Julias Bangalore-lista

En av praktikanterna som var i Bangalore förra året skrev en lista med hennes tips i staden. Den var väldigt trygg att ha med sig och även jag vill bidra med en lista på mina favoriter i Bangalore. Även om det är en mycket stor stad som ibland är väldigt svår att navigera sig i och ta sig i fram pga rörig trafik, så FINNS det verkligen guldkorn. De tänkte jag tipsa om nu! Om du aldrig planerar att åka till Bangalore och tycker listan låter tråkigt så kan du på en gång kunna scrolla ner till slutet – där finns ett recept på en väldigt enkel och supergod gryta!

Mat, yes ok nu kör vi:

  • Toit. Mikrobryggeri och fantastiska pizzor (tunt strimlad aubergine och tryffel var min och Hannahs favorit)
  • Tamarind. Mycket goda nordindiska grytor (utöver paneer-rätterna rekommenderar jag alo dum och dum ki gobi) med drypande vitlöksnaan
  • Sri Krishna Bhavan. Vår lunchresturang där vi äter flera gånger i veckan. Min standard är butter paneer masala och Hannahs är alo gobi, gärna med roti och veg fried rice. Även goda samosas och fry daal. Det är färska råvaror, går snabbt och billigt. Är dagligen tacksam över detta ställe då det är 5 minuter promenad från kontoret och fantastiska smaker°
  • A 2 B Veg Restaurant. Masala dosa och south indian meals är nice här!
  • Aagaman Veg. Promenadavstånd från de stora och bra butikerna Fab India och Max ligger denna restaurang med stort utbud av vegetarisk nordindiska grytor. Otroligt god mat. Inte mysigaste men den godaste maten jag ätit.
  • The Chocolate heaven. Brutala sundae-efterrätter, chokladtårtor, fika och mörk choklad till försäljning.
  • Mavali tiffin room (MTR) Bangalores äldsta dosa och idly-resturang ligger nära den botaniska trädgården Lalbagh och är väldigt trevlig. På en söndagseftermiddag är det mycket folk och kö men det går fort att få bord!
  • The Yoghisthaan Cafe. Ett måste! Helt underbart. Här kan du också göra yoga.
  • Om Made Cafe. Ett annat måste! Takteras och så fin inredning och smoothie med jordgubb och kardemumma.
  • Cafe Noir. Om du längtar efter västerländsk mat (typ fransk) och vill sitta på ett torg med uteserveringar.
  • Truffels. Burgare och choklad-milkshakes.
  • Brik Oven. Väldigt god pizza och våfflor, trendigt
  • Hi Seoul. Sååå god koreansk mat! För hundra svenska får du massa gratis förrätter, en super god bimbimbap och juciecentrefiguerad (!) vattenmelonjuice.
  • Corner House. Glass!

Att göra:

  • Lalbagh Botaniska trädgård. Promenera runt!!
  • Cubbon Park. Vacker trädgård
  • Orion Mall (finns även ett mindre och även sämre Orion East). Här kan du shoppa i en mängd olika butiker, gå på bio, kolla marknaden högst upp och gå i en superbra mataffär.
  • Commercial street. Ett område med massa smågator där du kan hitta ALLT. Butikerna öppnar runt 10-10.30 och det är skönt att vara där när de öppnar för efter lunch blir det bara mer och mer folk. Här gäller det att PRUTA! Det är kul men se till att äta en ordentlig frukost innan. (Annars kan du äta god masala dosa och dricka vattenmelons-juice på Dispensery Road). Silversmycken, sandaler, sjalar och prylar till hemmet shoppar jag gärna här.
  • Phoneix-mall. Helt enorm galleria där allt finns. Bra Fab-India där de säljer osockrat jordnötssmör…

Uteliv

  • Three dots and a dash. Skönt häng, mat, dans och fest!
  • One night in Bangkok. Om du gillar old school hiphop kan du dansa här
  • Monkey Bar. Bra häng och spontandans
  • Arbor Brewery. Nice tacos och skön målgrupp
  • The Biere Club. Olika tallrikar med små-plock, typ hummus och röror och sånt

Träning

  • Bounce. Gym precis vid kontoret. Kostar ca 1000 kr för tre månader. Fräscht och bekvämt!
  • Jeevana Yoga studio, nästan mittemot gymmet, på taket ovanpå en skola. Vi kör nästan varje morgon måndag-torsdag 7.30-8.30. Man kan även signa upp sig på tidigare morgonklasser eller på eftermiddagen.

