Tag Archives: konsumtion

Vattnet i din T-shirt

Just nu avslutas skördetiden här på Deccanplatån i Indien. Landskapet förändras så sakta i takt med att monsunodlingarnas avkastning inkasseras av bönderna. Igår satt jag tillsammans med några av kvinnorna från DDS Sangham, Kasturi, Nagamoni, Shantama och Manema och rensade ut småsten från nyskördade munbönor och sorghum medan solen värmde min rygg. Lite senare på kvällen kom Kasturi hem till min granne med en nyskördad bladig spenatliknande grönsak som hon vant lagade till med lite olja och vitlök. Hon serverade det sedan med sorghumroti (milletbröd). Det smakade fantastiskt!

Lastbil efter lastbil passerar dagligen genom Zaheerabad överbelamrad med den rikedom som moder jord återigen givit. Men till min förvåning och växande oro så är många av lastbilarna lastade med sockerrör. Sockerrör är en gröda som kräver mycket vatten. Därav tillämpas konstbevattning vid odling av sockerrör. I ett område så som Deccanplatån där regnen är få och landskapet torrt krävs därför stora mängder grundvatten för att kunna odla sockerrör. Grundvattentillgångarna i den här delen av Indien används dock i ett snabbare tempo än vad de fylls på. Om man studerar kartor från FN:s Food and Agricultural Organization, FAO, ser man snart att Indien lider av allvarlig vattenbrist vilket är något som kraftigt hotar jordbruket. Utan vatten är det svårt att odla och det skapar en osäker och i värsta fall livshotande situation för bönderna.

Desto mörkare röd färg desto allvarligare är vattenbristen i regionen

Sockerrör är dessutom en så kallad cash crop. Med cash crop menas att det är en gröda som bönderna inte odlar för sin egen konsumtion utan för marknaden. Detta i sin tur betyder att bönderna hela tiden är beroende av efterfrågan på marknaden för sin egen inkomst och i förlängningen för sig och sin familjs välmående.

Liksom sockerrör är en vattenkrävande cash crop är också bomull en vattenkrävande cash crop. Och liksom sockerör olämpligen odlas i denna torra regionen så odlas här även bomull. Bomull ämnat för marknad och inte för att i första hand föda bonden och hans familj. När jag reser i omgivningarna ser jag fält efter fält med bomull och jag frågar min kollega Anishamma vilken bomull det är. Hon berättar att det är Bt Bomull. Bt Bomull är en genmodifierad bomull som kräver mycket gödningsmedel, bekämpningsmedel och konstbevattning.

Att odla vattenkrävande grödor så som sockerrör och bomull i en region som lider av vattenbrist är naturligtvis inte lämligt. Men pga stort tryck från företag så som Monsanto liksom från marknaden är det ändå många bönder som ser dessa grödor som pengagruvor och därmed en väl vald investering. Ja, för en investering är vad det är för bonden i Indien. Pengarna som skörden generar ska sedan användas för att föda familjen. Så blir det dålig skörd ett år blir bonden djupt skuldsatt till företaget från vilket han köpt frön och bekämpningsmedel. Detta ojämlika förhållande mellan bonden och marknaden har lett omkring 200.000 bönder i Indien till att begå självmord. Då de inte ser någon annan utväg har de druckit av bekämningsmedlet som företaget har sålt dem.

Den här kartan visar vilka jordbrukssystem som är utsatta för risk pga hårt tryck. Indien och Kina är bland de mest utsatta.

Indien står för 10,2 % av världens bomullsproduktion och är därmed den tredje största bomullsproducenten i världen. I den delstat där Pastapur ligger och DDS är som mest aktiva – Andhra Pardesh odlas 14% av Indiens bomull vilket gör Andhra Pradesh till den största bomullsodlande delstaten i Indien efter Punjab (18 % i Punjab). Men en tredjedel av bomullen som odlas i Indien måste konstbevattnas (Chapagain et al).

Av allt vatten som går åt till att odla bomull liksom behandla bomullen för att så småningom få ett färdigt plagg är ofta något som man som konsument inte tänker på. För all bomull som säljs i EU idag kommer ungefär 84% av vattnet som gått åt till att tillverka bomullsprodukten från länder utanför EU, framförallt just Indien och även Uzbekistan. På så vis är vatten i hög grad en osynlig del i handeln med bomullsvaror där vi som konsumenter bidrar till att vattensystem i avlägsena länder förstörs. För konsumenten hemma i Sverige som går till klädaffären till helgen när det är löning för att köpa sig en ny t-shit och ett par jeans betyder det att för varje t-shirt som hen köper så har ca 2720 liter vatten gått åt under den process det tagit att tillverka t-shirten. För jeansen krävs det ungefär tre gånger mer vatten – 9750 liter.

