gräset är alltid grönare på andra sidan – tydligen.

I färd med att hänga morgontvätten stötte Linnéa nästan näsan rakt in i besten som glupskt smaskade på vår gräsmatta. Mötet genererade ett stort adrenalinpåslag bland oss alla som varade hela promenadsträckan till kontoret. Väl framme blev våra kollegor inte lika imponerade när vi uppjagat gestikulerade om händelsen. De ryckte mest på axlarna. Gaurerna är visst vardagsmat, och vi kommer nog behöva vänja oss vid att de kan dyka upp lite här och var. Framöver lär vi dock spana över plantagerna inte bara en, utan minst två gånger när vi promenerar runt!

Framme i Madurai!

Vanakkam!

Efter en lång bussresa från Bangalore kom vi (Johanna och Ida) äntligen fram till Madurai tidigt på morgonen förra veckan. Vi åkte auto till huset där vi bor och chauffören lyckades på något sätt få in all vår packning (fyra stora väskor) i auton. Vi bor i en egen lägenhet ovanför Andal och Abdul som visar oss runt i staden och förklarar hur saker fungerar (som att stänga alla dörrar i lägenheten för att hålla ute myggen, att man måste koka mjölken innan man dricker den, och att man måste få en stämpel på kvittot när man har handlat mat).

Vi blev båda förvånade över hur stort och fint vi bor, med en takterass med utsikt över de färgglada husen. Det är lummiga kvarter med fågelkvitter som i kombination med luftfuktigheten får det att kännas lite som att bo i en regnskog.

Varje morgon blir vi hämtade av en chaufför som kör oss till kontoret i en auto. Chauffören är en familjevän till Andal och Abdul och han kör lugnt förbi alla kor, hundar, motorcyklar, bussar och autos ute på gatorna. Med indiska mått är Madurai en liten stad (som invånarna själva kallar för en by) med ungefär en miljon invånare men trafiken är ändå intensiv och högljudd. Vår lägenhet känns som en liten oas mitt i det här intensiva tempot.

Vi har börjat komma in i rutinerna nu och hittar hem genom rutnätet av smågator och hus och kan ge vägvisningar till autochaufförerna. Förhoppningsvis vänjer vi oss snart vid värmen och fuktigheten.

Hoppas ni vill följa oss i vårt arbete på Evidence under de kommande månaderna!

Johanna & Ida

Vi har landat!

Efter en utdragen visumprocess och en månads försening har vi äntligen landat på indisk mark. Det har varit en nervös och frustrerande process, men vi har ändå under hela tiden haft fokus på det äventyr som väntar oss. Natten till onsdag landade vi på Bangalores respektive Hyderabads flygplats för att sedan så småningom transporteras ut till våra olika organisationer.

Gruppbild Praktikanter 2019-2020
Från vänster: Linnéa, Ida, Olivia, Matilda S., Natalie, Matilda B., Cecilia, Emy, Anna, Elin, Linda, Matilda E., Klara, Johanna och Hanna.

Det är vi som är årets svalepraktikanter. Vi är 15 personer som kommer vara placerade på fyra av Svalornas partnerorganisationer samt samarbetsorganisationen Kudumbam under de kommande fyra månaderna. Cecilia, Natalie, Matilda S. och Matilda E. kommer att praktisera hos DDS, Ida och Johanna på Evidence, Linda och Emy på Grameena Mahila Okkuta, Anna, Linnéa, Hanna och Olivia på Keystone Foundation, och Elin, Klara och Matilda B. på Kudumbam.

75362184_10220311018826684_5842743526588153856_o
På väg från Bangalores flygplats upptäckte vi hur många praktikanter med packning som går in i en liten buss. 11. Helt klart 11. Det hade inte gått in en pryl till!
74273699_10156938456478519_9141816260080697344_n
I Hyderabad har DDS-gänget börjat utforska sin omgivning!

Vi kommer att uppdatera bloggen kontinuerligt under vår tid här i Indien, och hoppas att ni vill följa med på resan!

Hejdå fina Kotagiri!

Vanakkam och nandri för den här tiden!

