Category Archives: Emilia Sternberg

Romba Nandri

Det nya året har kommit, dagarna går och praktiktiden i Indien börjar dra sig mot sitt slut. De sista dagarna här på kontoret är fyllda av förberedelser inför avresa – uppgifter ska avslutas, farväl ska sägas, väskor ska packas och tillräckligt med chai ska handlas så jag klarar mig genom de kommande vintermånaderna i Sverige. Michaela och jag lyckades till sist turista lite i stan de senaste dagarna och besökte äntligen  Meenakshi Amman templet – det främsta skälet till varför miljontals personer besöker Madurai varje år och ett måste innan hemresan.

South tower

Södra tornet till Meenakshi Amman templet som når 52 meter upp i luften och är det största av templets 12 gopuramer (ingångstorn)

Gopuram

Gopuramerna dominerar vyn nästan var man än befinner sig nära stadskärnan i Madurai – och är ett bra sätt att hitta rätt om man gått vilse!

 

Mörkret och kylan i Sverige lockar inte särskilt mycket, däremot längtar jag efter att återigen få uppleva tystnad, gå på en trottoar (istället för precis bredvid förbisusande bussar, autos och motorcyklar), och att dricka vatten direkt från kranen. Jag ser fram emot att kunna ta långa, lugna, icke-solstingsinducerande promenader och lyxen att hitta avokado i mataffären. Mycket av det jag längtar efter var inget jag direkt förutspådde att jag skulle sakna innan avresan då mycket var sådant som jag tog för givet – luft, vatten, rörelsefrihet. Det har varit en extremt lärorik, givande och världsvy-expanderande tid, men även ofta utmanande och tuff.

Innan avresan försökte jag verkligen inte ha för många tankar kring hur praktiktiden skulle vara och gå eftersom jag ville vara öppen för alla möjligheter och inte ha förutfattade meningar om hur det bör vara. Den gamla klyschan att saker sällan blir som man tänkt sig slog dock in ändå – jag hade inte tänkt få dengue och jag hade inte tänkt behöva anpassa min praktikplan så som jag har behövt därefter. Men även denna upplevelse är jag på sätt och vis tacksam för på grund av det jag har tagit med mig ifrån den. Som Kadhir, verksamhetsledaren här på Evidence, sa till mig och Michaela så har det kanske gett oss en liten inblick i hur livet är för många här, där tropiska sjukdomar är ett vardagligt problem istället för något exotiskt man kan läsa om på nätet, och på så sätt har det lett till något positivt ändå.

Jag är extremt tacksam för de månaderna jag har haft chansen att spendera hos Evidence här i Madurai och lära mig om deras arbete. Jag har fått en ovärderlig inblick i inte enbart de tuffa och svåra ämnen som de jobbar med – kastfrågor, genusdiskriminering, och marginaliserade gruppers rättigheter – men även i hur en liten men extremt engagerad och driven grupp människor kan skapa förändring. Jag hoppas ytterst att jag en dag får möjligheten att jobba på en lika inspirerande arbetsplats tillsammans med människor som brinner lika mycket för sitt arbete som teamet här på Evidence gör. Det finns mycket mer att säga, men egentligen kan allt sammanfattas  i ett ord – nandri. Tack.

/Emilia

Evidence gruppfoto

Tack Evidence!

 

Lämna en kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Resfeber och Denguefeber

Som ni kanske har läst här på bloggen var det stort Svale-möte i Kotagiri förra veckan. Svalornas partnerorganisationer, personal från Indien, Bangladesh och Lund kontoren, samt alla praktikanter reste ut till Keystone Foundation i Nilgiris bergen för fyra dagars möte och utbyte om genus, mobilisering och hållbar social förändring. Jag såg extremt mycket fram emot det här mötet. Hade nästan resfeber dagarna innan och längtade att få komma iväg från stadslivet några dagar och uppleva naturen i bergen, kanske se en guar eller två och så klart få träffa alla. Tyvärr blev det så att min resfeber utvecklade sig till denguefeber redan första natten i Kotagiri (ok, det är inte så det funkar medicinskt men ändå).

