Tag Archives: Biologisk mångfald

Festival – igen!

Nu har vi varit tillbaka i Pastapur några veckor efter ledigheten och det har varit full rulle! Efter att äntligen ha insamlat tillräckligt med material har vi kunnat börja skriva manus och klippa dokumentären som nu är på god väg mot att bli färdig.

Första veckan tillbaka var Kajsas mamma på besök och vi fick chans att visa henne runt litegrann samt äta på milletsretaurangen – mysigt! Förra veckan var det dags för invigning av biodiversity festivalen och då hade vi dessutom besök av Katta. Biodiversity festivalen anordnas varje år av DDS och syftar till att uppmärksamma och synliggöra mångfalden av frön och grödor med fokus på millets. Öppningsceremonin innehöll dans, mat, vagnar och tjurar i fantastiska färger och till och med Caroline var med och dansade!

Vi låter bilderna tala för sig själva!

SONY DSC

Förberedelser dagarna innan festivalen. Här limmas frön på plattor som sedan dekorerade vagnarna. Foto: Caroline Nordvall

IMG_5915

Vi var uppklädda dagen till ära! Caroline har på sig sin dans-outfit som alla kvinnor i dansgruppen hade. Foto: Privat

IMG_5822

Några lokala kvinnor som har med sig sina fröer till festivalen. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5836

Det var dans i mängder! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5853

Här ser ni bränningen av ”GMO-bomullsdjävulen” för att visa sitt missnöje mot GMO-bomull som orsakat mycket skada i området. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5876

Till och med tjurarna var uppklädda till tänderna! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

 

 

Ha det så bra!

Kram

Kajsa och Caroline

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman

Naturrutan or Five fun facts (this being the first and with all probability the most fun)

Exploring the nature in the Nilgiris is tremendously exiting for me. I have hardly been out in the forest at all but since everything from plants in the office campus to bugs and birds in my back yard are new acquaintances I have a nature experience everyday. In the Keystone campus there is always someone close by with a book on the endemic birds of the Nilgiris or stories of encounters with some of the local mammals. My knowledge of my surroundings is humble but thanks to all the knowledgeable staff of Keystone I’m learning bit by bit. Another source of information is the Newsletter of the Nilgiris Natural History Society.

IMG_2503IMG_2510

In the first week in Kotagiri I read a piece written by Anita Varghese, working with the conservation programme at Keystone in the issue from June 2014. It was centred around trees and plants whose young leaves are red. In tropical climate the young leaves of plants are often red while turning green when aging. In temperate regions it is the other way around, the new leaves are green while the old ones turn red in the fall. The text described how the red colour works as a protection against animals that would want to eat the new leaves. You see, the red pigment makes the leaves less tasty for insects. Also, the insects cannot see colours in the red range of the light spectrum which would make the red leaves appear as dark or dead. After I read this article I see trees with young red leaves everywhere (and photo document every one of them naturally). I’m not sure why I find this particular little piece of the plant cycle so fascinating. Perhaps because the process is seemingly reversed from the deciduous trees of my native habitat.

IMG_2525 IMG_2518

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ekomat eller döden

Subhash bjuder på fika medan jag tappar fattningen. För det jag har framför mig är fruktansvärt brutalt. Men inte Subhashs lugn och leende.

Framför Subhash Badiyaris trädgård går det vågor. Först tallklädda dalgångar. 2000 meter. Sedan de alpina ängarna som täcks av gräs och blommor dit Van Gujjarerna vandrar om sommaren (om än lite mer västerut). 4000 meter. Så ligger en slöja av snö som döljer topparna Mrigthuni och Nadna Ghundi. 6500 meter. Så den viljestarka gladiatorn Trishuli, 7120 meter, som obekymrat spetsar sig genom molnmassan trots molnens intensiva försök att stå emot.

Vi dricker te och ser ut över landskapet och mitt huvud säger kontinentaldrift: den indiska kontinentalplattan som kraschat rakt in i Asien varpå jordytan väckats och Himalaya bildats. Men det enda jag kan känna är den brutala tystnaden och hur liten jag är.

Och Subhash som äter kex förstås.

