Hejdå fina Kotagiri!

Vanakkam och nandri för den här tiden!

Nu är det snart dags för avfärd från Indien. Tiden här har gått väldigt fort och varit intensivt. Igår kväll hade vi avslutningshäng och födelsedagsfirande för Stina med många av Keystones anställda. Kvällen blev ett perfekt tillfälle att reflektera kring hur mycket vi faktiskt hunnit med under våra dryga fyra månader i södra Indien. Aviva har färdigställt en bok om indiska honungsbin, Felix har lyckats sammanställa en broschyr om Keystone och Stina och Julia är Last Forests nya hemsidemästare. Dessutom har vi fått ta del av Keystones och Last Forests viktiga arbete runtom i Nilgiribergen. Från Indien tar vi inte bara med oss väskor fyllda till bredden med honung och tvålar, utan även en större förståelse för indiska urfolks situation, vidgade perspektiv och många nya vänner.   

IMG_2054Julia på väg ner till stan i Kotagiri

Innan vi åker har vi dock några tips vi skulle vilja dela med oss av till framtida praktikanter i Kotagiri. Många av tipsen fungerar även för dig som har vägarna förbi Kotagiri, Ooty eller Coonoor utan att vara praktikant för Svalorna.

Ställen att äta god mat på

Trots sin lilla storlek har Kotagiri ett flertal restauranger att erbjuda när du inte är sugen på att laga mat hemma. Det finns någonting för alla smaker – sydindiskt, nordindiskt och kontinentalt. Eftersom vi alla är vegetarianer kommer tipsen vara vegetariska. Om ni äter kött borde ni istället prata med Abhishek, som arbetar på Keystone.

Till frukost har vi alla fallit för rätten poori (ett friterat och fluffigt bröd som ofta serveras med en potatisröra). Dock gäller det att vara ute i rätt tid för att få ta del av denna läckerhet, 08:30 brukar vara en bra tid. Ställen som serverar den bästa poorin och bästa frukosten generellt är Bismi och Hotel Kasthuri.

20181217_112151.jpgEn poori från himmelriket

Lunch äter vi oftast på Keystones kontor. Det kan vi rekommendera då de serverar varierad mat till ett väldigt bra pris. Det är självklart även en trevlig stund att spendera med kollegorna på kontoret.

De perfekta middagsställena är många. Vi föredrar Apple Breeze som både har syd och nordindisk mat.  Detsamma gäller Nahar’s Prana som är ett alternativ om ni vill lyxa till det lite. Nahar är hotellrestaurang och har stadens bästa utsikt. Om ni är trötta på den indiska maten kan ni bege er till Tea County. Här serveras både hamburgare och nudlar. Vi rekommenderar även deras kaffe som till skillnad från resten av Kotagiris kaffe dämpar vårt koffeinbehov.

   Måltid på Nahar’s Prana och utsikten från deras uteplats

Saker att göra i Kotagiri

När vi inte är på jobbet har vi hittat våra egna aktiviteter. Tips är att gå tidiga morgonpromenader i soluppgången (men se upp för de vilda djuren) eller yoga med Sashi som är kunnig inom ämnet.

På morgonpromenaden kan en se både solen gå upp och en och annan gaur

På kontoret behöver en dock inte nödvändigtvis jobba. Det finns nämligen ett lekrum där. Du kan spela pingis, fussball eller carrom (som är väldigt svårt men roligt när du väl får in tekniken).

Ställen att besöka i närheten

Kotagiri må vara en mysig stad, men ibland vill en vidga sina vyer. En kort busstur bort ligger städerna Ooty och Coonoor. Ooty är en turistmetropol i Nilgiribergen. Hit kommer folk från när och fjärran för att beskåda den vackra naturen. Två populära attraktioner att besöka är den botaniska trädgården samt Ooty Lake. Om ni ska äta där rekommenderar vi självklart Place to Bee som serverar Slow Food i italiensk anda och grundades av Keystone.