Andra tips

  • Reseapparna Ola och Über. Vi har testat båda och de fungerar lika bra/dåligt. Ibland är det en del misssförstånd pga språk och kommunikation men det är otroligt skönt när det fungerar bra.
  • Appen Zomato! Bästa appen som guidear dig till resturanger, caféer, uteliv och du kan boka bord eller beställa hem mat via dem.
  • Olika flea markets poppar upp på Facebook, kan vara skönt och tydligt att se när och var olika marknader poppar upp.
  • Ladda ner en karta som funkar offline, ”maps.me”. Reseappen ”triposo”
  • Träningstips: Träningsappen ”sworkit” och; köp en yogamatta!
  • Ta med/köp en power bank så du kan ha mobilen laddad
  • Njut av all indisk mat, även om det finns mat från andra länder är det är den bästa!
  • Men annars… den grekiska falafel-wrapen i food courten på Orion mall… när du faktiskt inte kan äta en varm gryta och bara måsta äta falafel, denna är bättre än i Kammanhali tycker jag.
  • Indira Nagar och Kormangala är nice områden där man faktiskt kan promenera runt lite. Mycket trevliga butiker, caféer och restauranger.
  • Little black book Bangalore. Hemsida där du kan få bra Bangalore-tips från experterna.
  • Scroll.in för nyheter och nöjesrapportering som rör Indier, enligt dem själva
  • Slutligen: passa på att handla massor av tropiska frukter, grönsaker och kryddor! Fråga försäljaren om tips på tillagning om du hittar nya grönsaker. Eller testa att laga min gryta jag experimenterat fram!

KOKOSDAAL MED ALLA DINA GRÖNSAKER OCH LIME:

Jag är själv superdålig på att följa recept vilket gör det lite konstigt att skriva ner ett recept, jag brukar handla grönsaker och kryddor jag är peppad på och sen så blir det lite som det blir beroende på humör och dagsform.

Iallafall, för denna suuupergoda gryta behöver du:

  • 1 rödlök (där vi är används bara rödlök men du kan ta vilken lök du vill)
  • 5 cm färsk ingefära
  • 5 klyftor vitlök
  • Chili
  • 2 tsk senapsfrön
  • Curryblad
  • 2 tomater (eller krossade tomater om du är en fuskare)
  • Två nävar lady fingers/okra
  • 1 paprika
  • En halv squash (jag köpte den på marknaden för att den såg fin ut, syns inte i bild och smakade inget i grytan men du kanske har några andra grönsaker i kylen du kan lägga ner)
  • Linser (jag körde 1 dl blandade linser)
  • Vatten
  • Koriander-krydda (lärt mig att man ska ha både torr och färsk koriander i), curry och gärna garam masala eller någon annan kryddblandning med kanel, kardemumma, ingefära, koriander, chili, nejlika, salt, peppar
  • 2 Lime
  • Kokos (gärna finhackad från färsk kokosnöt men ok med kokosflingor)
  • Färsk koriander
  • Jordnötter

Såhär gör du:

Häll i olja i en het panna, lägg i senapsfrön och vänta tills de börjar snärta och studsa, lägg i currybladen. Sänk värmen och lägg i lök, chili, ingefära och låt det mjukna ordentligt. Hacka tomater och lägg i, låt puttra med kanske lite vatten. Lägg sedan i resten av grönsaker du vill ha och låt de stekas, lägg i kryddor, linser och låt de också stekas lite innan du lägger i mer vatten och låter det koka ihop kanske 20 minuter (gärna längre om du inte är superhungrig). Smaka av kryddningen och fyll på med det som saknas, tex chili eller salt. Sen kommer det viktigaste; färsk koriander, massa lime, kokos och jordnötter!

Servera gärna med hirs (exempelvis little millet) eller ris, bulgur eller couscous. Och mer lime!

dsc_0241

Hejdå Bangalore och Indien! Det har varit 4,5 månader späckade av kontraster och jag har varit med om allt och inget. Det har varit otroligt bra och lärorikt, det känns bra att åka hem nu även om det finns flera saker jag kommer sakna. Ganska säker på att jag kommer tillbaka!

/Julia, Bangalore

 

Lämna en kommentar

Filed under Julia Örtegren, Uncategorized

Frågesport: Gissa trädet!

