Tag Archives: Dehradun

Formulating our task

“So what are we doing here and how will we, two interns not knowing much about Uttarakhand and even less about the daily lives of the local village communities, contribute to the work of SOPHIA and UYRDC[1]?” I have kept asking myself, both before the departure to India and also while here. The answer that keeps resounding in my head is getting more and more developed and more specific for each day. The intended main purpose of our stay at SOPHIA in Dehradun and at UYRDC will be to, together with the two organizations and their target groups, develop a format for how these organisations will review their projects in 2015.

But as I, and my colleague Isabell, think that we have sort out the answer to the question mentioned above, more questions arises. After more than two weeks at SOPHIA in Derhadun we are quite clear about how they work to strengthen the capabilities of the Van Gujjars to claim their domicile[2] and forest rights, at least in theory. When we joined the Van Gujjars in their forests this Saturday, some ideas of how this might be carried out in practice also arose but there is still a lot of thinking and tinkering to do before we actually know what will be included in the forthcoming review in 2015.

IMG_2653

Lal Sen of Timli village has long been well aware of the high stakes involved in the forest conservation projects by the state forest department. As cited already in 1991, he expressed the difficulties of claiming political and forest rights being a pastoralist people among a society where settled farming is the norm.

 

Lal Sen's grandchildren feeding their buffalos in the post monsoon desiccated river bank.

Lal Sen’s grandchildren feeding their buffalos in the post monsoon desiccated river bank.

Initially SOPHIA worked with SSNC (Swedish Society for Nature Conservation/Svenska naturskyddsföreningen) in the forests rights programme and with the Swallows (Svalorna Indien Bangladesh) in a sustainable farming project. In 2010, however, SNNC withdraw their operations from India and the Swallows continued the funding of the Agency and Forest Rights programme, which aims to strengthen the Van Gujjars in their ability to claim domicile rights and rights to their forests. But UYRDC then, how do they feed into this programme? UYRDC joined the Swallows’ Agency and Forest Rights programme in 2011 in order to build a common platform with SOPHIA for capacity building, information sharing and most important, to perform advocacy towards the state government. And while SOPHIA is working towards the Van Gujjars, UYRDC aims to build the capacity of village hill communities in order to improve forest management.

Then again, how will we be able to contribute to their work the coming month while staying at their office in the small village of Narayanbagar in the Himalayas? How can we integrate the people to whom this programme is aiming into the review exercise? These are questions I hope we will sort out in next couple of weeks!

And after a few delays, it just got confirmed that we will  do the 10 hour journey via serpentine roads to the small village of Narayanbagar and the office of UYRDC this Saturday. Traffic jams, city life and paneer masalas will then turn into, at least as we have pictured it, steep mountain hills, leopards hunting us in the evenings, weak internet connection and more daal, millets and vegetables than masala curries and Cadburys.

/Johan

 

[1] Society for the Promotion of Himalayan Indigenous Activities and Uttaranchal Youth Rural Developement Centre

[2] Domicile rights include voting rights, ration cards, photo IDs etc.

1 kommentar

Filed under Johan Lidholm

Dehradun Diwali

Varje morgon vaknar jag till larmet från mina grannars morgonritual. Först sköljer mannen näsan i badrummet som ligger vägg i vägg med min huvudända. Sedan kommer doften av nystekta paranthas in genom dörrspringan från köket och när jag tillsist kliver ut i vår gemensamma hall stiger jag ned i de sandelträdoftande dimmorna från parets morgonpooja, deras morgonandakt med levande ljus, snabbt rabblade mantran och ett obönhörligt eldande av rökelse framför husaltarets statyer av Ganesha, Parvathi och Shiva.

Det var därför ingen vanlig dag när de på sin bästa hinglish (hindi och engelska alltså) noggrant och ingående förklarade hur jag skulle tända ljusen—först här, sen här, och sen där inne. Medan de åkt till sin familj i byn för att fira diwali fick jag axla ansvaret att hälsa gudinnan Lakshmi välkommen till huset.

Lakshmi är rikedomens och lyckans gudinna och på diwali måste hon hälsas välkommen med tända ljus så att hemmet hemsöks av lycka och välgång.

Ett uppdrag jag var tvungen att ta mig an med stor andakt och ära förstås.