IMG_4511IMG_4518Regionens bästa pizza hittar ni på Place to Bee i Ooty

I Coonoor kan ni besöka Green shop (större än den i Kotagiri) där bland annat Last Forest säljer sina produkter och Sim’s Park (ytterligare en botanisk trädgård). Alldeles bredvid Green Shopen ligger ett mysigt café vid namn Ababa där du kan få Cappuccino i flera olika smaker och chokladiga bakverk. En gång i månaden arrangeras även 8th market i Coonoor som Aviva skrivit om tidigare.

20190210_145207Utsikten över Coonoor (vi önskar att svenska hus hade lika mycket färger)

Väl i bergen får ni inte missa de fina utsiktsplatser som finns. Kodanadu Viewpoint, Dolphin’s Nose och Lamb’s Rock är tre närliggande utsiktsplatser som kommer få dig att tappa hakan.

20181021_104123Kodanadu Viewpoint var helt otroligt!

Till sist vill vi…

Tacka för oss och ge några sista tips på vad framtida praktikanter i Kotagiri inte får glömma att packa ner:

–       En BRA ficklampa (för att inte råka gå in i ett vilt djur i mörkret)

–       Vakuumpåsar (för att motstå mögel)

–       Oömma och varma kläder

–       Plats i resväskan så ni kan köpa med er produkter från Last Forest3bd0e5ca-4312-4203-924e-7a284d93c127 (1)

Faisal, Stina, Bhavya, Aviva, Julia, Selvi och Felix på middag (Foto: Ranjani)

 

Vi har verkligen haft fyra superhärliga månader i Kotagiri. Förhoppningsvis kan våra tips bidra till att framtida Svalepraktikanter får en minst lika fin tillvaro. Se till att njuta medan det varar, för innan ni vet ordet av kommer det vara slut!

Peace out,

Aviva, Julia, Stina & Felix

Några sista ord & Madurai-tips!

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Det har inte riktigt sjunkit in ännu. Att jag snart ska lämna det som varit min vardag i snart fem månader. En vardag som nästan uteslutande spenderats på Evidences kontor eller i Madurais omgivningar, i ett klimat som gått från molnigt och regnigt till att nu vara konstant hett och soligt. Så ja, det känns minst sagt märkligt, och rätt sorgligt, att det här nu är över. Samtidigt längtar jag såklart efter att få träffa alla mina människor där hemma och att få återgå till det livet jag har där.

Med det sagt så har jag ALDRIG ångrat att jag åkte. Det här har varit en av de mest givande perioderna i mitt liv och jag har många människor att tacka för det. Våra husvärdar som tagit in oss i sina liv. Alla kollegor och aktivister hos Evidence som generöst har delat med sig av sin tid och sina kunskaper. Alla som delat sin mat med oss och alla som delat med sig av sina livshistorier. Bland de människor jag råkats med under den här tiden finns några av de mest inspirerande, kunniga och kloka personer jag någonsin träffat. Ett särskilt tack ska också riktas till min kära praktikantkollega, resepartner och sambo Lovisa. Guldstjärna till dig för att du stått ut med mig hela den här tiden ❤

Här kommer några avslutande Madurai-tips till kommande praktikanter och andra som har vägarna förbi Madurai!

Hotel Supremes takterass
Surya veg restaurant ligger på hotel Supremes takterass. Här vi har spenderat många kvällar. Kvaliteten på maten är lite ojämn men den gulliga  personalen, utsikten över Madurai och att det fläktar skönt har gjort det till vårt favoritställe. De har också en väldigt god cold coffee, perfekt nu i februari när temperaturen ökar för var dag som går.

IMG_9251.png

Bästa promenad- och shoppingstråken i stan
Det gigantiska templet Meenakshi Amman tornar upp sig i stadscentrumets mitt och hit vallfärdar pilgrimer och turister. Vi brukar ta en auto dit och sen bara promenera runt i området. Det är nämligen avspärrat så det är som en liten oas bortom all hetsig trafik. Här finns även många butiker och efter en kortare promenad genom gränderna så är man framme vid palatset som på kvällarna har ljusshower.