Nu lider vår vistelse i Indien mot sitt slut och det blir då dags för den sista frågesporten, denna vecka Gissa trädet! Träd är ju fantastiska på så många sätt, både som jordens lungor och som något som står stadigt i marken med sina rötter under många år, fastän årstider förändras. De kan erbjuda både föda, skugga, binda jord samt klistolpe åt den som behöver det. Rätt svar hittar du längst ned på sidan.

img_9315

Träd nr 1: Detta träd har vi precis utanför vårt hus och till vårt förtret så är det tyvärr inte säsong än för de frukter som växer på trädet. I denna region kan man hitta många planteringar med dessa träd, då det är många som gillar denna (för oss nordbor) väldigt exotiska frukt som man kan hitta i både efterrätter, glass och som torkat naturgodis.

img_9312

Träd nr 2: Detta träd är kompis till ovanstående och är därmed också precis utanför vår dörr här i Indien. Från denna fantastiska växt får man inte frukt, utan en nöt som speciellt många veganer gillar, då man kan blötlägga dem och mixa dem och använda till diverse bakverk.

img_9106

Träd nr 3: Sist ut är ett festligt träd som om man är lite bevandrad i torkad frukt kanske kan lista ut vilken typ av träd det är. Detta är en version av vad vi brukar äta hemma.

Detta var sista omgången av frågesporten och förhoppningsvis kan det sporra till att tänka efter och klura lite på var vår mat egentligen kommer ifrån och hur den ser ut när den växer. Speciellt när det kommer till mat och frukt som vi inte ser växa i Sverige, men som fortfarande har ett ursprung.

 

Rätt svar: Träd 1: Mango, Träd 2: Cashewnöt, Träd 3: Fikon 

Lämna en kommentar

Filed under Kristina Johansson, Uncategorized

Jag ska bli en jobbig svensk

Så här när det närmar sig slutet på vår vistelse och praktik så går jag igenom många, otaliga och återigen många tankar och reflektioner. En tanke kom över mig en morgon, när jag satt på vår balkong och åt havregrynsgröt i solen – Fy vad vi svenskar är tråkiga! Instängda, reserverade, obekväma, kalla och helt enkelt väldigt osköna.

Vänta, vänta, vänta. Jag ska förklara vad jag menar.

Jag tar det från början.

När vi kom hit, i början av oktober förra året (som för övrigt känns som en månad sen), var vi fyra helt vanliga svenska tjejer som var nyfikna på det livet som vi skulle skaffa oss här. Vi fick flytta in i vårt hus och sedan den dagen har det varit ett helvete – om du frågar svensken i mig. Ett helvete för att vi har inte haft en enda dag då vi har fått vara själva, kunnat stänga om oss eller bara få göra exakt vad vi har haft lust till. Våra grannar har kommit förbi nästan varenda dag, antingen bara för att hänga, kolla läget med oss, eller fråga om vi har ätit, vad vi har ätit, när vi ska laga mat eller vad vi ska laga för mat. Ibland kommer de förbi med mat eller te, även om vi är i full gång med att laga mat själva. Vi försöker varje gång bjuda våra gäster på något, för att visa vår gästvänlighet (men också ibland för att möta deras förväntan om att vi ska bjuda på något). Ni förstår, det finns inget slut på det här med besök. Vi har för all del lärt oss en del hindi nu, men de flesta ord handlar om mat, smärta, tid eller olika sätt att säga hur bra allting är. Det har varit flera gånger då vi har sagt till varandra ”nej, nu får det vara nog med besök”, och de har kommit i alla fall. Flera gånger då vi har skjutsat iväg grannbarnen från vår balkong för att vi helt enkelt inte har orkat ha dem där. Allt som heter ”privat” och ”egentid” på svenska finns inte längre.

Det mest fantastiska med de här besöken är dock att de kan vara allt från två minuter till en timma, och under hela den här tiden så förstår vi knappt varandra! Många gånger sitter vi bara tysta och tittar ut över bergen, något som svensken i mig tycker är lite jobbigt. Svensken i mig tänker,  varför kom du hit om du bara ville sitta stilla, på min balkong? Det kryper i kroppen på mig att jag inte kan kallprata om vädret eller vad de har gjort på sin dag. Men vet ni vad…det kanske är okej att det är så?

