Tag Archives: Madurai

Vårt sista fältbesök

Mellan 10-16 Januari genomförde vi vårt sista fältbesök i Indien (Madurai).

Detta var ett av fältbesöken jag såg framemot då min vän Veronica Ahlenbäck (läs om hennes erfarenheter för två år sedan här) praktiserat genom Svalornas partnerorganisation Evidence och bodde där i några månader. Veronica sitter numera i Svalornas styrelse och har efter praktiken fortsatt sitt engagemang i Lund.

För denna sista resa så följde vår tolk Lourdhu Mary och Anna från India Office med. Till skillnad från tidigare fältbesök som jag och Sarah har gjort så var områdena vi besökte mycket fattiga.  De flesta hem vi besökte tillhörde personer från SCs eller STc  (schedule caste/tribe). Det är Indiens officiella benämning på historiskt förtryckta grupper som staten har tagit särskilda åtgärder för att inkludera i samhället. Bland de som räknas som SCs är daliter.

IMG_6066

Anna och Sarah på bussen

Delstaten Tamil Nadu är en av de rikare delstater i Indien och det medför att Tamil Nadu ger större mängder basvaror gratis eller till reducerat pris som exempelvis ris för de hushåll som innehar ration card. Ration card är viktigt för personer som lever i fattigdom och är ett sätt att hjälpa dem i deras situation.  Jayalalithaa Jayaram som är chef minister i Tamil Nadu har startat flera matprogram för personer i fattigdom. Därav brukar hon också kallas för Amma Unavagam, som betyder ”Mamma restaurang” på tamil. Delstaten sponsrar också hushållsartiklar för de hushåll som innehar ration card där Ammas ansikte pryder artiklarna.

Under vårt besök så hade flera hem hushållsartiklar där Ammas ansikte syntes, ett tecken på att de innehar ration card och är en av de socioekonomiska grupperna i Indien som behöver stöd.  För Pongal firandet (skördefest) som firades förra veckan (14-16 januari) ger Tamil Nadu extra saker för hushåll med ration card som exempelvis sarees samt 100 rupees (14 skr) som present.

Vi firade Pongal den 15 januari i Virudhunagar hos Women´s collective (WC) Madurais koordinator Uma. Hon och hennes by tillhör SCs (daliter). Där genomförde vi intervjuer hos bönder och barngruppen som WC arbetar med. I byn så finns det ingen tillgång till vatten och toalett/badmöjligheter saknas. Närområdena runt Madurai är drabbade av torka och trots att Januarimånaden är den kallaste månaden under året så är det runt 30 grader. På grund av bristen på vatten tvingas personerna i byn att köpa vatten en gång i månaden som ska räcka månaden ut. Vattnet ska räcka till att dricka, laga mat, tvätta och hygien. Något som är svårt att få det att räcka till och samtidigt dyrt.

IMG_6239

Byn välkomnar Lourdhu Mary

IMG_6236

Barngruppen i Virudhunagar

IMG_6250

Jag i Virudhunagar

Under Pongal så fick vi bland annat agera som domare för att döma en kolam tävling och titta på dansakter och vara med när barnen fick leka lekar. Vi fick till och med dansa lite själva och jag hade lätt lagt upp filmen/bilden om någon av våra kameror hade förevigat stunden.

IMG_6259

Kolam tävling

IMG_6258

Denna Kolam valdes som vinnare

IMG_6270

Lekar i byn

uma.sarah.1

WC koordinator Uma och Sarah

Fattigdomen i Indien reagerar jag fortfarande på, även om jag inte reflekterar över det lika mycket som jag gjorde i början. Det var svårt för mig att komma till Chennai i oktober och bland det första se en undernärd man som var för svag för att kunna förflytta sig utanför tågstationen. Jag har under mina resor runtom i världen sett relativ fattigdom men den absoluta urbana fattigdomen var ny och den är mer synlig här-speciellt i sammanhang där också personer från andra socioekonomiska klasser vistas.

När jag har diskuterat fattigdom med indiska stadsbor så har många påpekat att en majoritet av personerna som tillhör den absoluta fattigdomen i städer är personer från ursprungligen rurala områden som åker till storstäder för att finna jobb, men utan socialt skyddsnät, eller andra möjligheter till självförsörjning (jordbruk) så kan det bli väldigt svårt- speciellt då det är dyrt att bo i storstäder. De indiska storstäderna likt många andra storstäder i låg/mellaninkomstländer förväntas expandera då urbaniseringen blir allt vanligare. Betalda jobbmöjligheter till skillnad från självförsörjande jordbruk lockar många att urbanisera och hoppas på en bättre framtid för sina familjer.