Konsumtion har många anskten. Somliga menar att vi behöver konsumtion för att vårt ekonomiska system ska frodas. Är det dåliga tider uppmanas vi att gå ut och spendera för  ”att få igång ekonomin”. Många är idag medvetna om att plaggen som vi köper i affären är tillverkade av människor i utvecklingsländer under förhållanden som personen själv aldrig skulle accetera att arbeta under. Men hur många funderar kring vad vår konsumtion har för påverkan på avlägsena vattensystem? I helgen är det för många löning. Men det är också den 24 november, en dag som utsätts till en årlig köpfri dag. Förra året tog 11.000 svenskar det längre och deltog i En köpfri månad. Så kanske kan lördagen bli en köpfri dag för fler i år. Kanske kan lördag bjuda på en promenad i skogen istället för på köpcentrum som Nova Lund, Emporia eller Tornby.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lämna en kommentar

Filed under Sofia Persson

Vem stjäl du av på Emporia – eller hur det du köper på Emporia påverkar din omvärld

Från mitt uterum/vardagsrum har jag en god utsikt över liv och rörelse i byn. Som rutin har jag nu att äta min frukost där för att sedan sitta några timmar och jobba lite innan myggen tar över. Jag ser någon granne vandra förbi med sina kor och hönsen som skvallrar ute på gatan. När jag så sitter här och jag läser artikeln i Sydsvenskan om hur det 93 000 kvadratmeter stora konsumtionsparadiset Emporia har slagit upp sina portar i Malmö slås jag återigen över hur skev världen är och hur upprörd det gör mig. Ja, för till och med Emporia själv skriver i sin annons – ”Inte för att vi tror att du saknar något, utan för att vi vill ge dig mer. Av allt”. I en kritisk artikel skriver Nina Björk på Sydsvenskan om det banala i vårt konsumtionssamhälle och om vårt ekonomiska system som är så beroende av att vi konsumerar även om vi egentligen inte behöver.

En konsumtion som gör att i det närmaste varje köp vi gör på Emporia innebär en stöld.

Det är en stöld från den fattiga bonden i Indien som inte har fått tillräckligt betalt för sin bomull. Bomullen som förstör hens jordar och gör hens djur sjuka. Med sin dåliga lön försöker hen livnära sin familj. Men det är inte lätt med tanke på de stora skulder hen har till de multinationella företagen som säger sig äga den bomullsgröda hen odlar och kräver ha betalt för detta. Att familjen inte kan äta ordentligt innebär en stor risk att de ansluter sig till de 43 % av Indiens befolkning som är undernärda.  Skulden till de stora företagen ökar också risken att bonden snart inte ser någon annan utväg än att dricka av samma bekämpningsmedel som företaget sålt till honom för att använd till bomullsgrödan. Den bomullsgröda som gror bomullen i dina kläder som Emporia och vi vet att vi egentligen inte behöver.

Det är en stöld från den fattiga tillverkningsarbetaren i en fabrik i Kambodja som får en lön på tre kronor i timmen. Tre kronor. En månadslön på cirka 500 kronor. En lön som inte går att försörja en familj på vilket leder till skuldsättning och undernäring hos arbetarna. Så för att Emporia ska kunna erbjuda oss det som vi vet och Emporia vet att vi inte behöver, så accepterar vi en stöld av det dagliga matintaget från en fattig arbetare i Kambodja som istället svimmar på sitt arbete på grund av för lågt kaloriintag och för mycket övertid. Allt detta för att vi ska kunna köpa våran t-shirt för 69.90 på H&M.

Men det rör sig även om en stöld av naturresurser. Allt som vi importerar till Sverige är naturresurser som kommer någonstans ifrån. Ett par jeans är inte bara den bomull och det syntetiska material som du håller i handen. För att tillverka ett par jeans går det åt mellan 6 000 till 8 000 liter vatten. Dessutom reser dina jeans ungefär 60 000 km innan de klär dina spiror. Allt detta är taget från naturresurser utanför Sverige och som definitivt inte har ett sammanlagt värde på 699 kronor eller vad du nu betalat för dina jeans.

Men Emporia – som ”en plats fri från krav och måsten” – vill såklart inte att vi ska gå dit och tänka på bonden i Indien, fabriksarbetaren i Kambodja eller alla de resurser som gått åt för att tillverka det plagg du just håller i din hand. De vill heller inte att du ska tänka på hur sopberget förväntas fördubbas de närmaste 20 åren eller hur din konsumtion inverkar på klimatförändringarna. Eller hur mycket av det du köper redan vid utformningen är planerat att gå sönder inom sinom tid för att du som konsument ska rätta dig in i ledet, gör din plikt och bidra till att hjulen fortsätter snurra genom att köpa en ny (varför tror du att din farmors nylonstrumpbyxor höll längre än vad dina gör?). Därför säger jag, skänk dessa sidor av konsumtionen en tanke eller två när du sätter din fot innanför dörren till ett nyöppnat Emporia och fundera på om det är något du vill vara del av och om du verkligen behöver det du är på väg att köpa.

4 kommentarer

Filed under Sofia Persson