IMG_0005

Mest användbara app
För att ta sig runt i Madurai är auto det smidigaste sättet. Ola är appen som används för att boka, men du behöver ett indiskt nummer för att det ska fungera.

Passa på att besöka en hill-station
Att åka till en hill station i bergen är ett perfekt sätt att komma undan värmen och dammet ett tag. Kodaikanal har jag skrivit om förut men jag vill också slå ett slag för Munnar som är snäppet vackrare, även om bussresan dit är liiite väl lång. När vi var där skulle vi vidare till Kochi och Keralas kust så Munnar blev ett perfekt stopp på vägen.

IMG_8671

Andra weekend-resmål
Andra värda resmål inte så långt bort från Madurai är Puducherry stad + Auroville (som jag också bloggat om tidigare) och Varkala. Varkala må vara turistigt men här finns flera vackra stränder och många bra restauranger med varierad mat (= inte ris). Chennai är Tamil Nadus huvudstad och kan vara värt ett besök av den anledningen, även om jag inte var så förtjust i staden som sådan. Vi tog oss ner till den södra stranden, åt en massa gott på restaurangerna som låg där och promenerade sen bort till ”broken bridge”.

Processed with VSCO with m3 preset

IMG_7549

Överväg att ta buss istället för tåg
Vi tog den statliga bussen till både Kodaikanal och Munnar. Det är billigt, relativt bekvämt och du behöver inte köpa några biljetter i förväg. Bara att hoppa på bussen och betala när du väl är ombord.

Bästa butiken
Min favoritbutik ligger i Vishal de mall, en galleria nära Evidences kontor. Här har vi gått på bio flera gånger (oftast på tamil men ibland visar de filmer på engelska så då passar vi på). Butiken Shens Farm som ligger här är himmelriket för den som går igång på naturliga och ekologiska produkter. Här finns bland annat grejer från Keystones butik Last Forest!

Häng med på allt!
Vi hade nog haft det mycket tråkigare här om vi inte följt med på det ena och det andra som vi blivit medbjudna till, bröllop till exempel. Vi har haft som princip att säga ja till allt och det har verkligen berikat vår tid här. Så det är nog mitt bästa tips – att var öppen för alla förslag, särskilt om det gäller bröllop :))

IMG_7860

Nu får jag nog ta och tacka för mig. När jag skriver det här är det söndagseftermiddag och 37 grader i skuggan. Vi ska trotsa värmen och ge oss in mot stan för att strosa runt kring templet och dricka vår allra sista cold coffee på Supremes takterass.

På återseende,

Miriam

Vårt Indien

Från DDS i Pastapur, Telangana

Hej!

… och hejdå!

Så var det dags för oss här på DDS att skriva vårt sista och avslutande blogginlägg. Om drygt en vecka lämnar vi Indien och redan på tisdag lämnar vi Pastapur för att avsluta praktikperioden på huvudkontoret i Hyderabad där allt började för 4,5 månad sen. Då var allt med Indien främmande och helt ärligt upplevdes allt som kaotiskt. Men nu när det närmar sig hemresa så är Indien inte riktigt lika främmande längre, eller i alla fall inte det som har kommit att bli vårt Indien.

IMG_8111
I vårt lilla hus har vi kämpat i både med och motgång (läs strul med allt från vatten, till el, och insekter etc.)

Om det är något vi förstått under vår tid här så är det att det finns flera olika Indien. Med allt från kultur och språk, till mat och boende. När vi pratat med de andra praktikanterna har det blivit tydligt att vi upplevt olika varianter av Indien och att vårt Indien på många sätt skiljer sig åt från deras. Det kanske är just det som är det häftiga med det här landet. Att det finns så sjukt mycket av allt och inget är det andra likt.