Om ni har följt mina tidigare inlägg så har ni säkert läst om vår kära Asha Dadi, och hon är verkligen helt otrolig. Hon har det största tålamodet för att vara den äldre tanten hon faktiskt är. Hon brukar upprepa och tjata sina fraser om och om igen tills vi känner att vi har förstått henne, givetvis är allting genom att gissa, men ändå. När vi svarar och frågar på svenska (engelska är ingen vits) om vi har uppfattat rätt, svarar hon ofta ”Haaa”, som betyder ja. Även om det kanske inte är rätt gissat, så när jag känner att jag har prickat rätt uppfattning, känns det som att jag har kommit henne lite närmre och en lättnad och lycka sprider sig i kroppen.

Dessa möten vi har haft har gett mig många tankar på hur mycket kärlek vi har fått. Kärlek och värme, mat och omtanke. Och självklart närhet, och så var det där med den icke-existerande egentiden. Allt det här är jag nu vad vid, det här är min verklighet och det jag lever i nu och jag har svårt att föreställa mig att leva utan deras närhet. När jag tänker på att jag ska tillbaka till Sverige, komma tillbaka till det så kallade ”bemötandet” människor har gentemot varandra – vi hälsar knappt på grannar eller andra bekanta och knappt nya ansikten vi ser. Det är ett kallt, ensamt och väldigt utelämnande samhälle vi lever i, vi svenskar. Och ändå så är vi någorlunda lyckliga. Eller?

Omställningen som sker i mig inför att komma hem är minst, om inte värre, lika stor som omställningen och förberedelsen jag gjorde för att komma hit. Nackdelen (eller om du vill kalla det fördel) med att jag vet vad jag väntar mig när jag kommer hem, gör att omställningen sker redan i mitt huvud när jag är här. Omedvetet eller medvetet, varesig om jag vill det eller ej. Jag har kommit fram till att det jag känner, konflikten i mig själv, är en pre-kulturkrock. Och kulturkrock är precis vad jag kommer uppleva när jag kommer hem till allt det jag egentligen känner till så väl. Frågan är bara hur jag, hur vi, kommer att anpassa oss till det, och om vi ens vill anpassa oss.

Våra grannars bemötande och tålamod med oss har fått mig att reflektera över hur nysvenskar har det i Sverige. Många familjer och ensamkommande barn i Sverige har stått inför samma nya utmaningar som vi gjorde när vi först kom hit i oktober. Självklart är det många skillnader i de båda exemplen, men jag kan se likheter. Vi kom hit och blev bemötta med kärlek, nyfikenhet och inkludering till deras liv och samhälle. De har inte tröttnat på oss, trots det att vi inte förstår varandra, eftersom inför varje dag förstår vi varandra lite bättre. Varför kan inte vi svenskar ha samma bemötande mot de nysvenskar som befinner sig i våra samhällen idag? Det har ju visat sig att våra upplevelser och tolkningar på deras kärlek, har svensken i oss upplevt som påträngande och jobbigt. Vi svenskar kan också vara ihärdiga, jobbiga, högljudda och påträngande, liksom våra grannar har varit mot oss här. För trots att jag stundtals (ganska ofta) har tyckt att det har varit påfrestande med så mycket människor runt omkring mig konstant, har det ju resulterat i flera otroligt fina relationer – som jag annars inte skulle ha fått.

Tänk vilka samhällen vi kan skapa i Sverige med denna grann-kultur, om vi ens anammar en uns av detta. Så, jag vill lämna er med tanken på att kanske bjuda in din granne på en kopp te lite oftare, bjud in och låt det vara lite obekvämt om det nu känns så. Förstår ni inte varandra? Det är okej! Bli en höjdare på kallprat, för tillslut blir kallprat varmprat. Vi behöver inte vara främlingar bara för att vi lever i enskilda hus och lägenheter. Det är en klyscha, men världen blir ju roligare och härligare när vi får dela den med andra.

Lämna en kommentar

Filed under Linnéa Dietrichson, UYRDC

Saker jag inte visste skulle hända mig i Indien

Innan vi begav oss till Indien fick vi massor av information om vad som kunde vänta oss och hur vi skulle bemöta kulturskillnader. Jag tror att jag hade en ganska bra uppfattning om svårigheter som kan tänkas uppstå, men en del saker hade jag helt enkelt inte väntat mig. Här är några saker som jag inte trodde skulle hända mig i Indien: 

1.Fått mina trosor uppätna av en råtta 

Vi har en liten råtta som bor i vårt kök. Han brukar äta vår mat på nätterna men vi låter honom hållas eftersom han brukar låta oss vara. Tills jag kom hem från kontoret här om dagen och fann att han ätit sju par av mina trosor (som låg i min väska på golvet).