Romantisering av fattigdom är ett vanligt fenomen i väst och hos oss som är privilegierade nog att sällan behöva tänka på mat och trygghet. Det finns kännedom om att personer som lever i fattigdom ofta samarbetar och delar med sig av sitt tillfälliga överflöd till andra, detta betraktas som generöst/ vackert – att de finns där för varandra och att i något avseende så har dem det ok. Trots att jag vet att många som romantiserar fattigdom inte menar något illa, så är det ett sätt att förminska eller underlätta de komplexa känslorna som uppstår när vi själva lever i ett tryggt överflöd och andra saknar den tryggheten helt. Den synliga fattigdomen ifrågasätter vår egen identitet och rätt till vår egen socioekonomiska trygghet.  I Indien är fattigdomen påtaglig och den ifrågasätter rätten till min socioekonomiska trygghet ofta.

Jag tänker på vilken roll organisationer har för att underlätta möjligheterna för andra och på hur viktigt det är att få in intäkter och visa den verklighet som personer i fattigdom lever i, samtidigt som man inte ska beröva dem från deras agens eller porträttera dem som offer. Jag beskyller ofta status quo på strukturer och passivitet, men även prestationssamhället/kapitalismen som globalt dominerar systemet vi är en del av. Systemet ger lite utrymme och tid att reflektera över privilegier och många av oss är på vår egen självförverkligande resa där vi strävar efter att få mer och där ansvar samt plikter sakta tar över vår tid och engagemang för andra.

Personer i fattigdom har agens men är en del av ett politiskt/ socialt system där ojämlikheterna och passivitet upprätthålls i många sfärer, både nationellt och internationellt, vilket försvårar kampen mot fattigdom och personers rätt till trygghet. Likt Virudhunagars fall där faciliteter samt rättigheter som personer i fattigdom och personer som tillhör SCs/STc saknar. Trots att biståndsarbetare/organisationer arbetar emot och även ibland med maktstrukturerna för att skapa förändring så sker parallellt den största och viktigaste kampen hos personerna som själva lever i utsatthet.  När vi intervjuade barngruppen (4-15 år) i Virudhunagar så berättade dem om gångerna de har pratat med de högre uppsatta politikerna i området om deras situation och på vilka sätt de har försökt påverka. När vi frågade dem vad som driver dem att fortsätta trots att förändringarna har varit små så sa en flicka:

Vi gör det för vår och andra generationers skull. Vi kommer en dag ha alla faciliteter vi inte har nu. Vi tror på framtiden.

Detta har varit återkommande i mötet med alla personer som vi har träffat under våra sammanlagt fyra veckor i fält. Hoppet om framtiden. Att kampen som drivs av personer som lever i fattigdom eller andra former av utsatthet kommer ge förändringar till det bättre. Women’s collectives roll är att stötta dem i deras kamp.

Lämna en kommentar

Filed under Praktikanter 2015-2016, Sara Calmius

Romba Nandri

Det nya året har kommit, dagarna går och praktiktiden i Indien börjar dra sig mot sitt slut. De sista dagarna här på kontoret är fyllda av förberedelser inför avresa – uppgifter ska avslutas, farväl ska sägas, väskor ska packas och tillräckligt med chai ska handlas så jag klarar mig genom de kommande vintermånaderna i Sverige. Michaela och jag lyckades till sist turista lite i stan de senaste dagarna och besökte äntligen  Meenakshi Amman templet – det främsta skälet till varför miljontals personer besöker Madurai varje år och ett måste innan hemresan.

South tower

Södra tornet till Meenakshi Amman templet som når 52 meter upp i luften och är det största av templets 12 gopuramer (ingångstorn)

Gopuram

Gopuramerna dominerar vyn nästan var man än befinner sig nära stadskärnan i Madurai – och är ett bra sätt att hitta rätt om man gått vilse!

 

Mörkret och kylan i Sverige lockar inte särskilt mycket, däremot längtar jag efter att återigen få uppleva tystnad, gå på en trottoar (istället för precis bredvid förbisusande bussar, autos och motorcyklar), och att dricka vatten direkt från kranen. Jag ser fram emot att kunna ta långa, lugna, icke-solstingsinducerande promenader och lyxen att hitta avokado i mataffären. Mycket av det jag längtar efter var inget jag direkt förutspådde att jag skulle sakna innan avresan då mycket var sådant som jag tog för givet – luft, vatten, rörelsefrihet. Det har varit en extremt lärorik, givande och världsvy-expanderande tid, men även ofta utmanande och tuff.