Innan ni blir oroliga kan jag säga att allt är ok. Jag mår bra och har klarat mig igenom denguen mycket väl. Men har blivit beordrad att vila och ta det lugnt månaden framöver. För någon som är van att vara väldigt aktiv, ständigt ha något på gång, är detta lite av ett svårt koncept. Att ta det lugnt. Att sitta hemma. Det som jag har svårast med är känslan av att jag går miste om att ”uppleva” Indien ordentligt. Kanske för att det är min första gång här, och kanske för att jag inte vet om/när jag kommer kunna komma tillbaka har jag hittills sett varje helg som en möjlighet att utforska närområdet så mycket jag kan. Att bli tvungen att pausa de planerna under de kommande veckorna är tungt och känslan av att jag inte tar ordentligt ”till vara” på min korta tid här är stor.

Men kanske får jag bara se på det här som en annan sorts upplevelse istället? Kanske får jag se den här tiden som en möjlighet att reflektera och fundera över allt fantastiskt jag fått vara med om än så länge här? Som att ha fått se Kanyakumari, Indiens sydligaste punkt där tre olika hav möts, att ha blivit jagad av en apa som ville (och lyckades) sno mitt mellis vid ett av Tamil Nadus sex Murugan tempel i början av Western Ghats bergskedjan, alla fantastiska människor och möten jag haft än så länge, och att faktiskt ändå ha fått se Nilgiris bergen och dess böljande té plantage (om än bara från bilen på vägen upp och ner från Kotagiri). Jag kan kanske inte riktigt uppskatta den här stillasittande tiden riktigt än, men är kanske på väg. Och jag hoppas definitivt få chansen att ha många intressanta upplevelser, se nya platser, och få  fler tankeställare och funderingar under den tiden jag har kvar här.

Så här kommer en liten foto-flashback över några av mina favvo-stunder än så länge.

Busig apa

Inte den skyldige, men troligtvis lika busig.

 

kanyakumari

Havet vid Kanyakumari

Fiskebåtar

Fiskebåtar i Kanyakumari

Vågor

En undangömd strand vi hittade lite utanför Kanyakumari.

 

sol och berg

Morgonsol över början av Western Ghats bergskedjan

 

Berg

Och ännu en bergsbild – för jag kan inte låta bli!

 

/Emilia

5 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

Svalebesök i Madurai

Veckans stora nyhet: vi har haft Svalebesök här i Madurai! Svalornas verksamhetsledare Monica Erwér från Lund och Indien kontorets Anitha Santhakumari tittade förbi Evidences kontor under dagarna två. Det blev mycket utbyte med personalen här på kontoret samt ett stormöte med flera av Evidences olika intressenter och kunskapsråd; bland annat olika civil samhälles organisationer, medlemmar i kvinno- och Dalitrörelsen, experter inom socialt arbete och juridik, samt några panchayat (byråd) representanter!

Svalebesök

Evidences Andal, Thilagam och Kadhir tillsammans med Monica och Anitha från Svalorna – mycket skratt och utbyte under de två besöksdagarna!

 

Annars så arbetar Michaela och jag på med lite strategisk planering tillsammans med Evidence i form av ett förslag för ett potentiellt framtida projekt. Det har varit en lärorik upplevelse att få vara med i planeringen från grunden av en ny projekt idé och få lite insikt i hur en sådan process kan se ut. Det ska bli ännu mer spännande att följa utvecklingarna i framtiden och se vad som eventuellt kan bli verklighet!

Indikatorer

Här kluras det på indikatorer för det nya projektet i power-cut mörkret!

