Category Archives: Tidigare praktikanter

Romba Nandri

Det nya året har kommit, dagarna går och praktiktiden i Indien börjar dra sig mot sitt slut. De sista dagarna här på kontoret är fyllda av förberedelser inför avresa – uppgifter ska avslutas, farväl ska sägas, väskor ska packas och tillräckligt med chai ska handlas så jag klarar mig genom de kommande vintermånaderna i Sverige. Michaela och jag lyckades till sist turista lite i stan de senaste dagarna och besökte äntligen  Meenakshi Amman templet – det främsta skälet till varför miljontals personer besöker Madurai varje år och ett måste innan hemresan.

South tower

Södra tornet till Meenakshi Amman templet som når 52 meter upp i luften och är det största av templets 12 gopuramer (ingångstorn)

Gopuram

Gopuramerna dominerar vyn nästan var man än befinner sig nära stadskärnan i Madurai – och är ett bra sätt att hitta rätt om man gått vilse!

 

Mörkret och kylan i Sverige lockar inte särskilt mycket, däremot längtar jag efter att återigen få uppleva tystnad, gå på en trottoar (istället för precis bredvid förbisusande bussar, autos och motorcyklar), och att dricka vatten direkt från kranen. Jag ser fram emot att kunna ta långa, lugna, icke-solstingsinducerande promenader och lyxen att hitta avokado i mataffären. Mycket av det jag längtar efter var inget jag direkt förutspådde att jag skulle sakna innan avresan då mycket var sådant som jag tog för givet – luft, vatten, rörelsefrihet. Det har varit en extremt lärorik, givande och världsvy-expanderande tid, men även ofta utmanande och tuff.

Innan avresan försökte jag verkligen inte ha för många tankar kring hur praktiktiden skulle vara och gå eftersom jag ville vara öppen för alla möjligheter och inte ha förutfattade meningar om hur det bör vara. Den gamla klyschan att saker sällan blir som man tänkt sig slog dock in ändå – jag hade inte tänkt få dengue och jag hade inte tänkt behöva anpassa min praktikplan så som jag har behövt därefter. Men även denna upplevelse är jag på sätt och vis tacksam för på grund av det jag har tagit med mig ifrån den. Som Kadhir, verksamhetsledaren här på Evidence, sa till mig och Michaela så har det kanske gett oss en liten inblick i hur livet är för många här, där tropiska sjukdomar är ett vardagligt problem istället för något exotiskt man kan läsa om på nätet, och på så sätt har det lett till något positivt ändå.

Jag är extremt tacksam för de månaderna jag har haft chansen att spendera hos Evidence här i Madurai och lära mig om deras arbete. Jag har fått en ovärderlig inblick i inte enbart de tuffa och svåra ämnen som de jobbar med – kastfrågor, genusdiskriminering, och marginaliserade gruppers rättigheter – men även i hur en liten men extremt engagerad och driven grupp människor kan skapa förändring. Jag hoppas ytterst att jag en dag får möjligheten att jobba på en lika inspirerande arbetsplats tillsammans med människor som brinner lika mycket för sitt arbete som teamet här på Evidence gör. Det finns mycket mer att säga, men egentligen kan allt sammanfattas  i ett ord – nandri. Tack.

/Emilia

Evidence gruppfoto

Tack Evidence!

 

Lämna en kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Resfeber och Denguefeber

Som ni kanske har läst här på bloggen var det stort Svale-möte i Kotagiri förra veckan. Svalornas partnerorganisationer, personal från Indien, Bangladesh och Lund kontoren, samt alla praktikanter reste ut till Keystone Foundation i Nilgiris bergen för fyra dagars möte och utbyte om genus, mobilisering och hållbar social förändring. Jag såg extremt mycket fram emot det här mötet. Hade nästan resfeber dagarna innan och längtade att få komma iväg från stadslivet några dagar och uppleva naturen i bergen, kanske se en guar eller två och så klart få träffa alla. Tyvärr blev det så att min resfeber utvecklade sig till denguefeber redan första natten i Kotagiri (ok, det är inte så det funkar medicinskt men ändå).