IMG_6847
Ute på besök hos en bonde nära Pastapur och åkrar med bland annat linser

Vårt Indien har framförallt bestått av livet på landet, med en touch av storstad och resande. Livet på landet har varit påfrestande emellanåt men det har även gjort att vi sett andra delar av Indien med ett annat perspektiv. Turistlivet under julen och vår weekend i Mumbai var härlig för att den delen av Indien var så otroligt annorlunda från vårt lilla lantliv.

52948632_256865345214876_7577816576510918656_n
Under vår weekend i Mumbai tyckte vi att vi levde riktigt lyxig stadsliv med trottoarer och afternoon tea.

Men lantlivet har också varit ganska skönt. Som när vi efter en dag på kontoret och i värmen uppemot 34 grader, får sätta oss på verandan med en kopp kaffe och titta på de fortfarande lika fascinerande aporna. Eller de möten vi haft under träd i någon avlägsen by där vi inte fattat något på grund av språkbarriären men blir bjudna på oändliga mängder te och en otrolig generositet.

IMG_7624
En bild från vårt besök i Khirai (som ni kan läsa mer om i ett tidigare inlägg här på bloggen)

De små vardagsrutiner vi skapat här har gett en avkoppling i det annars väldigt intensiva Indien. Exempelvis som att alltid se ett avsnitt av Historieätarna på kvällen. Efter att nu ha sett oändliga repriser så har vi nu även expertkunskap om Sveriges mathistoria från 1500 talet till nutid. Det trodde vi minsann inte när vi kom hit i oktober!

IMG_8375
Kommer nästan sakna alla dessa apor som slänger runt i träden och på hustaken.

Trots att vi längtat och nu ser fram emot att åka hem så är det med visst vemod vi nu börjar packa. Det finns ju alltid en speciell känsla närvarande när något når sitt slut. Att vi kommer tillbaka i framtiden är vi båda säkra på men då kommer det vara till ett annat Indien. Minnet av vår tid här och av vårt egna Indien är något vi tar med oss för resten av livet.

IMG_8075.JPG

Tack å hej!

Ellen & Matilda

Praktikperioden i sju punkter

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Hej!

Nu börjar det dra ihop sig här på Evidence och det är snart dags att bege sig hem till Sverige igen. Det här blir nog det sista inlägget från mig! De här fyra månaderna i Indien har varit otroligt händelserika och det känns nästintill omöjligt att kunna sammanfatta dem, men jag ska göra så gott jag kan.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_301aUNADJUSTEDNONRAW_thumb_3011UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e68Madurai, som har varit hemma i 4 månader nu

Det som förvånade mig mest med Indien

Innan vi kom till Indien tänkte jag mycket på vilka förväntningar jag hade. Av livet här, av landet och av praktiken. Jag försökte förbereda mig så mycket som möjligt på att det skulle vara varmt, smutsigt, högljutt och intensivt, samtidigt som jag visste att det var viktigt att vara öppen för att saker kanske inte är riktigt som man tror att de kommer vara. Att inte låsa sig vid en förutbestämd bild. ”Det är viktigt att vara flexibel och beredd på oväntade saker” var någonting som vi praktikanter fick höra otaliga gånger innan vi reste iväg. Det som förvånade mig mest med Indien var därför att det inte är så annorlunda från hemma ändå. I grunden är det samma. Det har varit lätt att skapa en vardag här, och jag har vant mig vid det mesta – värmen, lukterna, ljuden, djuren och kulturen. Visst är det väldigt mycket som är väldigt annorlunda från hemma i Sverige och det har krävts en omställning, men jag hade nog förväntat mig att det skulle vara svårare att anpassa mig till mitt nya liv.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2cdcAtt kossor skulle finnas i lite överallt var jag beredd på

Den bästa maten

Eftersom jag ofta äter indisk mat hemma i Sverige hade jag en ganska tydlig bild av hur maten skulle vara under praktiken. Men det var inte riktigt som jag hade trott! Den indiska maten som serveras i Sverige är nästan uteslutande nordindisk eller bangladeshisk och helt annorlunda från maten som serveras i södra Indien, där Madurai är beläget. Jag har fått prova på nya, spännande rätter och smakkombinationer. Dosa, som är ganska likt en tunn pannkaka, har blivit en favorit och något kommer jag sakna när jag kommer hem. Något annat som alltid gick hem, en av de få rätter jag inte tröttnade på, var Gobi Manchurian. Den består av blomkål i en stark, kryddig sås. Rätten är indisk-kinesisk och smaksatt med soja och chilisås, men väldigt populär i södra Indien. Supergott! 

