Häromdagen gick DDS första side event under COP-11 av stapeln. Genom side events är förhoppningen att som NGO kunna påverka topparna som närvarande i de förhandlingar som förs i COP-11 mötet i Hyderabad. Temat för DDS första side event var GMOs i stort och Bt Cotton mer specifikt. Tillsammans med Southern Action on Genetic Engineering (SAGE) har DDS bjudit in kunniga män och kvinnor från så vida geografiska områden som Benin, Mali, Mexiko, Tyskland, USA och Indien för att föra fram rösterna från bönderna. Och det var en samlad röst. Nej tack till GMO!
Mötet började med att DDS starka och inflytelserika ledare P V Satheesh berättade Andra Pradesh (delstaten som DDS verkar i) story om Bt Cotton, en historia som började för tio år sedan då Bt introducerades. Idag tar Bt Cotton upp ungefär 30 procent av det land som tidigare producerade mat. Alla kemikaler som används för att odla Bt Cotton har gjort jorden giftig, boskapen sjuka och bönderna beroende av multinationella företag.
Rädslan för införandet av GMO och makten som de multinationella förtegen har var något som genomgående fördes fram av de röster som getts utrymme att tala under eventet. Från USA kom Frances Moore Lappe – vinnare av det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award – och delade med sig av sina erfarenheter i hur GMOs har introducerats i USA bakom ryggen på gemeneman. Idag innehåller 90 procent av all mat i USA GMOs – dock tror de flesta amerikaner att de aldrig någonsin ätit mat innehållande GMOs! Detta beror delvis, menare Frances, på att de stora företagen, så som Monsanto, har makten att skrämma sina kritiker till tystnad.
Företagens oförtjänta makt var något som kritiserades starkt från Rene och Mohammad från benin respektive Mali i Afrika. De berättade om sina erfarenheter; hur de multinationella företagen förde stora påtryckningar för att få föra in sina GMOs i länder i Afrika. Mohammad berättade om hur de inom hans organisation utbildade bönderna i vilka konsekvenser det kan medföra att introducera GMOs, detta för att skapa en starkt och samlat motstånd hos det civila samhället gentemot GMOs. Vidare berättade Rene om hur Bt Cotton har haft förödande effekter där det odlats då grödan har gjort jordarna obrukbara. Från Mexiko berättade Silvia liknande historier om hur mexikos betydelsefulla gröda majs har fått en ny tappning i from av Bt Maize – genmodifierad majs.
Från Tyskland (men bosatt i Indien) talade Ilse Köhler-Rollefson om hur industrialiseringen av jordbruket också innefattar vårt sätt att hantera boskap. Hur man i Indien ännu inte tagit till sig de industrialiserade boskapshanteringsmetoderna och hur hon satte stor förhoppning till att detta aldrig skulle ske. Detta med motivering att den industrialiserade hanteringen av boskapen minskar mångfalden hos djuren som i Indien har genom tiderna anpassat sig till att fritt beta i de naturförhållanden som råder i den kontext de föds upp i.
För att återgår till en indisk kontext – Nammalvar från Indien berättade om sina erfarenheter från södra Indien, Tamil Nadu. Hur den gröna revolutionen minskade den biologiska mångfalden och om rädslan för hur GMOs kommer att göra detsamma. I Tamil Nadu ökar områden under bomull och majs medan områden under Millets minskar. Representerade Indien gjorde även V S Vijayan som talade till publiken med en stor mått av ironi och en gnutta desperate humor om hur det i Indien har förslagits att upprätta regler för hur långt avstånd det ska vara mellan GMO grödor och icke-GMO grödor – detta för att undvika korspollinering mellan dessa. Men, undrade Dr VS Vijayan, kan verkligen bina och vinden läsa dessa skyltar och förstår vilka pollen som inte får mixas? – en legitim kritik.
Ett enat budskap. De multinationella företagen har för mycket makt, de har makten att skapa en värld som vi inte vill ha. Vi är rädda för vad GMOs kan göra och vi är säkra på att införandet av GMO kommer ta död på den biologiska mångfalden och vi kommer förlora vår näring i maten och vår matsuveränitet för alltid! Nej tack till GMOs!
indienbloggen.org 