Innan ni blir oroliga kan jag säga att allt är ok. Jag mår bra och har klarat mig igenom denguen mycket väl. Men har blivit beordrad att vila och ta det lugnt månaden framöver. För någon som är van att vara väldigt aktiv, ständigt ha något på gång, är detta lite av ett svårt koncept. Att ta det lugnt. Att sitta hemma. Det som jag har svårast med är känslan av att jag går miste om att ”uppleva” Indien ordentligt. Kanske för att det är min första gång här, och kanske för att jag inte vet om/när jag kommer kunna komma tillbaka har jag hittills sett varje helg som en möjlighet att utforska närområdet så mycket jag kan. Att bli tvungen att pausa de planerna under de kommande veckorna är tungt och känslan av att jag inte tar ordentligt ”till vara” på min korta tid här är stor.

Men kanske får jag bara se på det här som en annan sorts upplevelse istället? Kanske får jag se den här tiden som en möjlighet att reflektera och fundera över allt fantastiskt jag fått vara med om än så länge här? Som att ha fått se Kanyakumari, Indiens sydligaste punkt där tre olika hav möts, att ha blivit jagad av en apa som ville (och lyckades) sno mitt mellis vid ett av Tamil Nadus sex Murugan tempel i början av Western Ghats bergskedjan, alla fantastiska människor och möten jag haft än så länge, och att faktiskt ändå ha fått se Nilgiris bergen och dess böljande té plantage (om än bara från bilen på vägen upp och ner från Kotagiri). Jag kan kanske inte riktigt uppskatta den här stillasittande tiden riktigt än, men är kanske på väg. Och jag hoppas definitivt få chansen att ha många intressanta upplevelser, se nya platser, och få  fler tankeställare och funderingar under den tiden jag har kvar här.

Så här kommer en liten foto-flashback över några av mina favvo-stunder än så länge.

Busig apa

Inte den skyldige, men troligtvis lika busig.

 

kanyakumari

Havet vid Kanyakumari

Fiskebåtar

Fiskebåtar i Kanyakumari

Vågor

En undangömd strand vi hittade lite utanför Kanyakumari.

 

sol och berg

Morgonsol över början av Western Ghats bergskedjan

 

Berg

Och ännu en bergsbild – för jag kan inte låta bli!

 

/Emilia

5 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

Svalebesök i Madurai

Veckans stora nyhet: vi har haft Svalebesök här i Madurai! Svalornas verksamhetsledare Monica Erwér från Lund och Indien kontorets Anitha Santhakumari tittade förbi Evidences kontor under dagarna två. Det blev mycket utbyte med personalen här på kontoret samt ett stormöte med flera av Evidences olika intressenter och kunskapsråd; bland annat olika civil samhälles organisationer, medlemmar i kvinno- och Dalitrörelsen, experter inom socialt arbete och juridik, samt några panchayat (byråd) representanter!

Svalebesök

Evidences Andal, Thilagam och Kadhir tillsammans med Monica och Anitha från Svalorna – mycket skratt och utbyte under de två besöksdagarna!

 

Annars så arbetar Michaela och jag på med lite strategisk planering tillsammans med Evidence i form av ett förslag för ett potentiellt framtida projekt. Det har varit en lärorik upplevelse att få vara med i planeringen från grunden av en ny projekt idé och få lite insikt i hur en sådan process kan se ut. Det ska bli ännu mer spännande att följa utvecklingarna i framtiden och se vad som eventuellt kan bli verklighet!

Indikatorer

Här kluras det på indikatorer för det nya projektet i power-cut mörkret!

 

/Emilia

1 kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Stakes are high – summarising a month’s work with UYRDC

Working with a rights-based approach entails that important political issues are at stake. A rights-based approach implies that the transfer of rights to the target groups from duty bearers, most often the government, both is the aim in itself and the mean with which the well being of a target group is improved. In doing so, political power is also transferred between different compartments of society.

When asking several of the villagers we meet in meetings in the Narainbagar development block in Chamoli district what they think would be the greatest benefit of obtaining forest rights, we most often get the answer “not being dependent upon the government anymore” in response. It is thus more of a political issue at stake here than a material one. But it is not a question of gaining an autonomous position from the state. Gaining full rights to their forests would rather levelling the playing field of bargaining power between the local forest dwellers and the government.

Today, villagers need to ask the local forest department for permission when in need of timber for building houses, often in exchange of a small “commission” to the forest officer, as witnessed by many of the villagers we speak to. This is a typical example of patronage – the patron (government) keeps their clients (citizens) dependent upon him by arbitrarily delivering goods and services which the government have monopoly over thereby limiting the possibility of holding government accountable. When informing the villagers on this, the UYRDC field workers often use the metaphor of how parents give their children a lollipop in order to keep them satisfied, and how the kid need to behave (stay loyal in the case of the citizens) in order to get the candy. Obtaining full forest rights would do away with such a skewed relationship, at least based on forest resources.