Det största problemet för de som likt Subhash bor i Himalaya är att det nästan är omöjligt. Jordbruket är slitsamt i de branta lutningarna, skogen är Skogsdepartementets och arbetstillfällena färre än på den svenska ungdomsarbetsmarknaden.

UYRDC, som Svalorna samarbetar med och som jag besöker, försöker hitta vägar för att öka lönsamheten i bergen. Subhash har varit med i ett projekt där arbetslösa ungdomar fick lära sig bygga växthus varav fem nu står på Subhashs gård.

Subhash använder sig av en jordbruksteknik som är radikalt annorlunda den teknik som får citronerna i ICA:s grönsaksavdelning att ligga i pyramid. Industriellt jordbruk kännetäcknas av att stora energimängder tillförs jorden i form av konstgödsel och bekämpningsmedel. Stor mängd energi ger stora skördar.

Det ekologiska jordbruket bygger på samma princip. In kommer naturgödsel och biologiska bekämpningsmedel och ut kommer lite mindre skördar eftersom inget ändå är så energirikt som en kemisk gödselbrygd.

Tekniken som Subhash använder däremot kallas permakultur. Permanent culture, bestående odling. I stället för någon form av input-outputmodell säger Subhash att hans gård är ett kretslopp. Alla restprodukter från skörden komposteras. Djuren som betar runt gården och äter några av hans odlade grödor ger gödsel som återförs till jorden. Mitt i åkrarna står träd som binder regnvatten i jorden och minskar bevattningsbehovet och som genom sina rötter fixerar kväve i jorden. Då behövs inget konstgjort kväve.

Eftersom Subhash inte använder något bekämpningsmedel är det viktigt att växterna inte drabbats av sjukdomar eller insektsangrepp. För det krävs en stor biologisk mångfald på gården eftersom det gör varje art mer tålig och mindre utsatt. Subhash odlar mellan femtio och sextio olika grödor.

Dessutom är det viktigt att växelbruka, säger han. Det som en säsong växt på åkerterassen högst upp odlar han nästa säsong på den nedersta terassen. Då riskerar han inte att jorden ska bli utarmad och att växterna inte växter på grund av näringsbrist. Det är vad som sker när stora arealer odlas med samma gröda—som svenska rapsfält och sockerbetsåkrar—och som måste kompenseras med konstgödsel.

Permakulturen är förstås betydligt mer arbetskrävande än det industriella jordbruket. Men även om det går åt mer arbetskraft är energiåtgången nästan obefintlig eftersom det varken går åt kemiska eller biologiska tillsatser.

Väl inne i ett av växthusen behöver jag sätta mig på huk på grund av den starka doften. Subhash driver upp geranier som han säljer till parfym- och rökelseindustrin. Det ger en bra inkomst vid sidan av alla grönsaker, linser och hirs.

Så pekar han mot ett träd och uppmanar mig att plocka en apelsin. Han funderar på att bygga en liten turistlodge där sådana som jag kan bo för att se på utsikten och kanske jobba lite på gården om vi vill.

”För det är ju ganska fin utsikt här. Eller vad säger du?”

Detta bildspel kräver JavaScript.

3 kommentarer

Filed under Gustav Cederlöf

Röster om GMO från Afrika, Latinamerika, Europa, USA och Indien

Häromdagen gick DDS första side event under COP-11 av stapeln. Genom side events är förhoppningen att som NGO kunna påverka topparna som närvarande i de förhandlingar som förs i COP-11 mötet i Hyderabad. Temat för DDS första side event var GMOs i stort och Bt Cotton mer specifikt. Tillsammans med Southern Action on Genetic Engineering (SAGE) har DDS bjudit in kunniga män och kvinnor från så vida geografiska områden som Benin, Mali, Mexiko, Tyskland, USA och Indien för att föra fram rösterna från bönderna. Och det var en samlad röst. Nej tack till GMO!

P V Satheesh, ledare DDS

Mötet började med att DDS starka och inflytelserika ledare P V Satheesh berättade Andra Pradesh (delstaten som DDS verkar i) story om Bt Cotton, en historia som började för tio år sedan då Bt introducerades. Idag tar Bt Cotton upp ungefär 30 procent av det land som tidigare producerade mat. Alla kemikaler som används för att odla Bt Cotton har gjort jorden giftig, boskapen sjuka och bönderna beroende av multinationella företag.

