Tag Archives: Forest right act

Vem äger skogen?

Att sitta i bil och åka ut till nya byar har blivit en del av vår vardag här på UYRDC. Vi möter ständigt slående vacker natur och nya höjder, där jag ibland känner att måste nypa mig själv i armen för att påminna mig själv om att jag faktiskt befinner mig just här. Ofta när vi kommer ut till en by som är ny för oss får vi många gånger frågan om hur vi trivs och då brukar vi alltid påpeka hur vackert det är här. Responsen på våra svar blir nästan varje gång ett milt leende och nickande i samförstånd, och jag får känslan av att de är stolta över att bo och leva i den omgivningen de har. Och inte någon gång tror jag att de tar sin natur för given. Det kan verkligen kännas overkligt när vi sitter och lyssnar på kvinnor och män som berättar om sin vardag medan bakom dem breder sig de gröna, mjuka och spetsiga bergen ut sig, en utsikt och tavla som de har som deras. I alla fall delar av den.

img_0126

Bara en av de många vackra utsikterna vi får uppleva när vi åker på fältbesök.

img_0284

Vi promenerar längs med fälten

Jag blir ofta påmind om hur starkt beroende samhällena är av sin skog och mark. Jag möter det när jag vaknar på morgonen och märker att våra grannfruar redan har varit igång flera timmar och tar hand om sina kor, låter dem gå ut på bete eller tar ut sina tjurar på fälten för att ploga. Jag möter det när vi är på väg från och till kontoret och ser hur de är igång med att antingen skära gräs som ska mata korna eller bära på jord för att göra marken brukbar igen. Jag möter det även när vi sitter med på fältbesöken och ser hur några yngre kvinnor går i bakgrunden och bär på gräs, möjligtvis är det så att de inte kan vara med på mötena för att arbetet inte kan vänta. Mycket av det de äter och lever av kommer från fälten som de själva har producerat och odlat. Det går inte att undvika hur otroligt viktig skogen och naturen är för deras dagliga försörjning.

På de fältbesöken UYRDC anordnar just nu är det stort fokus på Forest Rights Act, en lagstiftning som möjliggör att byborna kan återfå rätten till den skog som de lever av. The Forest Rights Act etablerades år 2006 efter en stor pågående diskussion i landet om hur mark skulle ges tillbaka till de som levt av den långt innan Storbritannien gjorde Indien till en brittisk koloni. Numera äger staten större delen av skogen i Uttarakhand, något som försvårar by-samhällenas möjligheter att försäkra sin levnadssituation.

Våra kollegor på UYRDC arbetar därmed att informera och medvetengöra samhällena om vad Forest Rights är, vad de har för rättigheter och vad det i sin tur kan ge för fördelar för dem i deras liv. Därför strävar UYRDC nu efter att få så många byar till att lämna in en sammanställning av dokument till Skogsdepartementet, något som krävs i processen för att ansöka om skogsrättigheter. I ansökan kräver staten bevis som styrker att de har brukat och ägt skogen som de lever av i mer än tre generationer, eller 75 år vilket i så fall skulle ge dem rätten att bruka skogen utan statlig kontroll.

Under ett fältbesök i byn Jaberkot ställer vi en öppen fråga till de kvinnor som sitter framför oss vad fulla rättigheter till deras skog hade möjliggjort för dem. Många kvinnor svarar i mun på varandra att det hade tillåtit dem att få odla och därmed hantera sina grödor på det sättet de önskar. Engagemanget för sitt eget jordbruk går inte att ta miste på, och det gör det ännu en gång tydligt för oss att fulla skogsrättigheter är en möjlighet att förbättra deras levnadsstandard.

/

Linnéa på UYRDC

Lämna en kommentar

Filed under Linnéa Dietrichson, UYRDC

Möte med Van Gujjarerna

Igår kom vi tillbaka till Dehradun efter en liten tripp till det natursköna (dock så turistiga) Mussoorie över helgen för att smälta veckans alla intryck. I fredags fick vi nämligen möjlighet att för första gången åka ut i fält och träffa Van Gujjarerna vars rätt till skog Svalornas partnerorganisation SOPHIA arbetar för att stärka. Van Gujjarena är ett nomadfolk som lever med sina bufflar och försörjer sig på skogens resurser. För att kunna ge sina bufflar det mest näringsrika betet samt undvika den extrema sommarhettan i södra och centrala Indien, så migrerar Van Gujjarena mellan tre delstater (Uttar Pradesh, Uttharakand och Himachal Pradesh) beroende på årstid.