 

/Emilia

1 kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Thevar Jayanthi

I går morse vaknade jag upp till ljudet av knastrande musik som dånade från templet  som ligger cirka 200 meter från vårt hus. Det fanns färgglada flaggor uppsatta tvärs över gatorna längs vägen till jobbet och det hördes tal och poppig musik från högtalare från många meters avstånd. Jag fick så småningom reda på att anledningen var för Thevar Jayanthi, årsdagen och även dödsdagen den 30e oktober av Pasumpon Muthuramalinga Thevar (1907-1963), en mycket känd politisk ledare i Tamil Nadu. Flaggorna visar sig vara olika politiska partiers flaggor och musiken och talen även de politiskt orienterade.

flaggor

Politiska flaggor längs vägarna

 

Thevar härstammade från Thevar samhället, vars namn han även bär. Thevar samhället består av tre kast hindu grupper som har genom historien haft och än idag har mycket makt och inflytande i södra Indien, och i synnerhet Tamil Nadu. Ledaren Thevar hyllas som en frihetskämpe för Indien under självständighetsrörelsen och dagen firar hans politiska insatser. Många politiker och flera tusentals pilgrimer strömmade till Madurai för att fira dagen vid en staty av ledaren söder om staden.

Thevar

Serpentiner och ljusslingor draperade över en bild av Thevar

 

Dagen är även genomsyrad av konflikter och kontroverser. Över 3000 poliser inkallades till Madurai och ökade säkerhetsåtgärder råder för att hålla ordningen då det ofta bryter ut i våld mellan olika politiska grupper, och speciellt mellan Thevar och Dalit samhällen i området. Under åren har det skett många våldsamma incidenter och även dödsfall i samband med både denna högtid och den 11e september som markerar Dalit ledaren Immanuel Sekarans dödsdag. Immanuel Sekaran (1924-1957) var även han en frihetskämpe i  den indiska självständighetskampen samtidigt som Thevar, men han var också en mycket engagerad och stark ledare för Dalit rörelsen i Tamil Nadu. Sekaran kämpade för social rättvisa och utbildning för Daliter och uppmanade andra att stå upp emot kastdiskriminering och oberörbarhet.

Inte så långt under ytan på den tillsynes festliga och musikaliska atmosfären här i staden fanns även en viss spänning i luften. Många kontor och skolor håller stängt den 30e oktober på grund av uppståndelserna, men arbetet här på kontoret pågick som vanligt. I år verkar det dock ha varit relativt lugnt i Madurai och inga större incidenter har rapporterats i nyheterna idag.

/Emilia

2 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

Vardagen

Nu har det snart gått sex veckor sedan vi först anlände i Indien, så jag tänkte att det var dags att skriva en kort uppdatering! Tiden verkar finnas på olika plan under vår tid här, på något sätt verkar allt ha gått jättefort och samtidigt känns det som att vi redan har varit här mycket längre än bara sex veckor. Jag har börjat förstå hur de olika stadsdelarna hänger ihop med varandra, har hittat det bästa dosai haket i vårt område och börjat lära mig hur man ska ha schalen för att inte doppa den i maten när man äter. Saker flyter på med andra ord.

Vardagen börjar sätta in, och den är inte så annorlunda från hemma, plus/minus en eller annan ko på gatan. Kontorslivet här liknar kontorslivet hemma för det mesta tycker jag. Men några nya ritualer har jag dock lagt till som förgyller vardagen lite extra. Vissa morgnar och på söndagar besöker vi bondens marknad nära vårt hem, där man kan få färska och närodlade grönsaker och frukt från bönderna själva – en hipster dröm klädd i sari. Michaela och jag har också hittat ett favorit chai ställe där vi brukar smyga in en extra kopp té efter lunchen; det är trevligt att börja kännas igen av de som jobbar där och få en ”stammis” känsla. Och på kvällarna är det fint att kunna se solen gå ner över hustaken från vår takterass med utsikt över området.

Utsikten

Utsikten från taket!

Det har också varit en hel del nytt att vänja sig vid, till exempel att det inte alltid finns vatten i kranen och att elen brukar försvinna några gånger om dagen. Men vi som bor i staden har relativt bättre tillgång till resurser som vatten, el, transportmedel och toaletter än på landsbygden där dessa problem inte bara försvårar det vardagliga livet men även utgör ett hot mot människors rättigheter. Brist på tillgång till toalett till exempel, ett utbrett problem i Indien, utsätter många flickor och kvinnor för risk för sexuella övergrepp då de måste uträtta sina behov i det öppna när mörkret faller. Avsaknad av toalett är så klart inte orsaken till den grundläggande problematiken kring sexuell våld, men är en åtgärd som kan förbättra människors hälsa och levnadsvillkor på många sätt, och är något som jag tar väldigt mycket för givet i min vardag här i staden och i Sverige.