In developing an approach for a forthcoming review of this forest rights project, we have tried to identify what the villagers themselves think is the greatest achievement of the project this far. An overwhelming majority answers “awareness” and “knowledge” about “our right to our forest and about the forest rights act”. In addition to this, the women also state that they today are more confident when talking about their opinions on how the forest should be managed. The inclusion of women in forest management decisions is vital, both for the condition of the forests and as a democratic right in itself.

These two achievements both indicate that the villagers have been empowered in their role as citizens where they now are expected to play a more active role in local political participation. The empowerment of the villagers thus contributes to one of the important objectives of the forest rights project: to strengthen the decision-making procedures of the local communities.

Whatever the efforts of the central government to dilute the forest right act, the strengthened awareness of the villagers of the Narainbagar area will have substantial positive consequences both for local democracy as well as for the management of the forests.

 

Danuli Devi of Maita Talla talks about the importance of uniting within the village in order to obtain forest rights. I practical terms, this is important when establishing the customary boundaries which the claim  is based on.

Danuli Devi of Maita Talla talks about the importance of creating unity within the village in order to obtain forest rights. I practical terms, this is important when establishing the customary boundaries which the claim for their forest rights is based on.

 

//Johan

2 kommentarer

Filed under Johan Lidholm

Thevar Jayanthi

I går morse vaknade jag upp till ljudet av knastrande musik som dånade från templet  som ligger cirka 200 meter från vårt hus. Det fanns färgglada flaggor uppsatta tvärs över gatorna längs vägen till jobbet och det hördes tal och poppig musik från högtalare från många meters avstånd. Jag fick så småningom reda på att anledningen var för Thevar Jayanthi, årsdagen och även dödsdagen den 30e oktober av Pasumpon Muthuramalinga Thevar (1907-1963), en mycket känd politisk ledare i Tamil Nadu. Flaggorna visar sig vara olika politiska partiers flaggor och musiken och talen även de politiskt orienterade.

flaggor

Politiska flaggor längs vägarna

 

Thevar härstammade från Thevar samhället, vars namn han även bär. Thevar samhället består av tre kast hindu grupper som har genom historien haft och än idag har mycket makt och inflytande i södra Indien, och i synnerhet Tamil Nadu. Ledaren Thevar hyllas som en frihetskämpe för Indien under självständighetsrörelsen och dagen firar hans politiska insatser. Många politiker och flera tusentals pilgrimer strömmade till Madurai för att fira dagen vid en staty av ledaren söder om staden.

Thevar

Serpentiner och ljusslingor draperade över en bild av Thevar

 

Dagen är även genomsyrad av konflikter och kontroverser. Över 3000 poliser inkallades till Madurai och ökade säkerhetsåtgärder råder för att hålla ordningen då det ofta bryter ut i våld mellan olika politiska grupper, och speciellt mellan Thevar och Dalit samhällen i området. Under åren har det skett många våldsamma incidenter och även dödsfall i samband med både denna högtid och den 11e september som markerar Dalit ledaren Immanuel Sekarans dödsdag. Immanuel Sekaran (1924-1957) var även han en frihetskämpe i  den indiska självständighetskampen samtidigt som Thevar, men han var också en mycket engagerad och stark ledare för Dalit rörelsen i Tamil Nadu. Sekaran kämpade för social rättvisa och utbildning för Daliter och uppmanade andra att stå upp emot kastdiskriminering och oberörbarhet.

Inte så långt under ytan på den tillsynes festliga och musikaliska atmosfären här i staden fanns även en viss spänning i luften. Många kontor och skolor håller stängt den 30e oktober på grund av uppståndelserna, men arbetet här på kontoret pågick som vanligt. I år verkar det dock ha varit relativt lugnt i Madurai och inga större incidenter har rapporterats i nyheterna idag.

/Emilia

2 kommentarer

Filed under Emilia Sternberg

A Gharwali Dewali and traces of the flooding

After two months of work, six days a week, it was a bit relieving to have three days off for Diwali. Three days that were spent in the valley of one of the four holy tributaries to the Ganga river, the Aleknanda river.

In the upper end of the valley is Badrinath. The holy shrine in Badrinath is one of four temples making up the char dham yatra, considered to be one of the most holy pilgrimages for hindus. Situated right below the majestic snow covered peak Nilkantha (6,596m) and on a hot spring in a barren landscape, one can easily get a sense of the mystic character of the site mentioned already in the Sanscript epic Mahabarata over 2,500 years ago.

Me and Isabell in front of the Badrinath shrine.

Me and Isabell in front of the Badrinath shrine.

Women of the Bhotiya people washing in Mana village. The last outpost before the Chinese (Tibetian) border.

Women of the Bhotiya tribe washing in Mana village. The last outpost before the Chinese (Tibetian) border.

When going by car upwards along the Alaknanda River towards the holy site of Badrinath, as much as we are astonished by the dramatic alpine landscape, we are also reminded of the disaster taken place here last summer. Arriving two weeks early, the monsoon of 2013 hit Uttarakhand fiercely and by surprise. Thousands[1] of lives were wiped out, whole villages were washed away and tens of thousands of people were displaced. Of course would the torrential rains and the deluges in themselves have caused havoc, but a common view is also that the over exploitation of the river valleys in the area further added to the disaster.[2]

The ecological pressure on the Alaknanda valley caused by the increasing population is further exacerbated by the many devotees doing the pilgrimage, which amount to around half a million a year. But as this pilgrimage business is putting an ecological pressure on the valley, it also brings alternative income generations and a more developed infrastructure, at least in comparison to the neighbouring Pindar valley were we now have spent three weeks. More on the causes and consequences of the 2013 monsoon can be read in the blog posts of former intern Petter.

Only a few houses left in a village on the Aleknanda river bank after the 2013 monsoon and the subsequent floods.

Now back in Narainbagar for a last week of village meetings and outlining a work plan for the coming weeks, our friend Prashanti just arrived himself from Badrinath telling us that he had to escape Badrinath two days early driving in a blizzard (!). Quite thankful we left Badrinath just a day before the snow would have caught us.

Nanda Devi, second highest peak in India reaching 7,816 meters.

Nanda Devi, second highest peak in India reaching 7,816 meters.

 

//Johan

[1] The official death toll amounted to 580 while death ceritificates were issued for 4,120 more people still missing five months after the disaster.

[2] Represented here by D. Raghunandan, president of All India People’s Science Network.

Lämna en kommentar

Filed under Johan Lidholm, Uncategorized

Bhangalapadugai

Ida and I, after a month-long wrestling match with Indian bureaucracy, have finally been able to go out into the field. Yesterday we went on our second trip to the Irula community of Bhangalapadugai, a village of around 45 households that has been severely affected by elephant intrusions in the last decade. The village is located about a 11/2 hour drive and 1000 meter elevation drop from Kotagiri. On our first visit we heard harrowing stories of near escapes from elephants and trampled crops. Three people have died in recent elephant attacks, a severe blow to such a small community.

 

Millet fields

Millet fields

 

Yesterdays visit was conducted as a joint venture between the Livelihoods/Environmental Governance and Conservation programs with the purpose of discussing the conditions, technical details, and eventual financial support toward the setting up of strategic elephant fences around the most exposed farmland in the area. Needless to say there were a lot of feelings invested in the meeting, considering the heavy losses inflicted by the animals. The meeting was held at the local Keystone-supported production center and a number of farmers attended. Women did attend but it was clear who held decision-making power. The gender dynamics of rural life in this part of India and how Keystone works with gender issues would be interesting to explore further, but I will leave that subject for now.

 

Mapping out elephant trails

Mapping out elephant trails

 

When it comes to these types of challenges the need for a holistic approach which cross cuts programmatic and thematic areas is apparent. The meeting therefore provided a positive insight into Keystones capacity and willingness to contribute with solutions to a marginalized community in order to come to terms with a massive problem in a sustainable way.

 

Other short updates: It has rained for five days straight, the fog is so thick that we invented a new game – “cow or Gaur” – when walking past bovine shadows in the mist, my clothes are getting moldy, the rats in my room have replaced the community alarm as my wake up call. Finally, tomorrow is Diwali so hopefully we can go somewhere to escape this rain cloud that we are literally living inside of right now. Despite the severe lack of dryness I am loving the Nilgiris and all it has to offer.

 

The Fog

The Fog

2 kommentarer

Filed under Henrik