2. Fått konstiga smeknamn 

Men där tar Denise hem priset, hon kallas nämligen John på kontoret. Ingen vet varför.

3. Blivit jagad av en ko

Eller okej kanske inte jagad men den kom fram, ville stångas och vi började springa medans en åskådare kom till undsättning och jagade bort kon.

4. Blivit fotograferad i tid och otid

Någon som många nog känner igen sig i. Man ska fotograferas i tid och otid och inte alltid när man är beredd. Mitt konstigaste exempel är nog när jag satt i publiken på en konferens och någon skickade fram sin telefon och frågade om jag kunde ta en selfie? Lyfte telefonen och försökte ta en selfie på publikhavet, med mig i hörnet, röd i ansiktet.

6. Hamnat på ett födelsedagskalas när jag skulle betala i en affär 

Stod i kön helt casual. Helt plötsligt kommer en stor tårta in och alla börjar sjunga. Jag blir inbjuden till festen (och fotograferad).

Märker nu att listan kan göras hur lång som helst, och Indien fortsätter att överraska mig, varenda dag.

Här kommer också några av mina finaste minnen från senaste tiden:

fb_img_1486047933801Fantastiska Mrs Kanagavalli visar oss bilder från sitt liv som aktivist. Hon har åstadkommit otrolig mycket, bland annat ordnat land till ett kringdrivande samhälle.

fb_img_1486047919087Vi tillsammans med vår handledare Andal och Kannagavalli. Solen i ögonen och därav minen, men vad gör det.

fb_img_1486047904299En annan fantastisk kvinna som jag har träffat är Seethalakshmi. Hon delade sin livshistoria med oss, och det var en fantastisk historia. Här tillsammans med sin son utanför sitt hus.

fb_img_1486048016330Bangalores blom-marknad som vi besökte på mitt-mötet med Svalorna. Har aldrig sett så mycket vackra blommor.

fb_img_1486048005536Sedan har det såklart hänt massvis med saker som jag inte var beredd på. Som att min dator gick sönder och nästan alla bilder och viktiga dokument raderades. Var förtvivlad i stunden men insåg att det är en världslig sak jämfört med mycket annat.

Ligger vaken om nätterna ibland och tycker att alla höga ljud och smutsen från gatan kryper under huden på mig. Får ont i hjärtat av lidandet, djur och människor, och våldet vi hör om på kontoret och läser om i tidningarna. Jag är glad att Evidence finns, och jag beundrar människorna jag har träffat. Dom som kämpar på, ser framtiden och utformar den.

Imorgon ska vi lyssna på Public Hearing angående fall som Evidence har arbetat med och på söndag åker jag till Bangalore. Där ska jag och Julia samla material i form av bilder och historier om systerskap och kvinnor som organiserar sig mot våldet. Vår idé är att bilderna och historierna ska bli en fotoutställning i Stockholm.

Därför är detta min sista helg i Madurai och jag ska snart packa mina saker. Trots tunga stunder är jag tacksam för erfarenheter, en erfarenhet jag kommer att bära med mig resten av livet. 

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det är inte läge att svika civilsamhället, vi kvinnor vill ha gatorna tillbaka

Det är nyårsafton i Bangalore och tusentals människor har träffats på MG Road och Brigade Road, ”hjärtat av Bangalore” för att fira in det nya året. Mitt i folkmassorna bestämmer sig några gäng av män att attackera kvinnor och trakassera dem och antasta dem. Precis som förra årets nyårsafton, i Tyskland, där 80 kvinnor anmälde sexuella övergrepp då män omringat dem i folkmassor och begripit sig på dem (BBC). Även på nyårsdagen i Bangalore fångades tre män på film genom en övervakningskamera där man såg hur männen på motorcykel stannade en kvinna i en gränd och sedan förgrep sig på henne (Bangalore Mirror).

Till skillnad från massövergreppen i Tyskland så kom inga anmälningar till polisen från kvinnorna i Bangalore. Enligt polischefen hade inga anmälningar som sexuella övergrepp rapporterats den natten, det enda antecknade anmälningarna var ett antal kvinnor som hade kontaktat polisen och bett om hjälp då de kommit ifrån sina familjemedlemmar och vänner. Detta trots 1500 poliser som fick ringa efter förstärkning då de inte kunde handskas med upploppet då ”kvinnor bokstavligt talat fick ta av sig sina stilettklackar och springa efter hjälp”, flertalet vittnen, fotobevis på män som tar på kvinnor och kvinnor som berättat exakt vad de varit med om (Bangalore Mirror).