Jobbmässigt har Michaela och jag precis börjat bli klara med vår första uppgift  tillsammans med Evidence, att sammanställa en sorts mid-term review av deras Dalit Kvinnors Påverkansarbete Program, som ingår i Evidences och Svalornas samarbetsprojekt, med mål att motverka kastbaserad diskriminering och våld mot Dalit kvinnor. Det har varit en mycket lärorik uppgift för oss båda då vi fått träffa och samtala med flera av programmets samarbetspartners från andra organisationer och grupper i närområdet, samt flera deltagare i programmet som en del av processen. Vi ser fram emot vår nästa uppgift, som blir att tillsammans med Evidence börja utforma en strategisk plan med förslag för hur programmet kan gå till väga den kommande tiden!

Floden

”floden” mitt i staden – den fylls upp mer när det har regnat ordentligt har jag hört.

/Emilia

Lämna en kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Solidaritetens Comeback – några tankar och funderingar, plus bilder på Madurai

Under vår första intro vecka i förberedelse för den här praktiken, långt tillbaka i juni, inleddes ett av passen med frågan, ”vad betyder solidaritet?” Jag insåg då att jag faktiskt aldrig tidigare blivit ställd den frågan, trots att jag i flera år nu varit engagerad i flera olika solidaritets-orienterade organisationer och rörelser. Solidaritet har för mig altid varit mer av en känsla än något med en exakt definition. Men vad betyder då egentligen solidaritet? Några av svaren som kom fram under passet var: intresse och engagemang, gemenskap, resursfördelning, medmänsklighet och framför allt – att stå tillsammans.

Vår första vecka i Indien i Bangalore fick vi vara med om tre fantastiska samtal med personer som representerade civil samhället, Dalitrörelsen* och kvinnorörelsen. Ett överskridande tema från alla tre var vikten av ökad samordning i framtiden och hur civil samhället och folkrörelser hindras av att inte samarbeta tillsammans på en tillräckligt hög grad. I bland har civil samhällets misslyckande att se över sina egna gränser ibland till och med lett till exklusion och ytterligare marginalisering av vissa människor, till exempel Dalit kvinnor, som historiskt sett har varit förbisedda av både Dalitrörelsen (för att de var kvinnor) och Kvinnorörelsen (för att de var Daliter). Detta verkar sakta men säkert börja förändras på vissa håll enligt samtal under Bangalore-veckan och från tiden här på kontoret, men mycket mer krävs för att bryta ner vissa av de här gränserna för att verkligen kunna skapa förändring.

Under dessa politiska tider, både i Sverige och Indien, och  kanske mer än någonsin på internationell nivå, verkar solidariteten behöva göra en come-back på ett stort sätt. Vare sig det handlar om Daliters rättigheter, kvinnors rättigheter, eller klimaträttvisa, så kommer vi ingenstans om vi inte kan hitta både våra gräns överskridande frågor och likheter och även kämpar för att inkludera och få alla med på tåget, så att säga. För sann jämlikhet mellan könen måste både män och kvinnor vara engagerade i frågan, för att utrota kastsystemet så måste både så kallade kast-hinduer såväl som Daliter vara delaktiga i processen. Och när det gäller miljöfrågan så behövs det nog ingen ytterligare förklaring för varför vi alla måste vara med och ta ansvar.

Social förändring på den skalan som dessa rörelser kallar för måste per definition involvera alla delar av samhället. Även om man lyckas förändra lagar utan att få med alla på varför dessa lagar är nödvändiga så är Indien ett perfekt exempel på att det inte har så mycket påverkan på verkligheten om man inte samtidigt har åstadkommit en förändring i människors värderingar och synsätt. Här finns det väldigt många fina lagar utformade för att bekämpa både kast- och köns-diskriminering men verkligheten visar en bild som står i stark kontrast mot den som presenteras av lagböckerna.