Nu är det snart dags för avfärd från Indien. Tiden här har gått väldigt fort och varit intensivt. Igår kväll hade vi avslutningshäng och födelsedagsfirande för Stina med många av Keystones anställda. Kvällen blev ett perfekt tillfälle att reflektera kring hur mycket vi faktiskt hunnit med under våra dryga fyra månader i södra Indien. Aviva har färdigställt en bok om indiska honungsbin, Felix har lyckats sammanställa en broschyr om Keystone och Stina och Julia är Last Forests nya hemsidemästare. Dessutom har vi fått ta del av Keystones och Last Forests viktiga arbete runtom i Nilgiribergen. Från Indien tar vi inte bara med oss väskor fyllda till bredden med honung och tvålar, utan även en större förståelse för indiska urfolks situation, vidgade perspektiv och många nya vänner.   

IMG_2054Julia på väg ner till stan i Kotagiri

Innan vi åker har vi dock några tips vi skulle vilja dela med oss av till framtida praktikanter i Kotagiri. Många av tipsen fungerar även för dig som har vägarna förbi Kotagiri, Ooty eller Coonoor utan att vara praktikant för Svalorna.

Ställen att äta god mat på

Trots sin lilla storlek har Kotagiri ett flertal restauranger att erbjuda när du inte är sugen på att laga mat hemma. Det finns någonting för alla smaker – sydindiskt, nordindiskt och kontinentalt. Eftersom vi alla är vegetarianer kommer tipsen vara vegetariska. Om ni äter kött borde ni istället prata med Abhishek, som arbetar på Keystone.

Till frukost har vi alla fallit för rätten poori (ett friterat och fluffigt bröd som ofta serveras med en potatisröra). Dock gäller det att vara ute i rätt tid för att få ta del av denna läckerhet, 08:30 brukar vara en bra tid. Ställen som serverar den bästa poorin och bästa frukosten generellt är Bismi och Hotel Kasthuri.

20181217_112151.jpgEn poori från himmelriket

Lunch äter vi oftast på Keystones kontor. Det kan vi rekommendera då de serverar varierad mat till ett väldigt bra pris. Det är självklart även en trevlig stund att spendera med kollegorna på kontoret.

De perfekta middagsställena är många. Vi föredrar Apple Breeze som både har syd och nordindisk mat.  Detsamma gäller Nahar’s Prana som är ett alternativ om ni vill lyxa till det lite. Nahar är hotellrestaurang och har stadens bästa utsikt. Om ni är trötta på den indiska maten kan ni bege er till Tea County. Här serveras både hamburgare och nudlar. Vi rekommenderar även deras kaffe som till skillnad från resten av Kotagiris kaffe dämpar vårt koffeinbehov.

   Måltid på Nahar’s Prana och utsikten från deras uteplats

Saker att göra i Kotagiri

När vi inte är på jobbet har vi hittat våra egna aktiviteter. Tips är att gå tidiga morgonpromenader i soluppgången (men se upp för de vilda djuren) eller yoga med Sashi som är kunnig inom ämnet.

På morgonpromenaden kan en se både solen gå upp och en och annan gaur

På kontoret behöver en dock inte nödvändigtvis jobba. Det finns nämligen ett lekrum där. Du kan spela pingis, fussball eller carrom (som är väldigt svårt men roligt när du väl får in tekniken).

Ställen att besöka i närheten

Kotagiri må vara en mysig stad, men ibland vill en vidga sina vyer. En kort busstur bort ligger städerna Ooty och Coonoor. Ooty är en turistmetropol i Nilgiribergen. Hit kommer folk från när och fjärran för att beskåda den vackra naturen. Två populära attraktioner att besöka är den botaniska trädgården samt Ooty Lake. Om ni ska äta där rekommenderar vi självklart Place to Bee som serverar Slow Food i italiensk anda och grundades av Keystone.

IMG_4511IMG_4518Regionens bästa pizza hittar ni på Place to Bee i Ooty

I Coonoor kan ni besöka Green shop (större än den i Kotagiri) där bland annat Last Forest säljer sina produkter och Sim’s Park (ytterligare en botanisk trädgård). Alldeles bredvid Green Shopen ligger ett mysigt café vid namn Ababa där du kan få Cappuccino i flera olika smaker och chokladiga bakverk. En gång i månaden arrangeras även 8th market i Coonoor som Aviva skrivit om tidigare.

20190210_145207Utsikten över Coonoor (vi önskar att svenska hus hade lika mycket färger)

Väl i bergen får ni inte missa de fina utsiktsplatser som finns. Kodanadu Viewpoint, Dolphin’s Nose och Lamb’s Rock är tre närliggande utsiktsplatser som kommer få dig att tappa hakan.

20181021_104123Kodanadu Viewpoint var helt otroligt!

Till sist vill vi…

Tacka för oss och ge några sista tips på vad framtida praktikanter i Kotagiri inte får glömma att packa ner:

–       En BRA ficklampa (för att inte råka gå in i ett vilt djur i mörkret)

–       Vakuumpåsar (för att motstå mögel)

–       Oömma och varma kläder

–       Plats i resväskan så ni kan köpa med er produkter från Last Forest3bd0e5ca-4312-4203-924e-7a284d93c127 (1)

Faisal, Stina, Bhavya, Aviva, Julia, Selvi och Felix på middag (Foto: Ranjani)

 

Vi har verkligen haft fyra superhärliga månader i Kotagiri. Förhoppningsvis kan våra tips bidra till att framtida Svalepraktikanter får en minst lika fin tillvaro. Se till att njuta medan det varar, för innan ni vet ordet av kommer det vara slut!

Peace out,

Aviva, Julia, Stina & Felix

Några sista ord & Madurai-tips!

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Det har inte riktigt sjunkit in ännu. Att jag snart ska lämna det som varit min vardag i snart fem månader. En vardag som nästan uteslutande spenderats på Evidences kontor eller i Madurais omgivningar, i ett klimat som gått från molnigt och regnigt till att nu vara konstant hett och soligt. Så ja, det känns minst sagt märkligt, och rätt sorgligt, att det här nu är över. Samtidigt längtar jag såklart efter att få träffa alla mina människor där hemma och att få återgå till det livet jag har där.

Med det sagt så har jag ALDRIG ångrat att jag åkte. Det här har varit en av de mest givande perioderna i mitt liv och jag har många människor att tacka för det. Våra husvärdar som tagit in oss i sina liv. Alla kollegor och aktivister hos Evidence som generöst har delat med sig av sin tid och sina kunskaper. Alla som delat sin mat med oss och alla som delat med sig av sina livshistorier. Bland de människor jag råkats med under den här tiden finns några av de mest inspirerande, kunniga och kloka personer jag någonsin träffat. Ett särskilt tack ska också riktas till min kära praktikantkollega, resepartner och sambo Lovisa. Guldstjärna till dig för att du stått ut med mig hela den här tiden ❤

Här kommer några avslutande Madurai-tips till kommande praktikanter och andra som har vägarna förbi Madurai!

Hotel Supremes takterass
Surya veg restaurant ligger på hotel Supremes takterass. Här vi har spenderat många kvällar. Kvaliteten på maten är lite ojämn men den gulliga  personalen, utsikten över Madurai och att det fläktar skönt har gjort det till vårt favoritställe. De har också en väldigt god cold coffee, perfekt nu i februari när temperaturen ökar för var dag som går.

IMG_9251.png

Bästa promenad- och shoppingstråken i stan
Det gigantiska templet Meenakshi Amman tornar upp sig i stadscentrumets mitt och hit vallfärdar pilgrimer och turister. Vi brukar ta en auto dit och sen bara promenera runt i området. Det är nämligen avspärrat så det är som en liten oas bortom all hetsig trafik. Här finns även många butiker och efter en kortare promenad genom gränderna så är man framme vid palatset som på kvällarna har ljusshower.

IMG_0005

Mest användbara app
För att ta sig runt i Madurai är auto det smidigaste sättet. Ola är appen som används för att boka, men du behöver ett indiskt nummer för att det ska fungera.