Men deras identitet är hotad då de idag har begränsad möjlighet att röra sig fritt i de skogar de vandrat genom i generationer. En av anledningarna är att många områden har gjorts om till naturreservat med avsikt att skydda utrotningshotade djur som tigern. Skogsmyndigheten utgör vidare ett hinder då det blivit allt mindre samarbetsvilliga när det kommer till att utfärda tillstånd åt Van Gujjarena att kunna röra sig över delstatsgränserna. De blir därmed emellanåt stoppade från att ta sig vidare. År 2006 tillkom dock Forest Right Act, FRA, en lag som syftar till att ge exkluderade grupper som bor i och försörjer sig på skogens resurser, rätten till att nyttja den. Men implementeringen går långsamt. I byråkratins Indien så måste man för att kunna få ta del av de rättigheter som FRA avser ha dokument som visar på att ens familj har varit beroende av skogen i minst tre generationer, eller 75 år tillbaka. Den politiska oviljan att implementera lagen är en annan bromskloss.

Noorehmid och Jahuroo i vid lägret Jamuhapul.

Noorehmid och Jahuroo i vid lägret Jamuhapul.

Det faktum att Van Gujjarena vandrar mellan tre olika delstater har även lett till att ingen vill ta på sig ansvaret att folkbokföra dem. Därmed har de hamnat utanför ”systemet” med mycket begränsad tillgång till sjukvård, utbildning och andra sociala skyddsnät som den indiska staten har skyldighet att tillgodose. Även deras möjlighet att rösta och påverka politiskt har varit begränsad fram tills nyligen. SOPHIA har genom sitt arbete gett Van Gujjarena ökade förutsättningar att själva kräva sina rättigheter gentemot staten. 

Efter att ha läst om Van Gujjarna hela sommaren så var vi otroligt spända på att äntligen få träffa dem. Det var en fantastik upplevelse med mängder av intryck. Den första Van Gujjar-byn, Jaidra, nådde vi efter ca 1 timmes vandring, och åtskilliga liter svett, in i skogen. En helt fantastisk liten oas uppenbarade sig framför oss med 4 lerhyddor där sammanlagt 8 familjer bodde. I varje hydda möttes vi av varma leenden och nyfikna små barn som undrade vilka vi var. Då männen var ute i skogen med bufflarna var det främst kvinnor och barn vi träffade. Vi hade blivit ’varnade’ för att deras Chai, indiskt te gjort på mjölk, kryddor och socker, skulle vara supersött. Men vi var glatt överraskade över hur mumsigt det var samt den annorlunda touch buffelmjölken gav. Efter fem koppar började vi dock oroa oss för våra små gaddar som kanske inte var lika glada.

Sami bibi med barnen Sonia och Suleyman i byn Jaidra.

Sami bibi med barnen Sonia och Suleyman i byn Jaidra.

Den andra gruppen Van Gujjarer vi hade möjlighet att besöka bestod av 20-22 familjer vilka hade slagit läger vid Yamuna floden i Jamunapul under några dagar innan de fortsatte sin vandring från Himachal Pradesh ner till Sahasra och Shakumber i Uttar Pradesh. Det var en helt fantastiskt upplevelse att få se alla dessa människor och djur (bufflar, hästar och getter) på ett och samma ställe! Även här möttes vi av varma leenden, och vi gjorde vårt bästa på den lilla hindi vi lärt oss att fråga hur de mådde samt vad det hette. Vi förundrades över hur de har möjlighet att transportera all packning (och barn) under den ca en månad långa vandring.

Vårt första möte med Van Gujjarerna var helt klart superhäftigt och vi ser fram emot våra kommande fältbesök där vi får möjlighet att lära oss mer om deras unika levnadssätt.

//Micaela Rosberg, Dehra Dun

Van Gujjar-byn Jaidra

Van Gujjar-byn Jaidra

Fatima bibi med sin 1-åriga son i byn Jaidra

Fatima bibi med sin 1-åriga son i byn Jaidra

Nyfikna barn i Jamunapul

Nyfikna barn i Jamunapul

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized