Kategoriarkiv: Lovisa Arnmarker

Praktikperioden i sju punkter

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Hej!

Nu börjar det dra ihop sig här på Evidence och det är snart dags att bege sig hem till Sverige igen. Det här blir nog det sista inlägget från mig! De här fyra månaderna i Indien har varit otroligt händelserika och det känns nästintill omöjligt att kunna sammanfatta dem, men jag ska göra så gott jag kan.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_301aUNADJUSTEDNONRAW_thumb_3011UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e68Madurai, som har varit hemma i 4 månader nu

Det som förvånade mig mest med Indien

Innan vi kom till Indien tänkte jag mycket på vilka förväntningar jag hade. Av livet här, av landet och av praktiken. Jag försökte förbereda mig så mycket som möjligt på att det skulle vara varmt, smutsigt, högljutt och intensivt, samtidigt som jag visste att det var viktigt att vara öppen för att saker kanske inte är riktigt som man tror att de kommer vara. Att inte låsa sig vid en förutbestämd bild. ”Det är viktigt att vara flexibel och beredd på oväntade saker” var någonting som vi praktikanter fick höra otaliga gånger innan vi reste iväg. Det som förvånade mig mest med Indien var därför att det inte är så annorlunda från hemma ändå. I grunden är det samma. Det har varit lätt att skapa en vardag här, och jag har vant mig vid det mesta – värmen, lukterna, ljuden, djuren och kulturen. Visst är det väldigt mycket som är väldigt annorlunda från hemma i Sverige och det har krävts en omställning, men jag hade nog förväntat mig att det skulle vara svårare att anpassa mig till mitt nya liv.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2cdcAtt kossor skulle finnas i lite överallt var jag beredd på

Den bästa maten

Eftersom jag ofta äter indisk mat hemma i Sverige hade jag en ganska tydlig bild av hur maten skulle vara under praktiken. Men det var inte riktigt som jag hade trott! Den indiska maten som serveras i Sverige är nästan uteslutande nordindisk eller bangladeshisk och helt annorlunda från maten som serveras i södra Indien, där Madurai är beläget. Jag har fått prova på nya, spännande rätter och smakkombinationer. Dosa, som är ganska likt en tunn pannkaka, har blivit en favorit och något kommer jag sakna när jag kommer hem. Något annat som alltid gick hem, en av de få rätter jag inte tröttnade på, var Gobi Manchurian. Den består av blomkål i en stark, kryddig sås. Rätten är indisk-kinesisk och smaksatt med soja och chilisås, men väldigt populär i södra Indien. Supergott! 

Den sämsta maten

  • Idlis – kladdiga, kompakta men samtidigt fluffiga risbullar. Serveras gärna med samma tre såser som alltid serveras i Sydindien och äts ofta till frukost. Smakar knappt något alls men växer i munnen när man tuggar!
  • Paan – tuggas efter måltider och sägs vara bra för matsmältningen. Består av betelblad, arekanötter och kryddor. Smaken är skarp och pepprig. Jag och Miriam fick smaka på detta en gång och jag tror det tog ungefär två sekunder innan jag spottade ut allt igen. 

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2e5bEn av de godaste frukostarna (med stjärnfrukts-juice!) åt vi i Kodaikanal 

Den bästa nya vanan jag har fått

Att läsa (nästan) varje kväll! I vardagsstressen i Sverige har jag så lätt att glömma bort, välja bort eller inte orka ta upp en bok för att läsa, men det har varit mitt främsta kvällsnöje här i Indien (ibland finns det inte så mycket annat att göra). Jag hoppas att vanan sitter i när jag kommer hem, och att jag kan välja bort mobilen för en bok på kvällarna. Ett tiotal böcker har jag tagit mig igenom under dessa månader. Här kommer också ett boktips! ”De små tingens gud” av Arundhati Roy är oerhört välskriven och målar upp en realistisk, om än sorglig, bild av det indiska samhället och människorna som lever i det. Jag är inte den första som rekommenderar denna bok, men den förtjänar att lyftas upp och borde läsas om man vill få en inblick i det indiska samhället och kastsystemets konsekvenser. 

Den mest oväntade händelsen

Jag och Miriam fick under flera tillfällen följa med våra kollegor på olika event – prisutdelningar, seminarium och bröllop. Ofta visste vi inte riktigt vad som skulle hända härnäst och vi hamnade ibland mitt i fotograferingar eller uppe på diverse scener. En gång, när vi satt uppe på en scen och lyssnade på Evidences grundare Kathir som skulle ta emot ett pris, var det någon i publiken som kom fram med en inte många veckor gammal bebis som Kathir fick ta i famnen och sedan namngav. Vi förstod ingenting och inte ens Kathir, som är van vid att främlingar som ser upp till honom kommer fram för att prata, visste att det skulle hända utan fick improvisera fram ett namn på plats.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2d55Vi har fått vara med på många event – bilden är från ett bröllop

Det sämsta med Indien

All ojämlikhet som finns i landet. Mellan fattiga och rika, mellan stad och landsbygd, mellan män och kvinnor, mellan människor av olika religion och kast. Även om hela Indien har potential att förbättras på många sätt (Indiens ekonomi växer rekordsnabbt!) så är det bara ett fåtal som får ta del av utvecklingen. Korruption och diskriminering leder till att levnadsvillkoren och möjligheterna ser väldigt olika ut beroende på vem man är, samtidigt som många upplever våld och trakasserier på grund av sin bakgrund.

Det som har gjort störst intryck

Alla fantastiska människor jag har träffat här. Jag har svårt att uttrycka hur mycket kollegor och aktivister har betytt. Och att få dela upplevelsen med Miriam har varit guld värt! Ända från början kände vi oss välkomna, och alla har varit så öppna och måna om att vi ska få vara delaktiga. De har delat med sig av sin kunskap om indisk politik, kastsystemet och mänskliga rättigheter. Vi har haft många intressanta diskussioner med de på kontoret, och inspirerats av deras engagemang och arbete. Upplevelsen hade inte varit densamma utan dem!

IMG_7775Här är vi med några av våra kollegor på Evidence!

Sammanfattningsvis kan jag säga att tiden i Indien har varit oerhört lärorik och gett mig nya perspektiv på utvecklingsarbete. Jag har fått uppleva så många nya saker och träffat människor med inspirerande livserfarenheter och spännande berättelser. Samtidigt har det stundtals varit tungt att höra hur de daliter som Evidence arbetar med behandlas. Kastsystemet skapar ett strukturellt förtryck av människor, och det är sorgligt hur ingrott det är i det indiska samhället. Därför är det tur att det finns så många som kämpar, helt outtröttligt, för dess avskaffande. Jag tar med mig så mycket inspiration och erfarenheter hem till Sverige, men är säker på att jag kommer tillbaka till Indien någon gång i framtiden. Men för nu – tack för den här tiden!

Lovisa

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3078

Lämna en kommentar

Under Evidence, Lovisa Arnmarker

Tre dagar i Puducherry

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Hej!

När vi skriver det här har vi precis kommit hem till Madurai efter att ha spenderat tre dagar i och omkring Puducherry, ett unionsterritorium i norra Tamil Nadu. Evidences kontor ligger i Madurai men de är egentligen verksamma över hela delstaten, inklusive Puducherry, så en hel del resor ingår i arbetet.

Vi lämnade Madurai på torsdagsförmiddagen i en hyrbil tillsammans med Evidences grundare Kathir och ytterligare tre kollegor.

img_937179de7f1a-5a05-4787-bea1-507c566f5a16Lunch under ett träd vid vägkanten (ursäkta bildkvalitén…)

Vårt första stopp var en prisceremoni i en by utanför Puducherry. Kathir skulle tala och ta emot pris för sitt arbete för daliters rättigheter. Kvällen inleddes med en hyllning till Dr B.R Ambedkar. Ambedkar var en av medförfattarna till Indiens konstitution som skrevs efter självständigheten och var den som låg bakom att kvoteringssystemen för marginaliserade grupper skrevs in i lagen. Han stod upp för daliters rättigheter och var själv dalit, vilket har gjort honom till en förebild för många. I flera områden där daliter bor har man rest en staty till hans ära, och så även här. Många ser Ambedkar som sin landsfader i stället för Gandhi, som man anser svek daliterna och inte kämpade tillräckligt mycket för dem. I stället var det Ambedkar som förespråkade en politik som kunde lyfta daliternas samhällsstatus och levnadsstandard på riktigt.

img_7613img_7629img_7631

På fredagen hade vi inga jobbplaner så vi passade på att besöka Auroville. En stad som byggdes på 60-talet i syfte att ”förena människor från hela världen i fred och harmoni”. Där bor ungefär 2 000 människor från 49 länder, i huvudsak Indien och Europa. De följer grundaren Mirra Alfassas (aka ”the Mother”) och den ”spirituella visionären” Sri Aurobindos livsfilosofi. Huvudattraktionen för turister som besöker Auroville är Matramandin, en solrund byggnad dit invånarna går för att ”söka koncentration”. Som utomstående får man inte gå in i Matramandin eller parken som omgärdar den men man får titta på den från avstånd, så det gjorde även vi.

jstqsbhws8ezfijzppfbdq_thumb_3035img_7645img_7660

Efter besöket till Auroville tog vi en tur till stranden, som tyvärr var lika nedskräpad som många andra stränder i Indien men rätt så trevlig ändå. Vi passade på att andas in den friska havsluften och doppa tårna i det varma vattnet innan vi åkte vidare till Puducherry stad som är en populär destination bland såväl indiska som utländska turister. Puducherry brukade vara en fransk besittning och arkitekturen går i typisk fransk kolonialstil. Flera gator har därför franska namn och staden är fortfarande uppdelad i ”White Town” (som var den franska delen) och ”Black Town” (som var den indiska delen). 

img_7671img_7684

Vi spenderade natten hemma hos Kathirs föräldrar och på lördagen var det dags för en utbildning som Evidence skulle hålla i. Utbildningen handlade om SC/ST Prevention of Atrocities Act, lagen som ska skydda daliter och urfolk i Indien från diskriminering och våldsbrott. Lagen innebär bland annat att kastrelaterade brott mot daliter ska straffas hårdare. Den tar upp brott som att neka daliter inträde till tempel, att tvinga daliter äta avföring som straff och att ta ifrån dem deras land. Dagen inleddes med en tyst minut för två dalitmän som mördats på just den här dagen några år tidigare, och lokalen pryddes av bilder på Dr Ambedkar.

img_7693img_7704Kathir

Efter eventet stannade till hemma hos Kathirs föräldrar och fick i oss varsin portion Pongal (söt risggrynsröt med kardemumma, russin och nötter) innan vi begav oss iväg hemåt igen.

/Lovisa & Miriam

1 kommentar

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker, Miriam Siemsen Rundberg

Jul och religionsreflektioner i 30 grader

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

När jag pratar med familj och vänner hemma i kalla Sverige märks det att julkänslan har infunnit sig. Pepparkakor har bakats, snön fallit, julmusik spelats och julklappar getts bort. Julkänslan här i Indien är inte riktigt lika stark. Jag och Miriam har försökt följa julkalendern och druckit det mest juliga te vi har kunnat hitta (det blev masala chai) men i 30 graders värme är det svårt att finna den där riktigt juliga sinnesstämningen. Vi praktikanter har fått julledigt i två veckor och just nu befinner sig jag och några av de andra praktikanterna i Kerala på semester. Det känns härligt att kunna slappna av, läsa en bok i solen, lämna praktiken en stund och få träffa några av de andra praktikanterna igen.

IMG_7606Vi fick till och med tag på några pepparkakor som vi har mumsat på till julkalendern

Det är lite skönt att det inte riktigt känns som jul för oss här. Det är första gången jag firar jul någon annanstans än hemma, och det är just vid sådana här högtider som hemlängtan riskerar att bli som störst. Det är lätt att sakna familj och vänner när man vet att man går miste om traditioner som man har varit med om i hela sitt liv. Att få distans till julen är nog bra för att inte längta hem alltför mycket. I stället försöker vi fokusera på att njuta av situationen som den är, det fina vädret och det vackra Kerala. Det är första gången under de två månader som vi har varit i Indien som vi faktiskt kan ha på oss shorts och badkläder, och slipper tänka på att dölja axlar, höfter och vader. Även om vi går miste om den svenska julen med allt vad det innebär så slipper vi ju också slask, mörker och kyla. Det kanske är lika bra!