Innan avresan försökte jag verkligen inte ha för många tankar kring hur praktiktiden skulle vara och gå eftersom jag ville vara öppen för alla möjligheter och inte ha förutfattade meningar om hur det bör vara. Den gamla klyschan att saker sällan blir som man tänkt sig slog dock in ändå – jag hade inte tänkt få dengue och jag hade inte tänkt behöva anpassa min praktikplan så som jag har behövt därefter. Men även denna upplevelse är jag på sätt och vis tacksam för på grund av det jag har tagit med mig ifrån den. Som Kadhir, verksamhetsledaren här på Evidence, sa till mig och Michaela så har det kanske gett oss en liten inblick i hur livet är för många här, där tropiska sjukdomar är ett vardagligt problem istället för något exotiskt man kan läsa om på nätet, och på så sätt har det lett till något positivt ändå.

Jag är extremt tacksam för de månaderna jag har haft chansen att spendera hos Evidence här i Madurai och lära mig om deras arbete. Jag har fått en ovärderlig inblick i inte enbart de tuffa och svåra ämnen som de jobbar med – kastfrågor, genusdiskriminering, och marginaliserade gruppers rättigheter – men även i hur en liten men extremt engagerad och driven grupp människor kan skapa förändring. Jag hoppas ytterst att jag en dag får möjligheten att jobba på en lika inspirerande arbetsplats tillsammans med människor som brinner lika mycket för sitt arbete som teamet här på Evidence gör. Det finns mycket mer att säga, men egentligen kan allt sammanfattas  i ett ord – nandri. Tack.

/Emilia

Evidence gruppfoto

Tack Evidence!

 

Lämna en kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Tillbaka i Madurai

Då är jag tillbaka i Madurai, efter fyra dagar i Kotagiri där Svalornas andra regionala partner möte arrangerades. Rätt så skönt att vara tillbaka i Madurai, var det inte är lika kallt som i Kotagiri. Temat för mötet var Engendering Mobilisation and Sustainable Social Change och dessa fyra intensiva dagar var fullspäckade med diskussioner om t.ex. gender relaterade frågor och hur valen som ordnats detta år i Indien, Bangladesh och Sverige eventuellt kommer att få för konsekvenser på biståndsarbetet. Ytterligare fick Svalornas partner organisationer i både Indien och Bangladesh också delta i olika grupparbeten om hur organisationerna själva kan förbättra sitt gender arbete, ett väldigt viktigt ämne som man inte kan strunta i om man vill försöka uppnå ett jämställt samhälle. På kvällarna ordnades olika kulturella program med dans och musik samt hade deltagarna möjlighet att få ta del Keystone Foundations arbete.

Alla praktikanter deltog även i mötet och att träffa de andra praktikanterna och få höra hur de har haft det under praktik tiden, var så klart en av höjdpunkterna med att alla samlas i Kotagiri. Det är också värt att nämna att ta långa morgonpromenader i den vackra naturen och ha möjligheten att se en gaur även var super kul!

Nu är det bara att njuta av de sista månaderna och jobba vidare med uppgifterna på kontoret i Madurai.

/Michaela

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Svalebesök i Madurai

Veckans stora nyhet: vi har haft Svalebesök här i Madurai! Svalornas verksamhetsledare Monica Erwér från Lund och Indien kontorets Anitha Santhakumari tittade förbi Evidences kontor under dagarna två. Det blev mycket utbyte med personalen här på kontoret samt ett stormöte med flera av Evidences olika intressenter och kunskapsråd; bland annat olika civil samhälles organisationer, medlemmar i kvinno- och Dalitrörelsen, experter inom socialt arbete och juridik, samt några panchayat (byråd) representanter!

Svalebesök

Evidences Andal, Thilagam och Kadhir tillsammans med Monica och Anitha från Svalorna – mycket skratt och utbyte under de två besöksdagarna!

 

Annars så arbetar Michaela och jag på med lite strategisk planering tillsammans med Evidence i form av ett förslag för ett potentiellt framtida projekt. Det har varit en lärorik upplevelse att få vara med i planeringen från grunden av en ny projekt idé och få lite insikt i hur en sådan process kan se ut. Det ska bli ännu mer spännande att följa utvecklingarna i framtiden och se vad som eventuellt kan bli verklighet!

Indikatorer

Här kluras det på indikatorer för det nya projektet i power-cut mörkret!