Så här blev det

Efter slutfört uppdrag knallade jag hem till Manto för diwalifest medan Dehradun lystes upp av smällare och raketer och började dofta svavel och krutrök.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lämna en kommentar

Filed under Gustav Cederlöf

Man ska ha husvagn

Att vara ledig är grejer det. Och det har jag varit och dessutom haft långväga besök av min käresta. Att vara ledig och ha långväga besök innebär bland annat att:

Se utsikten från Mussoorie över Tehri Garhwal och Bandarpoonchmassivet

  • Äta Karim’s kebaber i Old Delhi lagade efter Den Stora Mogulens hemliga recept

    Hemma hos Mantos familj tillsammans med Reena, Avni och Vikash

    Se på 1100-tals minareter. Qutub Minar ifråga.

  • Vara på indiskt födelsedagskalas och äta tårta med gingrogg till förrätt
  • Ha en romantisk helg i Indiens smekmånadshimmel, Mussoorie
  • Få en snyting i Delhis tunnelbana
  • Vara magsjuk och knallförkyld
  • Vara magsjuk och knallförkyld på ett AC-nattåg
  • Köpa 20 kilo sidentyg. Duchesse, crêpe, dupion.
  • Andas in den gruvsamma smoggen vid New Delhis centrala cirkus Connaught Place
  • Känna varje andetag som ett svullet finger gnuggat i ett sår av smoggen i den förkylda halsen

Andas ut i skuggan av Forest Research Institute i Dehradun

  • Äta tibetanska momos och ångade vetebullar
  • Köpa våldsamt många kashmirsjalar

Träffa trevliga apor i Mussoorie

När jag nu prövat nästan allt som finns att välja på: campa, hyra båtar, cykla eller gå, är det dags att åter bege sig till skogen. Både intellektuellt och fysiskt. När halvvägspinnen är rundad för min tid som svalepraktikant i Dehradun väntar både fler besök hos Van Gujjarerna, en resa till Sydindien och ett par veckors arbete med UYRDC. UYRDC arbetar precis som SOPHIA med Skogsrättigheter tillsammans med Svalorna.

UYRDC:s kontor ligger i Narayanbagar 3000 meter över havet. Det är lovande.

2 kommentarer

Filed under Gustav Cederlöf

Monsoon in Dehradoon

Åskan måste bo i Himalaya för den rullar ned för Rajpur Road som en dundrande gud. I natt väntas det regna trettiosex millimeter över Dehradun. För två dagar sedan lämnade jag den trettiotre grader fuktiga huvudstaden och inneslöts i stället i tjugofemgradiga molnmassor när jag kom med morgontåget från Delhi. Monsunperioden närmar sig sitt slut.

Dehradun är en ganska liten stad, i alla fall jämfört med många andra indiska städer av samma dignitet, men den är grön och ligger fången mellan de mäktiga floderna Ganges och Jamuna. Mitt i staden står The Clock Tower. Härifrån drar sig Rajpur Road upp nordost till den tidigare brittiska bergsstationen Mussoorie—en stigning på 1200 meter. På vägen, strax före det lilla samhället Rajpur som domineras av tibetanska munkar som flyttat med His Holiness Dalai Lama, svänger Manto av med minibussen vi åker i. Manto är chef för SOPHIA, en av Svalornas två partnerorganisationer inom Agency and Forest Rights-programmet, och tillika chef för mig som praktikant.

SOPHIA:s kontor är en fin lägenhet, längst ned på tvärgatan, på andra våningen i ett stiligt hus med persikofasad. Här jobbar Manto och Reena och stundtals kommer Moneesh och Nazim på besök. Reena sköter ekonomin och Moneesh och Nazim är SOPHIA:s fältassistenter som ofta är ute i skogen med Van Gujjarerna—de buffelherdande nomaderna som SOPHIA jobbar för.

Dessutom är Oscar här. Oscar är precis som jag praktikant och gör precis som jag praktik inom masterprogrammet i humanekologi i Lund. Utan att det var meningen hamnade vi i samma lägenhet i en stad mellan västra Himalayas utlöpare.

Igår promenerade vi de tjugo minuterna ned till centrala Dehradun och åt middag när mörkret lagt sig. Chicken tikka och garlic naan. Plötsligt, från ingenstans, öppnar sig himlen och molnen faller ned över Dehradun. Vi lyckas ta oss in i en ledig autorikshaw men kommer ändå hem till SOPHIA:s kontor, där vi bor än så länge, våta så vi kan kramas ur.

I morse läser vi i Times of India att tjugonio människor dött och trettiofem saknas efter att dussintals hus kollapsat i byar längre upp i bergen. Skyfallet kom i gryningstimmarna medan de låg och sov.

Våra våta skjortor känns plötsligt ganska lätta att bära.

1 kommentar

Filed under Gustav Cederlöf