IMG_7612Helt okej decemberväder

Det är väl egentligen bara den typiskt svenska julen som är frånvarande här, för julen firas ändå. Julhandeln är igång, affärerna är pyntade med klara färger och lyktor och vart och vartannat hus pryds av mångfärgade julstjärnor i plast. Som alltid när det kommer till högtider och festivaler i Indien firas det. Högtiderna är många eftersom både hinduism, islam och kristendom är stora religioner här. Även om endast 2,3 % av befolkning är kristna innebär detta totalt 28 miljoner av Indiens 1,3 miljarder invånare. Många av dessa är daliter, tidigare kallade kastlösa. I Tamil Nadu och Kerala är andelen kristna större än i resten av landet, och därför firas julen kanske lite mer just här.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_2f10På caféer, hotell och i affärer finns julgranar och andra dekorationer

I samband med julen har jag börjat reflektera över rollen religion har i det indiska samhället. Indien har förknippats med sin multikulturalism och inkluderande kultur där många religioner kan samsas och ta plats. På senare år har dock den toleranta stämningen förändrats. Som på så många andra platser i världen tar nationalistiska ideologier en stor plats i politiken. Det hindunationalistiska partiet BJP, som kom till makten 2014, har med partiledaren och premiärministern Narendra Modi försökt göra hinduismen mer dominerande (läs mer om BJP och hindunationalismen här). Även om Indiens konstitution fastställer att landet är sekulärt, alla religioner ska behandlas likvärdigt och religionsfrihet råder, har partiet implementerat policies som är baserade på en hinduisk världsbild. Detta diskriminerar icke-hinduer samt skapar polarisering och konflikter. BJP har bland annat försökt införa ett nationellt förbud mot ko-slakt eftersom kon är helig enligt hinduismen. Detta påverkar de minoriteter som muslimer, kristna och hinduer av lågt kast som äter nötkött. Det har hänt att människor som konsumerar nötkött har attackerats och mördats (läs mer om förbudet här). Det är skrämmande att se hur religionen används för att vända människor emot varandra, när tron egentligen borde vara en positiv kraft som för människor samman och skapar förstående och gemenskap.

Diskrimineringen går ännu mer ut över de många daliter som är kristna eller muslimer. Till exempel är det endast hinduiska daliter som får tillgång till de statliga subventioner som daliter har rätt till, och därför går många miste om denna rättighet. Daliter som inte bekänner sig till hinduismen blir dubbelt diskriminerade eftersom de behandlas annorlunda på grund av sin religiösa tillhörighet, men samtidigt inte undkommer kastsystemets förtryck oavsett vilken religion de tillhör.

IMG_7573

Som tur är har Indien ännu inte helt övergått till en politik baserad på hindunationalism, och det finns många motståndare till BJPs ideologi. Trots den hinduinriktade politiken och det varma vädret firas julen här, om än på ett annat sätt än hemma i Sverige. Vi njuter av att få lite semester, och hoppas att julledigheten för alla hemma i Sverige är härlig.

God Jul!

Lovisa

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker

Vardagsliv och social rättvisa för kvinnliga daliter

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Nu har det gått sex veckor sedan vi anlände till Evidence i Madurai, och det känns som att vi har kommit in i vardagen och rutinerna på kontoret! Vi åker auto med grannskapets chaufför till jobbet varje morgon, ser fram emot förmiddagsteet vid 11 och promenerar till lunchrestaurangen Temple City vid 13.30 varje dag. Ändå är ingen dag på kontoret den andra lik!

IMG_5746

En kvällspromenad hem från kontoret

Förra helgen fick vi till exempel vara med på en ledarskapsträning som Evidence höll i för en kvinnorättsgrupp. Evidence arbetar ju främst med daliter och deras rättigheter, och ett sätt som de gör detta på är genom att erbjuda en samlingsplats för människor med erfarenhet av att på olika sätt leva under kastförtryck. Där kan de lära sig mer och tackla problem som de upplever tillsammans. I hela Tamil Nadu har Evidence därför etablerat kvinnogrupper som möts, lär, inspireras och tar stöd av varandra och Evidence. Sakerna de lär sig tar de sedan med sig hem till sina respektive byar och samhällen, så att kunskapen sprids. Målet är att göra kvinnorna till aktörer i sina egna liv, så att de känner till och kan kräva sina rättigheter och därmed skapa förändring.

Screenshot 2018-11-27 at 12.44.53

Några av deltagarna i en av Evidence kvinnorättsgrupper

På just den här utbildningen låg fokus på social rättvisa och ledarskap. En av kollegorna på kontoret höll en session om SC/ST Act, den speciella lag som är utformad för marginaliserade grupper som daliter och ursprungsbefolkningen. En annan man höll ett inspirerande tal om varför det är viktigt att själv ta initiativ och drömma stort, att till exempel söka de statliga subventioner som finns tillgängliga för kvinnliga daliter. Kvinnorna fick dela med sig av sina egna erfarenheter och upplevelser. Föreläsningar varvades med diskussioner och grupparbeten, och även om vi egentligen bara hängde med när våra kollegor tog sig tid från programmet för att sitta och översätta för oss, så lyste kvinnornas engagemang igenom.