Utöver att polischefen förnekade händelserna kommenterade Karnatakas minister G Parameshwara att det var kvinnornas eget fel då de burit västerländska kläder; “But when few women in half dress come out on streets at late night with their friends, such incidents do occur.” Ministern fick medhåll av Abu Azmi, presidenten i staten Maharashtra; ”the Karnataka minister said the harsh reality” och tillade “these kind of things do happen when women try to copy the westerners, not only in their mindset but even in their dressing” (Hindustan Times).

Detta uppmärksammades stort i nyhetsrapporteringen och även på sociala medier kunde man följa reaktionerna. Många kvinnor beskrev sin frustration över att inte kunna känna sig trygga på offentliga utrymmen och inte minst hur polisen och politiker, som en borde kunna lite på i en demokrati, vänder ryggen till. Frustrationen över män som missbrukar sina maktpositioner och hur män kontrollerar kvinnors säkerhet, rörelseutrymme och kroppar. Trots att denna retorik är ofattbar är den inte ovanlig och det finns liknande fall i Sverige där rättsväsendet ifrågasätter offrets klädsel, alkoholintag eller psykiska hälsa. På sociala medier uppmanade kvinnor varandra att prata om vad som hade hänt under nyårsnatten. De stöttade varandra och påminde varandra och omvärlden om att det aldrig är offrets fel.

Några veckor efter nyårsafton kunde man läsa i tidningen hur kvinnorättsaktivister och organisationer gått samman och planerat in ett nytt nyårsfirande på samma plats där övergreppen skedde. De skulle fira in år 2017 på nytt, de ville visa att de inte var rädda eller nedtystade och ta kvällen och gatorna tillbaka. Det anordnades demonstrationer och drevs en kampanj under #INeverAskedForIT där kvinnor dök upp i samma kläder de bar när de blivit utsatta av övergrepp av män. Det anordnades en gratis workshop i självförsvar i en närliggande park, rättslig utbildning under banern ”#IWillGoOut” av jurister från organisationerna Alternative Law Forum och Vimochana för att informera kvinnor om deras rättigheter.

Bildkällor: 1. Okänd, 2. Shruti Kedia/Här, 3. Här, 4. Action Hero Vrushali/Här, 5. Här, 6. Här

Många var upprörda över att denna typ av händelse kunde ske i Bangalore som anses vara en av de tryggare städerna för kvinnor i Indien. ”Tidigare har man sett liknande händelser i Dehli men aldrig i Bangalore, nu är vi inte bättre” lät många reaktioner (Bangalore Mirror). Staden är känd för att vara en ung IT-stad med många start-ups, app-utvecklare och IT-ingenjörer. Trots denna djupt tragiska händelse var det imponerande att se hur många unga organisationer och aktivister som snabbt gick samman och anordna motreaktioner både genom sociala medier och fysiska demonstrationer. Civilsamhället med NGOs och sociala rörelser är otroligt viktiga, inte minst i dessa tider då antidemokratiska, rasistiska och kvinnofientliga rörelser motarbetar mänskliga rättigheter och global utveckling.

Efter gruppvåldtäkten på kvinnan i en buss i Dehli 2012 startades en statlig fond där 100 crore Rupies (drygt 14 miljoner sek) ska gå till NGOs som arbetar med kvinnors säkerhet i Indien (The Ladies Fingers). Två år i rad har politikerna misslyckats med att använda budgeten. Pengarna är orörda. Pengar finns men den politiska viljan skriker med sin frånvaro och kvinnor blir fortsatt utsatta för könsbaserat våld och osäkerhet i offentliga rum.

Den negativa utvecklingen med minskat utrymme för civilsamhället har jag märkt av i hur organisationer berättar om nya helt orimliga administrativa krav och hur poliser och kontrollanter plötsligt dyker upp på evenemang och kontor och kräver rapporter och intyg. Vissa organisationer nekas deras bidrag, också nationella bidrag men framförallt bidrag från utlandet. Akademiker, aktivister och NGO-arbetare nekas visum och inträde i olika länder och rum. Bara de senaste månaderna (och veckan) har internationell politik inskränkt på kvinnors rättigheter och försvårat arbetet för kvinnors rätt till sina kroppar, säkerhet och frihet. Övergreppen mot kvinnor på nyårsnatten var ett övergrepp på alla kvinnor i Bangalore, Indien, Asien, världen.