Passa på att besöka en hill-station
Att åka till en hill station i bergen är ett perfekt sätt att komma undan värmen och dammet ett tag. Kodaikanal har jag skrivit om förut men jag vill också slå ett slag för Munnar som är snäppet vackrare, även om bussresan dit är liiite väl lång. När vi var där skulle vi vidare till Kochi och Keralas kust så Munnar blev ett perfekt stopp på vägen.

IMG_8671

Andra weekend-resmål
Andra värda resmål inte så långt bort från Madurai är Puducherry stad + Auroville (som jag också bloggat om tidigare) och Varkala. Varkala må vara turistigt men här finns flera vackra stränder och många bra restauranger med varierad mat (= inte ris). Chennai är Tamil Nadus huvudstad och kan vara värt ett besök av den anledningen, även om jag inte var så förtjust i staden som sådan. Vi tog oss ner till den södra stranden, åt en massa gott på restaurangerna som låg där och promenerade sen bort till ”broken bridge”.

Processed with VSCO with m3 preset

IMG_7549

Överväg att ta buss istället för tåg
Vi tog den statliga bussen till både Kodaikanal och Munnar. Det är billigt, relativt bekvämt och du behöver inte köpa några biljetter i förväg. Bara att hoppa på bussen och betala när du väl är ombord.

Bästa butiken
Min favoritbutik ligger i Vishal de mall, en galleria nära Evidences kontor. Här har vi gått på bio flera gånger (oftast på tamil men ibland visar de filmer på engelska så då passar vi på). Butiken Shens Farm som ligger här är himmelriket för den som går igång på naturliga och ekologiska produkter. Här finns bland annat grejer från Keystones butik Last Forest!

Häng med på allt!
Vi hade nog haft det mycket tråkigare här om vi inte följt med på det ena och det andra som vi blivit medbjudna till, bröllop till exempel. Vi har haft som princip att säga ja till allt och det har verkligen berikat vår tid här. Så det är nog mitt bästa tips – att var öppen för alla förslag, särskilt om det gäller bröllop :))

IMG_7860

Nu får jag nog ta och tacka för mig. När jag skriver det här är det söndagseftermiddag och 37 grader i skuggan. Vi ska trotsa värmen och ge oss in mot stan för att strosa runt kring templet och dricka vår allra sista cold coffee på Supremes takterass.

På återseende,

Miriam

Vårt Indien

Från DDS i Pastapur, Telangana

Hej!

… och hejdå!

Så var det dags för oss här på DDS att skriva vårt sista och avslutande blogginlägg. Om drygt en vecka lämnar vi Indien och redan på tisdag lämnar vi Pastapur för att avsluta praktikperioden på huvudkontoret i Hyderabad där allt började för 4,5 månad sen. Då var allt med Indien främmande och helt ärligt upplevdes allt som kaotiskt. Men nu när det närmar sig hemresa så är Indien inte riktigt lika främmande längre, eller i alla fall inte det som har kommit att bli vårt Indien.

IMG_8111
I vårt lilla hus har vi kämpat i både med och motgång (läs strul med allt från vatten, till el, och insekter etc.)

Om det är något vi förstått under vår tid här så är det att det finns flera olika Indien. Med allt från kultur och språk, till mat och boende. När vi pratat med de andra praktikanterna har det blivit tydligt att vi upplevt olika varianter av Indien och att vårt Indien på många sätt skiljer sig åt från deras. Det kanske är just det som är det häftiga med det här landet. Att det finns så sjukt mycket av allt och inget är det andra likt.

IMG_6847
Ute på besök hos en bonde nära Pastapur och åkrar med bland annat linser

Vårt Indien har framförallt bestått av livet på landet, med en touch av storstad och resande. Livet på landet har varit påfrestande emellanåt men det har även gjort att vi sett andra delar av Indien med ett annat perspektiv. Turistlivet under julen och vår weekend i Mumbai var härlig för att den delen av Indien var så otroligt annorlunda från vårt lilla lantliv.

52948632_256865345214876_7577816576510918656_n
Under vår weekend i Mumbai tyckte vi att vi levde riktigt lyxig stadsliv med trottoarer och afternoon tea.