IMG_6908

En av uppgifterna var att skriva ner olika sätt som kvinnliga daliter upplever diskriminering på

Något som jag verkligen har märkt här på Evidence är hur engagerade alla är – både medarbetare och deltagare i olika projekt, såsom kvinnorättsgrupperna. De brinner verkligen för det de gör, och även om situationen för kvinnliga daliter ofta kan vara svår och frustrerande så ger de inte upp. Att vår vardag består av att få träffa dessa människor känns helt otroligt. Det är så inspirerande att se hur de trotsar samhällets normer och hur de kämpar för sina rättigheter tillsammans. Kastsystemet liksom det patriarkala systemet har existerat i Indien i flera tusen år och det är verkligen inte lätt att bryta ner de strukturer som finns – men skam den som ger sig!

2 kommentarer

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker

Festivalyra i byn med en miljon invånare

Vanakkam!

Nu har det gått över en vecka sedan vi, Lovisa och Miriam, kom med nattåget från Bangalore till delstaten Tamil Nadu och staden Madurai. Här ska vi praktisera på Svalornas partnerorganisation Evidence i 4 1/2 månad.

Den här första tiden har mest gått ut på att lära känna vår nya värdfamilj och stad. Här bor vi på ovanvåningen hemma hos vår handledare Andal och hennes man i norra Madurai, en kortare färd med autorickshaw (eller ”auto” som alla säger) från kontoret.

IMG_6183.pngHär är vi! 

Redan de första dagarna drog de med oss på flera olika aktiviter eftersom det just då pågick en hinduisk högtid som skulle firas med en festival. Det blev med andra ord några väldigt intensiva men roliga första dagar för oss!

Vi blev till exempel medbjudna hem till våra grannar som för högtiden hade ställt upp formationer med figurer av hinduismens gudar och helgon. Där fick vi blommor i håret och varsin tallrik med ätbara gåvor att ta med oss. Eftersom vårt kök ännu inte gick att använda tog vi tacksamt emot gåvorna.

IMG_6252.png
Framför huset tillsammans med vår handledare Andal och hennes man Yatheendaran

Mitt i all festivalyra tog värdfamiljen dessutom med oss till stadens centrum så vi kunde köpa på oss lite välbehövliga kläder. Området som vi bor i är ganska lugnt, så det var först när vi kom in till stadskärnan som vi förstod hur stor den här staden är. Den består i alla fall av ganska mycket mer än vad vi dittills hade sett, även om den i indiska mått mätt är relativt liten. Vår handledare skrattade en gång och sa att Madurai är som en stor by i jämförelse med de stora städerna.

Vi besökte även Meenakshi Temple – det enorma och närmare 2500 år gamla tempel som hela staden har byggts upp kring. Därinne köade besökare i timtal för att få komma in i templets mitt dit bara hinduer är välkomna. Vi fick nöja oss med att undersöka resten av templet, vilket i och för sig tog ett ganska bra tag det också, så mycket fanns det att se.

Madurai stad.png
Här kan man skymta två av de fem höga torn som utgör Meenakshi Temple 

Vi har fått lite tid att bekanta oss med våra nya kollegor på Evidence och deras arbete för daliters och ursprungsbefolkningars rättigheter och likabehandling. Daliter, som på svenska ibland har kallats kastlösa, befinner sig längst ned i det hinduiska kastsystemet. Förtrycket mot daliter har en flertusenårig historia och även om Indien är en sekulariserad stat som har lagstadgat emot den kastbaserade diskrimineringen så fortsätter den att existera.

Evidence intervenerar i många av dem fall där daliters rättigheter kränks. De samlar bevis och vittnesmål, bistår med juridisk hjälp, erbjuder stöd till överlevare, m.m. Sedan starten 2005 har de tagit sig an över 2 000 fall och kontoret är fyllt med pärmar i olika färger som innehåller både avslutade och oavslutade fall.

Evidence skylt
Ingången ut till vår nya arbetsplats!

Vi har börjat att så smått sätta igång med egna uppgifter men vad det kan vara får vi berätta mer om en annan gång!

Läs mer om situationen för daliter i Indien

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker, Miriam Siemsen Rundberg