Organisationer som stöttar drabbade kvinnor är obeskrivligt viktiga, men var är organisationerna som arbetar med att förändra mäns beteenden? Jo, det finns också, men det är ett mycket känsligt och långsamt arbete för att försöka förändra strukturer från grunden. De genomför informationsarbete i skolorna och pratar om rättigheter, sexuella övergrepp och har möten med kvinnor och män och pratar familjeförhållanden och könsroller. Något som organisationer också berättat är hur lyckade informationsarbeten gjort att kvinnor fått kunskap om sina rättigheter och ökat självförtroende men sedan mött nytt våld när de försökt leva i sina nya stärkta roller då männen känner sig hotade. Det är ett långt arbete kvar för att kvinnor ska få vara trygga i offentliga utrymmen och inte möta våld när de kräver de mänskliga rättigheter som är menade för alla. Det är ett långt arbete kvar och civilsamhället behöver allt stöd det kan få.

6

Bildkälla, hopp och inspiration: http://blog.blanknoise.org/

/Julia, Bangalore

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Julia Örtegren, Uncategorized

Nanidevi

I detta inlägg vill jag berätta för er om en historisk tradition som senast såg dagens ljus för fyrtio år sedan. Jag vill redan nu nämna att detta inlägg blir långt, om än alldeles för kort, för att kunna få med alla delar och detaljer kring denna väldigt speciella högtid.

Traditionen har inget bestämt datum utan arrangeras när behovet är som störst runtom i byarna i Uttarakhands Garwhal-område och det kan dröja upp till femtio år mellan tillfällena. När relationen mellan människa, natur, ekologi och djur försämras och blir ostadig – det är då det är dags att återigen hylla gudinnan Nanidevi. Nanidevi är en orm-gudinna som symboliserar relationen mellan människa och natur. Gudinnan har också stark koppling till hedrandet av kvinnan och hennes arbete i och med naturen. En grupp religiösa män, flera av dem präster, går ihop och utför tillsammans den heliga ceremonin varje dag under sex månader vandrandes från by till by. När gruppen kom till vår by Kewar hade de varit ute i tre månader och besökt sextionio byar runtomkring i delstaten. Jag fick berättat för mig genom en av männen som deltar i gruppen att de har mycket strikta regler att förhålla sig till under denna period. De måste bland annat alltid gå barfota (och det är väldigt kallt här uppe hos oss nu!), äter endast ett mål mat om dagen (det mål mat de blir bjudna på i den by de utför ceremonin i) och måste bada två gånger om dagen.

Många i Kewar hjälpte till med förberedelserna inför den stora ceremonin. Templet städades och gjordes redo. Gårdsplanen utanför bytemplet sopades och pyntades sedan med ljusslingor och dukar som hängdes över gården som skydd mot både sol och kyla. På eftermiddagen gick de boendes i Kewar och mötte upp Nanidevi som var på väg att lämna grannbyn. Nanidevi gestaltas genom en stor påle klädd i flera lager av tyg. Med sig har hon sin bror, en kortare och mindre påle också klädd i tyg.

img-20161226-wa0010

Nanidevi. Foto: Siddharth Singh Negi

Högtiden och ceremonin påbörjades redan på eftermiddagen den 23de december. När Nanidevi anlänt till Kewar anslöt sig många för att se en vitklädd man dansandes till rytmen av den traditionella Garwhaliska trumman.

Därefter var det vila och förberedelse av mat i ett par timmar innan kvällens program satte igång. Prästerna började med att hålla en puja (bön). Under tiden hjälpte vi till med att baka chapati (bröd) hemma hos våra grannar. De bakar chapati inomhus över öppen eld, sittandes på golvet. Vi har tränat många gånger på att få in rätt teknik för att baka brödet men aldrig riktigt lyckats lika bra som dem. Men som tur är har de tålamod och visar oss gärna.