Den sämsta maten

  • Idlis – kladdiga, kompakta men samtidigt fluffiga risbullar. Serveras gärna med samma tre såser som alltid serveras i Sydindien och äts ofta till frukost. Smakar knappt något alls men växer i munnen när man tuggar!
  • Paan – tuggas efter måltider och sägs vara bra för matsmältningen. Består av betelblad, arekanötter och kryddor. Smaken är skarp och pepprig. Jag och Miriam fick smaka på detta en gång och jag tror det tog ungefär två sekunder innan jag spottade ut allt igen. 

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e5bEn av de godaste frukostarna (med stjärnfrukts-juice!) åt vi i Kodaikanal 

Den bästa nya vanan jag har fått

Att läsa (nästan) varje kväll! I vardagsstressen i Sverige har jag så lätt att glömma bort, välja bort eller inte orka ta upp en bok för att läsa, men det har varit mitt främsta kvällsnöje här i Indien (ibland finns det inte så mycket annat att göra). Jag hoppas att vanan sitter i när jag kommer hem, och att jag kan välja bort mobilen för en bok på kvällarna. Ett tiotal böcker har jag tagit mig igenom under dessa månader. Här kommer också ett boktips! ”De små tingens gud” av Arundhati Roy är oerhört välskriven och målar upp en realistisk, om än sorglig, bild av det indiska samhället och människorna som lever i det. Jag är inte den första som rekommenderar denna bok, men den förtjänar att lyftas upp och borde läsas om man vill få en inblick i det indiska samhället och kastsystemets konsekvenser. 

Den mest oväntade händelsen

Jag och Miriam fick under flera tillfällen följa med våra kollegor på olika event – prisutdelningar, seminarium och bröllop. Ofta visste vi inte riktigt vad som skulle hända härnäst och vi hamnade ibland mitt i fotograferingar eller uppe på diverse scener. En gång, när vi satt uppe på en scen och lyssnade på Evidences grundare Kathir som skulle ta emot ett pris, var det någon i publiken som kom fram med en inte många veckor gammal bebis som Kathir fick ta i famnen och sedan namngav. Vi förstod ingenting och inte ens Kathir, som är van vid att främlingar som ser upp till honom kommer fram för att prata, visste att det skulle hända utan fick improvisera fram ett namn på plats.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2d55Vi har fått vara med på många event – bilden är från ett bröllop

Det sämsta med Indien

All ojämlikhet som finns i landet. Mellan fattiga och rika, mellan stad och landsbygd, mellan män och kvinnor, mellan människor av olika religion och kast. Även om hela Indien har potential att förbättras på många sätt (Indiens ekonomi växer rekordsnabbt!) så är det bara ett fåtal som får ta del av utvecklingen. Korruption och diskriminering leder till att levnadsvillkoren och möjligheterna ser väldigt olika ut beroende på vem man är, samtidigt som många upplever våld och trakasserier på grund av sin bakgrund.

Det som har gjort störst intryck

Alla fantastiska människor jag har träffat här. Jag har svårt att uttrycka hur mycket kollegor och aktivister har betytt. Och att få dela upplevelsen med Miriam har varit guld värt! Ända från början kände vi oss välkomna, och alla har varit så öppna och måna om att vi ska få vara delaktiga. De har delat med sig av sin kunskap om indisk politik, kastsystemet och mänskliga rättigheter. Vi har haft många intressanta diskussioner med de på kontoret, och inspirerats av deras engagemang och arbete. Upplevelsen hade inte varit densamma utan dem!