Men lantlivet har också varit ganska skönt. Som när vi efter en dag på kontoret och i värmen uppemot 34 grader, får sätta oss på verandan med en kopp kaffe och titta på de fortfarande lika fascinerande aporna. Eller de möten vi haft under träd i någon avlägsen by där vi inte fattat något på grund av språkbarriären men blir bjudna på oändliga mängder te och en otrolig generositet.

IMG_7624
En bild från vårt besök i Khirai (som ni kan läsa mer om i ett tidigare inlägg här på bloggen)

De små vardagsrutiner vi skapat här har gett en avkoppling i det annars väldigt intensiva Indien. Exempelvis som att alltid se ett avsnitt av Historieätarna på kvällen. Efter att nu ha sett oändliga repriser så har vi nu även expertkunskap om Sveriges mathistoria från 1500 talet till nutid. Det trodde vi minsann inte när vi kom hit i oktober!

IMG_8375
Kommer nästan sakna alla dessa apor som slänger runt i träden och på hustaken.

Trots att vi längtat och nu ser fram emot att åka hem så är det med visst vemod vi nu börjar packa. Det finns ju alltid en speciell känsla närvarande när något når sitt slut. Att vi kommer tillbaka i framtiden är vi båda säkra på men då kommer det vara till ett annat Indien. Minnet av vår tid här och av vårt egna Indien är något vi tar med oss för resten av livet.

IMG_8075.JPG

Tack å hej!

Ellen & Matilda

Praktikperioden i sju punkter

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Hej!

Nu börjar det dra ihop sig här på Evidence och det är snart dags att bege sig hem till Sverige igen. Det här blir nog det sista inlägget från mig! De här fyra månaderna i Indien har varit otroligt händelserika och det känns nästintill omöjligt att kunna sammanfatta dem, men jag ska göra så gott jag kan.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_301aUNADJUSTEDNONRAW_thumb_3011UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e68Madurai, som har varit hemma i 4 månader nu

Det som förvånade mig mest med Indien

Innan vi kom till Indien tänkte jag mycket på vilka förväntningar jag hade. Av livet här, av landet och av praktiken. Jag försökte förbereda mig så mycket som möjligt på att det skulle vara varmt, smutsigt, högljutt och intensivt, samtidigt som jag visste att det var viktigt att vara öppen för att saker kanske inte är riktigt som man tror att de kommer vara. Att inte låsa sig vid en förutbestämd bild. ”Det är viktigt att vara flexibel och beredd på oväntade saker” var någonting som vi praktikanter fick höra otaliga gånger innan vi reste iväg. Det som förvånade mig mest med Indien var därför att det inte är så annorlunda från hemma ändå. I grunden är det samma. Det har varit lätt att skapa en vardag här, och jag har vant mig vid det mesta – värmen, lukterna, ljuden, djuren och kulturen. Visst är det väldigt mycket som är väldigt annorlunda från hemma i Sverige och det har krävts en omställning, men jag hade nog förväntat mig att det skulle vara svårare att anpassa mig till mitt nya liv.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2cdcAtt kossor skulle finnas i lite överallt var jag beredd på

Den bästa maten

Eftersom jag ofta äter indisk mat hemma i Sverige hade jag en ganska tydlig bild av hur maten skulle vara under praktiken. Men det var inte riktigt som jag hade trott! Den indiska maten som serveras i Sverige är nästan uteslutande nordindisk eller bangladeshisk och helt annorlunda från maten som serveras i södra Indien, där Madurai är beläget. Jag har fått prova på nya, spännande rätter och smakkombinationer. Dosa, som är ganska likt en tunn pannkaka, har blivit en favorit och något kommer jag sakna när jag kommer hem. Något annat som alltid gick hem, en av de få rätter jag inte tröttnade på, var Gobi Manchurian. Den består av blomkål i en stark, kryddig sås. Rätten är indisk-kinesisk och smaksatt med soja och chilisås, men väldigt populär i södra Indien. Supergott! 