Men även om det finns en hel del kvar att göra och uppnå, och även om det är en massa hemska och läskiga saker som händer i världen just nu, inte minst i Sverige och Indien, så känns det också som att någonting är på gång. Över 310,000 människor marscherade för miljö- och klimaträttvisa i New York förra veckan inför FNs klimatmöte, och många grupper i andra länder hade egna manifestationer av samma orsak. UN-Women har precis lanserat en ny, mycket omtalad kampanj som heter ”He-for-She,” som har som mål att engagera en miljard män och pojkar i kampen för jämlikhet, som jag i och för sig inte vet hur det kommer gå för än, men det verkar i alla fall vara ett steg i rätt riktning för att få jämlikhet att inte enbart vara en kvinnofråga, utan en människofråga.

Så även om jag fortfarande inte vet exakt hur jag skulle vilja definiera solidaritet, eller om jag ens vill ge en exakt definition, så tror jag att det har något att göra med att stå tillsammans med andra och inse att andras kamp är min kamp. Det är ju också till en stor grad därför vi är här tror jag – för att visa solidaritet och stå tillsammans med rörelserna och människorna vi arbetar med både här och hemma, och förhoppningsvis vara delaktiga i att uppnå förändring.

Och här kommer några bilder på Madurai!

 

Madurai

  Utsikt över centrum och det mycket kända Meenakshi Amman Temple

Färgglada hus!

Färgglada hus!

På väg till kontoret en morgon upptäckte jag helt plötsligt denna mycket vackra byggnad

skymning

Från en utflykt in till staden för att leta bokaffärer, solnedgång sker runt 18:30 här.

 

/Emilia

*Daliter är en grupp människor i Indien som faller utanför det traditionella kast-systemet och har därför både historiskt sett och än idag varit mycket utsatta och marginaliserade. Dalit rörelsen kämpar för att utrota kast-diskriminering och lyfta upp Daliters röster och rättigheter i samhället.

3 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

Vanakkam Madurai!

För ungefär en vecka sedan anlände vi i Madurai. Efter månader av förberedelser, tänkande och undrande är vi äntligen på plats. Vi trillade ut ur nattåget från Bangalore cirka halv åtta på morgonen, möttes av strålande sol, cirka 37 graders hetta, och en mycket välkomnande handledare.

Under veckan som gått har vi lyckats flytta in och packa upp, bekantat oss med närområdet, börjat lära känna alla medarbetare på kontoret och samlat på några fraser på Tamil! Vi har även tampats en del med magbesvär och hettan som bara minskar under regnet, som dock nu inte kommit de tre senaste dagarna – vi längtar!

Så här i början kommer det till mig vid vissa stunder att jag faktiskt är här, och det känns redan som att det är vissa av dessa ögonblick som jag kommer bära med mig när jag tänker tillbaka på den här tiden. Ögonblick som första kvällen då vi fick stå och vänta i mörkret under taket vid ett fruktstånd då himlen öppnat upp över oss med första monsun regnet för säsongen. Att sitta på bänken på verandan och diskutera kultur och religion med vår nya granne. Att nästan glömma bort var man var i tystnaden och svalkan på kontoret för att stiga ut under lunchtid och abrupt mötas av en våg av hetta och det nästintill konstanta tutandet på gatan som verkar signalera ”här kommer jag!” istället för det ”vad håller du på med?!” som det gör i Sverige. Och så klart många av alla de koppar chai med nya vänner och bekanta; och några tysta, ensamma ögonblick då man får tid att tänka efter att man faktiskt äntligen, och ändå helt plötsligt, är på plats – den platsen som kommer att bli mitt hem de kommande fyra månadernas praktiktid på organisationen Evidence. Jag ser otroligt mycket fram emot att lära känna den här staden, kulturen, mina nya kollegor, vänner och grannar och så klart all fantastisk sydindisk mat. Härligt att vara här Madurai!

Pölar

Michaela undviker pölar efter outing till grönsaksmarknaden

Solnedgång

Solnedgång efter första dagen på kontoret

/Emilia

1 kommentar

Filed under Emilia Sternberg, Uncategorized