Tag Archives: COP -11

Röster om GMO från Afrika, Latinamerika, Europa, USA och Indien

Häromdagen gick DDS första side event under COP-11 av stapeln. Genom side events är förhoppningen att som NGO kunna påverka topparna som närvarande i de förhandlingar som förs i COP-11 mötet i Hyderabad. Temat för DDS första side event var GMOs i stort och Bt Cotton mer specifikt. Tillsammans med Southern Action on Genetic Engineering (SAGE) har DDS bjudit in kunniga män och kvinnor från så vida geografiska områden som Benin, Mali, Mexiko, Tyskland, USA och Indien för att föra fram rösterna från bönderna. Och det var en samlad röst. Nej tack till GMO!

P V Satheesh, ledare DDS

Mötet började med att DDS starka och inflytelserika ledare P V Satheesh berättade Andra Pradesh (delstaten som DDS verkar i) story om Bt Cotton, en historia som började för tio år sedan då Bt introducerades. Idag tar Bt Cotton upp ungefär 30 procent av det land som tidigare producerade mat. Alla kemikaler som används för att odla Bt Cotton har gjort jorden giftig, boskapen sjuka och bönderna beroende av multinationella företag.

Rädslan för införandet av GMO och makten som de multinationella förtegen har var något som genomgående fördes fram av de röster som getts utrymme att tala under eventet. Från USA kom Frances Moore Lappe – vinnare av det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award – och delade med sig av sina erfarenheter i hur GMOs har introducerats i USA bakom ryggen på gemeneman. Idag innehåller 90 procent av all mat i USA GMOs – dock tror de flesta amerikaner att de aldrig någonsin ätit mat innehållande GMOs! Detta beror delvis, menare Frances, på att de stora företagen, så som Monsanto, har makten att skrämma sina kritiker till tystnad.

Företagens oförtjänta makt var något som kritiserades starkt från Rene och Mohammad från benin respektive Mali i Afrika. De berättade om sina erfarenheter; hur de multinationella företagen förde stora påtryckningar för att få föra in sina GMOs i länder i Afrika. Mohammad berättade om hur de inom hans organisation utbildade bönderna i vilka konsekvenser det kan medföra att introducera GMOs, detta för att skapa en starkt och samlat motstånd hos det civila samhället gentemot GMOs. Vidare berättade Rene om hur Bt Cotton har haft förödande effekter där det odlats då grödan har gjort jordarna obrukbara.  Från Mexiko berättade Silvia liknande historier om hur mexikos betydelsefulla gröda majs har fått en ny tappning i from av Bt Maize – genmodifierad majs.

Från Tyskland (men bosatt i Indien) talade Ilse Köhler-Rollefson om hur industrialiseringen av jordbruket också innefattar vårt sätt att hantera boskap. Hur man i Indien ännu inte tagit till sig de industrialiserade boskapshanteringsmetoderna och hur hon satte stor förhoppning till att detta aldrig skulle ske. Detta med motivering att den industrialiserade hanteringen av boskapen minskar mångfalden hos djuren som i Indien har genom tiderna anpassat sig till att fritt beta i de naturförhållanden som råder i den kontext de föds upp i.

Dr V S Vijayan & Dr Nammalvar

För att återgår till en indisk kontext – Nammalvar från Indien berättade om sina erfarenheter från södra Indien, Tamil Nadu. Hur den gröna revolutionen minskade den biologiska mångfalden och om rädslan för hur GMOs kommer att göra detsamma. I Tamil Nadu ökar områden under bomull och majs medan områden under Millets minskar. Representerade Indien gjorde även V S Vijayan som talade till publiken med en stor mått av ironi och en gnutta desperate humor om hur det i Indien har förslagits att upprätta regler för hur långt avstånd det ska vara mellan GMO grödor och icke-GMO grödor – detta för att undvika korspollinering mellan dessa. Men, undrade Dr VS Vijayan, kan verkligen bina och vinden läsa dessa skyltar och förstår vilka pollen som inte får mixas? – en legitim kritik.