IMG_7775Här är vi med några av våra kollegor på Evidence!

Sammanfattningsvis kan jag säga att tiden i Indien har varit oerhört lärorik och gett mig nya perspektiv på utvecklingsarbete. Jag har fått uppleva så många nya saker och träffat människor med inspirerande livserfarenheter och spännande berättelser. Samtidigt har det stundtals varit tungt att höra hur de daliter som Evidence arbetar med behandlas. Kastsystemet skapar ett strukturellt förtryck av människor, och det är sorgligt hur ingrott det är i det indiska samhället. Därför är det tur att det finns så många som kämpar, helt outtröttligt, för dess avskaffande. Jag tar med mig så mycket inspiration och erfarenheter hem till Sverige, men är säker på att jag kommer tillbaka till Indien någon gång i framtiden. Men för nu – tack för den här tiden!

Lovisa

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3078

Romantiskt världsarv uppe i Nilgirisbergen

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Hej och glad alla hjärtans dag!

Igår tog vi ledigt från jobbet för att äntligen göra något som vi sett fram emot ända sedan vi kom till Kotagiri uppe i Nilgirisbergen. Vi åkte nämligen med det så kallade Nilgiris Toy Train mellan de närliggande städerna Ooty och Mettupalayam. Järnvägssträckan stod klar år 1899 och det populära tåget går fortfarande med ånglok, vilket är varför det år 2005 blev erkänt som ett världsarv av UNESCO. Hur populärt det är att åka med det gamla tåget förstod vi inte riktigt trots varningar från kollegor. När vi väl lyckades matcha biljettkiosken i Ootys öppettider (vi kunde inte köpa biljetter online) med våra egna helgplaner så var det januari och det visade det sig att tåget redan var fullbokat varje helg i flera månader framöver! Vi fick nöja oss med en onsdag istället. Tur att vi kunde jobba extra en helg och därmed byta ut vår ledighet.

IMG_7243.JPG

Resan började i Ooty på ca 2203 m över havsnivå

Vi hade hört att utsikten från tåget skulle vara vacker, men trots att vi numer borde vara vana vid Nilgirisbergens imponerande landskap så kunde nog ingen ha förberett oss vad vi skulle få se igår. Att åka i det gamla tåget var mysigt trots att man satt inklämd i en liten hytt med 11 andra personer. Vid vissa mindre stationer tog tåget dessutom en liten paus så att man kunde sträcka på benen, något som verkligen uppskattades av alla resenärer efter flera timmars åkande.

IMG_7464.JPG

IMG_7422.JPG

IMG_7440.JPG

Det kan låta konstigt men jag tyckte nästan att det fanns en romantisk känsla över tågets långsamma tuffande framåt i kombination med den rykande ångan och bergsutsikten. Den känslan tycks inte vara onormal heller. Tydligen hyrde ett nygift engelskt par hela tåget för sig själva en gång för att fira sina indiska rötter i samband med deras bröllopsresa. Låter inte helt dumt kan jag känna såhär efteråt när jag upplevt tågresan själv!  Jag är verkligen glad över att jag hann uppleva detta innan jag snart beger mig hemåt till det gråa vardagslivet i Sverige.

Har du planer på att besöka Nilgirisbergen så se till att också planera in denna underbara tågresa, med glöm inte att planera i tid!

/Aviva

Fyra månader, fyra personer, ett hus

Från Keystone Foundation, Kotagiri, Tamil Nadu

Hej Indienbloggen,

Nedräkningen har börjat. Snart lämnar vi utlandspraktikanter Indien och åker tillbaka till Sverige. Typ i alla fall. Några av oss ska iväg på andra äventyr innan vi beger oss hem till Sverige igen.

Efter fyra månader i Indien finns det mycket att glädjas över att ha fått uppleva. Det är alla våra tidigare blogginlägg bra exempel på. Vi har besökt otroliga platser, sett våra organisationers viktiga arbete och lärt känna alla drivna personer som arbetar på de tre organisationerna. En sak som är lätt att glömma är dock att vi även lärt känna varandra under de här fyra månaderna. Hur hade de här fyra månaderna varit utan mina tre rumskamrater? Det vill jag inte ens tänka på.