Rädslan för införandet av GMO och makten som de multinationella förtegen har var något som genomgående fördes fram av de röster som getts utrymme att tala under eventet. Från USA kom Frances Moore Lappe – vinnare av det alternativa nobelpriset Right Livelihood Award – och delade med sig av sina erfarenheter i hur GMOs har introducerats i USA bakom ryggen på gemeneman. Idag innehåller 90 procent av all mat i USA GMOs – dock tror de flesta amerikaner att de aldrig någonsin ätit mat innehållande GMOs! Detta beror delvis, menare Frances, på att de stora företagen, så som Monsanto, har makten att skrämma sina kritiker till tystnad.

Företagens oförtjänta makt var något som kritiserades starkt från Rene och Mohammad från benin respektive Mali i Afrika. De berättade om sina erfarenheter; hur de multinationella företagen förde stora påtryckningar för att få föra in sina GMOs i länder i Afrika. Mohammad berättade om hur de inom hans organisation utbildade bönderna i vilka konsekvenser det kan medföra att introducera GMOs, detta för att skapa en starkt och samlat motstånd hos det civila samhället gentemot GMOs. Vidare berättade Rene om hur Bt Cotton har haft förödande effekter där det odlats då grödan har gjort jordarna obrukbara.  Från Mexiko berättade Silvia liknande historier om hur mexikos betydelsefulla gröda majs har fått en ny tappning i from av Bt Maize – genmodifierad majs.

Från Tyskland (men bosatt i Indien) talade Ilse Köhler-Rollefson om hur industrialiseringen av jordbruket också innefattar vårt sätt att hantera boskap. Hur man i Indien ännu inte tagit till sig de industrialiserade boskapshanteringsmetoderna och hur hon satte stor förhoppning till att detta aldrig skulle ske. Detta med motivering att den industrialiserade hanteringen av boskapen minskar mångfalden hos djuren som i Indien har genom tiderna anpassat sig till att fritt beta i de naturförhållanden som råder i den kontext de föds upp i.

Dr V S Vijayan & Dr Nammalvar

För att återgår till en indisk kontext – Nammalvar från Indien berättade om sina erfarenheter från södra Indien, Tamil Nadu. Hur den gröna revolutionen minskade den biologiska mångfalden och om rädslan för hur GMOs kommer att göra detsamma. I Tamil Nadu ökar områden under bomull och majs medan områden under Millets minskar. Representerade Indien gjorde även V S Vijayan som talade till publiken med en stor mått av ironi och en gnutta desperate humor om hur det i Indien har förslagits att upprätta regler för hur långt avstånd det ska vara mellan GMO grödor och icke-GMO grödor – detta för att undvika korspollinering mellan dessa. Men, undrade Dr VS Vijayan, kan verkligen bina och vinden läsa dessa skyltar och förstår vilka pollen som inte får mixas? – en legitim kritik.

Ett enat budskap. De multinationella företagen har för mycket makt, de har makten att skapa en värld som vi inte vill ha. Vi är rädda för vad GMOs kan göra och vi är säkra på att införandet av GMO kommer ta död på den biologiska mångfalden och vi kommer förlora vår näring i maten och vår matsuveränitet för alltid! Nej tack till GMOs!

1 kommentar

Filed under Sofia Persson

Framgång för DDS – Agrobiologisk mångfald skyddas

Läs min artikel på Svalornas hemsida! Om de senaste framgångarna för DDS i att ge ett skydd för agrobiologisk mångfald genom upprättandet av agrobiologiska kulturarvsområden. Detta innebär att den hälsosamma symbiosen mellan människa och natur i sättet som man producerar livsmedel värdesätts och skyddas. För två år sedan gick 39 byar samman med hjälp av DDS för att ansöka om att deklareras som agrobiologiska kulturarvsområden. Och nu har det gett resultat! Chief Minister i den delstat där DDS verkar, Andhra Pradesh, har nyligen annonserat att agrobiologiska kulturarvsområden ska upprättas.

Lämna en kommentar

Filed under Sofia Persson