 

/Emilia

1 kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Syd möter syd

För att fira att vi redan är halvvägs in i praktiken och för att koppla av efter en hektisk och intressant vecka med projekt planerings möten valde Emilia och jag att åka iväg till Indiens sydligaste belägna stad Kanyakumari. Kanyakumari är en rätt så liten stad belägen vid kusten och populär bland indiska turister, därav en massa nordindiska restauranger. Det kändes lite konstigt att hitta mera nordindisk mat än sydindiskt, vi är trots allt i Tamilnadu. Att komma till Kanyakumari kändes nästan som att komma hem, då jag är från Finlands sydligaste stad och därmed uppväxt vid havet. Just havet och den friska luften är någonting jag alltid saknar, därför kändes det oerhört skönt att besöka Kanyakumari. Att sitta på stranden och se de stora vågorna, vandra längs kusten, gå på massage och bara ta det lugnt är precis vad jag behövde. Tillbaka i Madurai och en ny arbetsvecka väntar med besök från Sverige. Ha en bra måndag!

/Michaela

SDC12547

Solnedgång i Kanyakumari

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Thevar Jayanthi

I går morse vaknade jag upp till ljudet av knastrande musik som dånade från templet  som ligger cirka 200 meter från vårt hus. Det fanns färgglada flaggor uppsatta tvärs över gatorna längs vägen till jobbet och det hördes tal och poppig musik från högtalare från många meters avstånd. Jag fick så småningom reda på att anledningen var för Thevar Jayanthi, årsdagen och även dödsdagen den 30e oktober av Pasumpon Muthuramalinga Thevar (1907-1963), en mycket känd politisk ledare i Tamil Nadu. Flaggorna visar sig vara olika politiska partiers flaggor och musiken och talen även de politiskt orienterade.

flaggor

Politiska flaggor längs vägarna

 

Thevar härstammade från Thevar samhället, vars namn han även bär. Thevar samhället består av tre kast hindu grupper som har genom historien haft och än idag har mycket makt och inflytande i södra Indien, och i synnerhet Tamil Nadu. Ledaren Thevar hyllas som en frihetskämpe för Indien under självständighetsrörelsen och dagen firar hans politiska insatser. Många politiker och flera tusentals pilgrimer strömmade till Madurai för att fira dagen vid en staty av ledaren söder om staden.

Thevar

Serpentiner och ljusslingor draperade över en bild av Thevar

 

Dagen är även genomsyrad av konflikter och kontroverser. Över 3000 poliser inkallades till Madurai och ökade säkerhetsåtgärder råder för att hålla ordningen då det ofta bryter ut i våld mellan olika politiska grupper, och speciellt mellan Thevar och Dalit samhällen i området. Under åren har det skett många våldsamma incidenter och även dödsfall i samband med både denna högtid och den 11e september som markerar Dalit ledaren Immanuel Sekarans dödsdag. Immanuel Sekaran (1924-1957) var även han en frihetskämpe i  den indiska självständighetskampen samtidigt som Thevar, men han var också en mycket engagerad och stark ledare för Dalit rörelsen i Tamil Nadu. Sekaran kämpade för social rättvisa och utbildning för Daliter och uppmanade andra att stå upp emot kastdiskriminering och oberörbarhet.

Inte så långt under ytan på den tillsynes festliga och musikaliska atmosfären här i staden fanns även en viss spänning i luften. Många kontor och skolor håller stängt den 30e oktober på grund av uppståndelserna, men arbetet här på kontoret pågick som vanligt. I år verkar det dock ha varit relativt lugnt i Madurai och inga större incidenter har rapporterats i nyheterna idag.

/Emilia

2 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

Regn Ljuva Regn

Regn, regn och regn är någonting jag brukar associera med svenska höstar och många gånger under höstarna önskar jag att det bara skall sluta regna. Jag är säkert inte ensam om denna tanke. Inför förberedelsen av praktiken tänkte jag att det skall blir skönt att slippa den svenska hösten och allt regn. Ack, så fel jag hade. Under de senaste veckorna har jag och Emilia vistats i ett soligt och otroligt varmt (ungefär 35 grader) Madurai. Javisst är det trevligt med varmt väder men detta klimat har ibland varit lite för varmt för oss båda. Plötsligt blir längtan av att det skall börja otroligt stark eftersom med regnet blir det också lite svalare. Vi väntade, väntade och väntade. Plötsligt bröt ett regn och åskväder, det kan jag säga var höjdpunkten på dagen. Tänk så glad man kan bli av lite regn! Att sitta på vår terrass under taket med en kopp chai då det spöregnar är alldeles underbart och ett utmärkt sätt att koppla av efter en lång dag på kontoret. Ibland är regn bara så fantastiskt!

SDC12470

Utsikt över vårt neighbourhood.

1 kommentar

Filed under Uncategorized