Den sämsta maten

  • Idlis – kladdiga, kompakta men samtidigt fluffiga risbullar. Serveras gärna med samma tre såser som alltid serveras i Sydindien och äts ofta till frukost. Smakar knappt något alls men växer i munnen när man tuggar!
  • Paan – tuggas efter måltider och sägs vara bra för matsmältningen. Består av betelblad, arekanötter och kryddor. Smaken är skarp och pepprig. Jag och Miriam fick smaka på detta en gång och jag tror det tog ungefär två sekunder innan jag spottade ut allt igen. 

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e5bEn av de godaste frukostarna (med stjärnfrukts-juice!) åt vi i Kodaikanal 

Den bästa nya vanan jag har fått

Att läsa (nästan) varje kväll! I vardagsstressen i Sverige har jag så lätt att glömma bort, välja bort eller inte orka ta upp en bok för att läsa, men det har varit mitt främsta kvällsnöje här i Indien (ibland finns det inte så mycket annat att göra). Jag hoppas att vanan sitter i när jag kommer hem, och att jag kan välja bort mobilen för en bok på kvällarna. Ett tiotal böcker har jag tagit mig igenom under dessa månader. Här kommer också ett boktips! ”De små tingens gud” av Arundhati Roy är oerhört välskriven och målar upp en realistisk, om än sorglig, bild av det indiska samhället och människorna som lever i det. Jag är inte den första som rekommenderar denna bok, men den förtjänar att lyftas upp och borde läsas om man vill få en inblick i det indiska samhället och kastsystemets konsekvenser. 

Den mest oväntade händelsen

Jag och Miriam fick under flera tillfällen följa med våra kollegor på olika event – prisutdelningar, seminarium och bröllop. Ofta visste vi inte riktigt vad som skulle hända härnäst och vi hamnade ibland mitt i fotograferingar eller uppe på diverse scener. En gång, när vi satt uppe på en scen och lyssnade på Evidences grundare Kathir som skulle ta emot ett pris, var det någon i publiken som kom fram med en inte många veckor gammal bebis som Kathir fick ta i famnen och sedan namngav. Vi förstod ingenting och inte ens Kathir, som är van vid att främlingar som ser upp till honom kommer fram för att prata, visste att det skulle hända utan fick improvisera fram ett namn på plats.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2d55Vi har fått vara med på många event – bilden är från ett bröllop

Det sämsta med Indien

All ojämlikhet som finns i landet. Mellan fattiga och rika, mellan stad och landsbygd, mellan män och kvinnor, mellan människor av olika religion och kast. Även om hela Indien har potential att förbättras på många sätt (Indiens ekonomi växer rekordsnabbt!) så är det bara ett fåtal som får ta del av utvecklingen. Korruption och diskriminering leder till att levnadsvillkoren och möjligheterna ser väldigt olika ut beroende på vem man är, samtidigt som många upplever våld och trakasserier på grund av sin bakgrund.

Det som har gjort störst intryck

Alla fantastiska människor jag har träffat här. Jag har svårt att uttrycka hur mycket kollegor och aktivister har betytt. Och att få dela upplevelsen med Miriam har varit guld värt! Ända från början kände vi oss välkomna, och alla har varit så öppna och måna om att vi ska få vara delaktiga. De har delat med sig av sin kunskap om indisk politik, kastsystemet och mänskliga rättigheter. Vi har haft många intressanta diskussioner med de på kontoret, och inspirerats av deras engagemang och arbete. Upplevelsen hade inte varit densamma utan dem!

IMG_7775Här är vi med några av våra kollegor på Evidence!

Sammanfattningsvis kan jag säga att tiden i Indien har varit oerhört lärorik och gett mig nya perspektiv på utvecklingsarbete. Jag har fått uppleva så många nya saker och träffat människor med inspirerande livserfarenheter och spännande berättelser. Samtidigt har det stundtals varit tungt att höra hur de daliter som Evidence arbetar med behandlas. Kastsystemet skapar ett strukturellt förtryck av människor, och det är sorgligt hur ingrott det är i det indiska samhället. Därför är det tur att det finns så många som kämpar, helt outtröttligt, för dess avskaffande. Jag tar med mig så mycket inspiration och erfarenheter hem till Sverige, men är säker på att jag kommer tillbaka till Indien någon gång i framtiden. Men för nu – tack för den här tiden!

Lovisa

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3078