När all mat var färdiglagad utomhus över eld i de stora gemensamma kärlen som tillhör byn, var det dags för oss att äta. Vi åt tillsammans ute på gården, som alltid sittandes på marken och blev serverade chapati, grönsaksröra, daal och ris. Därefter var det dags för kvällens program. Alla samlades förväntansfulla utanför templet och många människor boendes i närliggande byar kom också för att delta. Där fick vi se en nästan tre timmar lång föreställning som innehöll musik, dans, teater och humoristiska sketcher. För oss som inte riktigt visste vad vi skulle vänta oss av kvällens program, dök många tankar upp när männen i den heliga gruppen uppträdde utklädda som kvinnor med täckta ansikten. De dansade flera olika danser, men en som var utmärkande för mig var den traditionella kvinnodansen som vi sett delar av vid tidigare fältbesök. Den går ut på att dansa i ring och visa upp en kvinnas arbete i vardagen och hennes nära relation med naturen. Tidigare har vi sett kvinnor dansa just denna dans, men nu var det männen som dansade och visade upp det detaljerade arbetet som utförs av kvinnor varje dag. Vi fick se dansens alla delar, från att skära hirs på fälten och samla gräs i skogen till att slå sädesslaget på gårdsplanen och spendera tid i templet.

Teatern bestod av olika delar från den hinduiska tron, där männen kläddes ut till gudar och spelade upp olika betydelsefulla fragment. Det skapades en riktig julstämning för mig där vi satt bland publiken. Teatern påminde mig om de gånger jag som barn sett Jesus födelse spelas upp i juletid. Den allvarsamma stämningen lättades upp genom att dans och teater varvades med humoristiska sketcher. Många brast ut i skratt, och vi också. Inte för att vi förstod skämten egentligen, utan för att det är svårt att inte bli glad när en hel publik tjuter av skratt. Kvällen avslutades med en extatisk dans där trummorna dundrade i mörkret och männen dansade till takten. Då hände något som vi inte var beredda på – flera kvinnor, en efter en, blev som besatta av trummandet och började skrika, skaka i kroppen och ta sig för huvudet. Någon kollapsade. Prästerna gick runt bland folkmassan och kastade heligt vatten, ris och ringblommor på kvinnorna som sattes i trans. Det var en kaotisk stund, men när trummorna tystnade mådde kvinnorna bättre.

Ceremonin slutade inte förrän efter midnatt, och då fick vi strikta regler kring när byn fick lov att gå ut igen på morgonen. Tidig morgon skulle nämligen Nanidevi kläs – och då är energierna från gudinnan väldigt starka – därför fick ingen vistas utomhus förrän vi hörde gruppen av män blåsa i sina horn. Därefter gick många från byn i samlad trupp för att säga adjö till Nanidevi för denna gång och lämna över henne till nästa by. Många av kvinnorna grät.

Det var en ovärderlig upplevelse att få vara med om hyllandet av Nanidevi. Jag fick insikter i hur människor kan samlas och skapa något så intensivt och viktigt för växande och lärande, för gemenskap i och mellan byar. Denna högtid kan förhoppningsvis också bidra till stärkandet av kvinnornas organisering samt lyfta deras inflytande runtom i området.

/Caroline på UYRDC

Lämna en kommentar

Filed under Caroline Wiklund, Praktikanter 2016-2017, Uncategorized, UYRDC

Frågesport: Gissa grödan!

Nu är fredagsunderhållningen och den utlovade fortsättningen till “Gissa kryddan!” här. Ett av de sätt där det indiska jordbruket skiljer sig mot det svenska är vilken typ av grödor som kan odlas i detta varma klimat. I och med kolonisatörer och globalisering kan vi hemma i Sverige många gånger ta del utav dessa grödor, men oftast i en mer processad och förpackad form. Denna vecka är fokus på de grödor som odlas här i vår region i Telangana och som många gånger kallas ”cash crops” då dessa grödor är de som exporteras till andra länder och ger mest pengar. Tyvärr kräver de också många gånger kemiska bekämpningsmedel, även då ekologiska odlingar börjar komma mer och mer.

(Rätt svar hittar du längst ned på sidan)

Gröda nr 1:

img_8860

Ledtråd: Denna gröda liknas många gånger vid en drog då det framkallar ett beroende och sug många lider av, speciellt på fredagar och lördagar.

Gröda nr 2:

Ledtråd: Till stor del basfödan i många asiatiska länder.

Gröda nr 3:

16144912_10154827455696544_457196653_o

Ledtråd: Denna gröda används inte till föda utan för att slippa gå omkring som Kejsaren från Danmark.

 

Missa inte nästa veckas frågesport med ännu okänt tema! 

 

  

 

Rätt svar: Gröda nr 1: Sockerrör, Gröda nr 2: Ris, Gröda nr 3: Bomull.

Lämna en kommentar

Filed under Kristina Johansson, Uncategorized