Ett enat budskap. De multinationella företagen har för mycket makt, de har makten att skapa en värld som vi inte vill ha. Vi är rädda för vad GMOs kan göra och vi är säkra på att införandet av GMO kommer ta död på den biologiska mångfalden och vi kommer förlora vår näring i maten och vår matsuveränitet för alltid! Nej tack till GMOs!

1 kommentar

Filed under Sofia Persson

Om att finna sig tillrätta

Nu har de första intrycken lagt sig. Lugnet börjar infinna sig. Kroppen och själen har vant sig vid ljuden, dofterna och intrycken som det innebär att komma till en ny plats. Hyderabad. En stad av tiomiljonersklassen. Och den växer. Liksom många andra städer växer Hyderabad snabbare än vad som hinns med att hantera och ett stort problem är sålunda överbefolkning så väl som trafikstockning och föroreningar. Den förorenade luften, som en ömmande känsla har den satt sig i min hals för att göra sig varse varje gång jag sväljer.

Hyderbads något lugnare granne heter Secunderabad. Här ligger DDS kontor. En relativit stor lägenhet med en påtaglig mintgrön färg från topp till tå. Här arbetar min handledare Sandeep. Här kommer även jag att arbeta fram till 19 oktober. Ja, för hela oktober fram till den 19 står COP -11 på agendan – en FN-konferens som hålls vartannat år. Biologisk mångfald är i fokus samt dess utmaning.  Då Hyderabad står som värd ger det DDS en ypperlig chans att framföra sina synpunkter inför en internationell publik. Detta kommer göras genom olika side events. Ja, för precis som så ofta sker i dessa sammanhang så ges inte möjligheten för alla att deltaga vid de stora officiella förhandlingarna.

Sandeep och Pallavi utanför huset på lugna gatan

På en lugn gata i ett förhållandevis lugnt område bor min handledare Sandeep tillsammans med sin fru Pallavi. De har ett gästrum, där bor jag. Det är nog det bästa av boenden man kan tänka sig. Inte nog med att det är hemtrevigt och mysigt inrett så är värdarna är fantastiska. Tillsammans utgör Sandeep och Pallavi ett modernt indiskt par gifta utav kärlek vilket är något som syns tydligt hur de håller av varandra. De har båda lätt till både skratt och vilda diskussioner – något som gör det väldigt trevligt att bo hos dem.

Även om både Sandeep och Pallavi reser mycket inom sina respektive jobb så finns där en tydlig rutin i deras vardag, något som jag nu tar del av. Prestera i köket, har Pallavi förklarat, är något som hon inte vill känna pressen av utan har istället anställd hemhjälp – något som är mycket vanligt i Indien.  Halvåtta anländer de. Då fejas det och lagas mat. Men så dags har paret redan varit uppe 1,5 timma och läst tidnigen och druckit te. Framåt 9-10 bär det av till jobbet. Lunch är medhavd och äts vid två-tiden på kontoret och middag serveras framåt nio. Eftersom båda arbetar sex dagar i veckan dediceras söndagarna tillsammans – det vill säga om ingen reser – till varandra och vila. Det måste man, säger Sandeep, eftersom vi inte har någon semester.

Kurtainhandling

Traditionella indiska kläder bärs av de flesta kvinnorna. För att smält in i kontexten lite bättre, visa respekt men även för att de är oerhört bekväma och vackra så bär även jag dessa. Häromdagen tog Pallavi och Sandeep mig på shopping. Fyra kurtas (överdelen) och tre tillhörande byxor blev det! Precis som i många relationer så spontanshoppade Pallavi med mig medan Sandeep satt och suckade i en stol och lekte med sin mobil – nöjd när affär nummer två var stängd!

Att ta sig från den lugna gatan till den mintgröna kontorslägenheten tar ungefär 20 minuter. Transportmedlet är auto rickshaw. Avgasintaget är påtagligt för både förare och passagerare. Som en fågelunge släpptes jag iväg själv på denna strapats för första gången idag. Väl framme i boet ringde både Sandeep och Pallavi för att kolla så det gick bra. Och det gick bra. Jag har det bra.

Pallavi & Sandeep

4 kommentarer

Filed under Sofia Persson