Julia, Aviva och Stina har bidragit till att hela Indienvistelsen gått som smort, trots en hel del motgångar och oklarheter. Kvällar med Rupaul’s Drag Race, På spåret och nu senast Mello har varit guld värda när en velat gråta över brunt kranvatten och mögliga kläder. Att alltid ha någon att vädra med när problem och kulturkrockar uppstår har varit ännu mer värt. Det är helt galet att detta är tre personer som jag knappt kände för fyra månader sedan.

Självklart har vi inte dansat ringdans och gett varandra massage varenda dag, men överlag är jag väldigt glad över att inte ha varit ensam praktikant i Kotagiri. Gapskratt över pinsamma situationer vi försatt oss i, rädsla för vilda djur och ledsna på grund av hemlängtan. Illaluktande när vattenproblemen varit som störst samt superfräscha och lyckliga när vi varit iväg på mindre weekendresor tillsammans. Vi har hunnit se varandras bästa och sämsta sidor och det är verkligen få förunnat. Jag visar inte upp mina bästa sidor för vem som helst!

Detta kommer troligen vara mitt sista egna blogginlägg här, vilket känns lite sorgligt. Tiden i Indien har gett mig så otroligt mycket. WordPress skulle krascha om jag skulle försöka få med allt i detta inlägg. Därför slutar jag helt enkelt här med ett stort tack till Julia, Aviva och Stina som stått ut med mig hela den här tiden. Det är ett under. Ni är grymma.

På återseende,

Felix Berger

Alla dessa djur

Från DDS i Pastapur, Telangana

Under vår tid här är det en sak som konstant är närvarande, och det är alla djur. Allt från råttor, till kor, till exotiska fåglar. I vissa fall är deras närvaro mer påtagligt än i andra, både positivt och negativt.

IMG_7578

På vår veranda har vi sen inflytten, med spänning följt den lilla jordekorren som flyttat in i vårt tak. Den kryper in under dörren täkt av myggnät, hoppar upp på gardinstången över dörren, och med något slags parkour trick lyckas studsa på väggen och in i ett litet hål i taket. Nu, 14 veckor senare, tittar två små unga ut och håller på att skrämma livet ur oss när de rangligt klättrar omkring på insidan av taket två, tre meter över golvet.

IMG_8395

Otroligt fascinerande är också alla apor. När en av handledarna förvånat tittar på oss och frågar: ”Har ni inga apor i Sverige?”. Ofta sitter vi och tittar på aporna från vår veranda, och så kan man plötsligt få ögonkontakt, och för någon sekund ser de riktig mänskliga ut. Men så hukar de sig, visar tänderna och fräser, och man inser att, näe.

Och korna. Så omdiskuterade som de är här i Indien. De vandrar omkring lite överallt och ibland ser vissa lite mer välmående ut än andra. Oftast står de i en av sophögarna runt om Indien, vare sig det är på en gata i stan eller längs med vägen genom Pastapur här ute på landet. Just skräpet verkar vara en av de viktigaste födokällorna för många av djuren som rör sig runt oss. Hönor, hundar, grisar och kor, alla står de bland människornas plast, metall och annat skräp. I många fall får jag lust att ingripa. Att hjälpa en av de skadade hundarna som ligger i vägkanten. Och det är jobbigt att inse att hjälpen inte kommer göra så mycket, för alla andra miljontals gatuhundar i Indien

Här ute på landet delar vi verkligen plats med alla djuren. Det kan springa förbi en grisfamilj utanför grinden. Eller så tar en av gatuhundarna en lite kyckling. Aporna som stirrar på en från trädet i trädgården. Eller så är det ännu en exotisk fågel som vi måste googla. Vi har nog fått en släng av ornitologi under våra månader här i Indien för det är många fåglar och fågelkvitter att förundras över.

IMG_7443