Kategoriarkiv: Felix Berger

Hejdå fina Kotagiri!

Vanakkam och nandri för den här tiden!

Nu är det snart dags för avfärd från Indien. Tiden här har gått väldigt fort och varit intensivt. Igår kväll hade vi avslutningshäng och födelsedagsfirande för Stina med många av Keystones anställda. Kvällen blev ett perfekt tillfälle att reflektera kring hur mycket vi faktiskt hunnit med under våra dryga fyra månader i södra Indien. Aviva har färdigställt en bok om indiska honungsbin, Felix har lyckats sammanställa en broschyr om Keystone och Stina och Julia är Last Forests nya hemsidemästare. Dessutom har vi fått ta del av Keystones och Last Forests viktiga arbete runtom i Nilgiribergen. Från Indien tar vi inte bara med oss väskor fyllda till bredden med honung och tvålar, utan även en större förståelse för indiska urfolks situation, vidgade perspektiv och många nya vänner.   

IMG_2054Julia på väg ner till stan i Kotagiri

Innan vi åker har vi dock några tips vi skulle vilja dela med oss av till framtida praktikanter i Kotagiri. Många av tipsen fungerar även för dig som har vägarna förbi Kotagiri, Ooty eller Coonoor utan att vara praktikant för Svalorna.

Ställen att äta god mat på

Trots sin lilla storlek har Kotagiri ett flertal restauranger att erbjuda när du inte är sugen på att laga mat hemma. Det finns någonting för alla smaker – sydindiskt, nordindiskt och kontinentalt. Eftersom vi alla är vegetarianer kommer tipsen vara vegetariska. Om ni äter kött borde ni istället prata med Abhishek, som arbetar på Keystone.

Till frukost har vi alla fallit för rätten poori (ett friterat och fluffigt bröd som ofta serveras med en potatisröra). Dock gäller det att vara ute i rätt tid för att få ta del av denna läckerhet, 08:30 brukar vara en bra tid. Ställen som serverar den bästa poorin och bästa frukosten generellt är Bismi och Hotel Kasthuri.

20181217_112151.jpgEn poori från himmelriket

Lunch äter vi oftast på Keystones kontor. Det kan vi rekommendera då de serverar varierad mat till ett väldigt bra pris. Det är självklart även en trevlig stund att spendera med kollegorna på kontoret.

De perfekta middagsställena är många. Vi föredrar Apple Breeze som både har syd och nordindisk mat.  Detsamma gäller Nahar’s Prana som är ett alternativ om ni vill lyxa till det lite. Nahar är hotellrestaurang och har stadens bästa utsikt. Om ni är trötta på den indiska maten kan ni bege er till Tea County. Här serveras både hamburgare och nudlar. Vi rekommenderar även deras kaffe som till skillnad från resten av Kotagiris kaffe dämpar vårt koffeinbehov.

   Måltid på Nahar’s Prana och utsikten från deras uteplats

Saker att göra i Kotagiri

När vi inte är på jobbet har vi hittat våra egna aktiviteter. Tips är att gå tidiga morgonpromenader i soluppgången (men se upp för de vilda djuren) eller yoga med Sashi som är kunnig inom ämnet.

På morgonpromenaden kan en se både solen gå upp och en och annan gaur

På kontoret behöver en dock inte nödvändigtvis jobba. Det finns nämligen ett lekrum där. Du kan spela pingis, fussball eller carrom (som är väldigt svårt men roligt när du väl får in tekniken).

Ställen att besöka i närheten

Kotagiri må vara en mysig stad, men ibland vill en vidga sina vyer. En kort busstur bort ligger städerna Ooty och Coonoor. Ooty är en turistmetropol i Nilgiribergen. Hit kommer folk från när och fjärran för att beskåda den vackra naturen. Två populära attraktioner att besöka är den botaniska trädgården samt Ooty Lake. Om ni ska äta där rekommenderar vi självklart Place to Bee som serverar Slow Food i italiensk anda och grundades av Keystone.

IMG_4511IMG_4518Regionens bästa pizza hittar ni på Place to Bee i Ooty

I Coonoor kan ni besöka Green shop (större än den i Kotagiri) där bland annat Last Forest säljer sina produkter och Sim’s Park (ytterligare en botanisk trädgård). Alldeles bredvid Green Shopen ligger ett mysigt café vid namn Ababa där du kan få Cappuccino i flera olika smaker och chokladiga bakverk. En gång i månaden arrangeras även 8th market i Coonoor som Aviva skrivit om tidigare.

20190210_145207Utsikten över Coonoor (vi önskar att svenska hus hade lika mycket färger)

Väl i bergen får ni inte missa de fina utsiktsplatser som finns. Kodanadu Viewpoint, Dolphin’s Nose och Lamb’s Rock är tre närliggande utsiktsplatser som kommer få dig att tappa hakan.

20181021_104123Kodanadu Viewpoint var helt otroligt!

Till sist vill vi…

Tacka för oss och ge några sista tips på vad framtida praktikanter i Kotagiri inte får glömma att packa ner:

–       En BRA ficklampa (för att inte råka gå in i ett vilt djur i mörkret)

–       Vakuumpåsar (för att motstå mögel)

–       Oömma och varma kläder

–       Plats i resväskan så ni kan köpa med er produkter från Last Forest3bd0e5ca-4312-4203-924e-7a284d93c127 (1)

Faisal, Stina, Bhavya, Aviva, Julia, Selvi och Felix på middag (Foto: Ranjani)

 

Vi har verkligen haft fyra superhärliga månader i Kotagiri. Förhoppningsvis kan våra tips bidra till att framtida Svalepraktikanter får en minst lika fin tillvaro. Se till att njuta medan det varar, för innan ni vet ordet av kommer det vara slut!

Peace out,

Aviva, Julia, Stina & Felix

Lämna en kommentar

Under Aviva Blomquist, Felix Berger, Julia Lindahl, Praktikanter 2018-2019, Stina Wennö

Fyra månader, fyra personer, ett hus

Från Keystone Foundation, Kotagiri, Tamil Nadu

Hej Indienbloggen,

Nedräkningen har börjat. Snart lämnar vi utlandspraktikanter Indien och åker tillbaka till Sverige. Typ i alla fall. Några av oss ska iväg på andra äventyr innan vi beger oss hem till Sverige igen.

Efter fyra månader i Indien finns det mycket att glädjas över att ha fått uppleva. Det är alla våra tidigare blogginlägg bra exempel på. Vi har besökt otroliga platser, sett våra organisationers viktiga arbete och lärt känna alla drivna personer som arbetar på de tre organisationerna. En sak som är lätt att glömma är dock att vi även lärt känna varandra under de här fyra månaderna. Hur hade de här fyra månaderna varit utan mina tre rumskamrater? Det vill jag inte ens tänka på.

Julia, Aviva och Stina har bidragit till att hela Indienvistelsen gått som smort, trots en hel del motgångar och oklarheter. Kvällar med Rupaul’s Drag Race, På spåret och nu senast Mello har varit guld värda när en velat gråta över brunt kranvatten och mögliga kläder. Att alltid ha någon att vädra med när problem och kulturkrockar uppstår har varit ännu mer värt. Det är helt galet att detta är tre personer som jag knappt kände för fyra månader sedan.

Självklart har vi inte dansat ringdans och gett varandra massage varenda dag, men överlag är jag väldigt glad över att inte ha varit ensam praktikant i Kotagiri. Gapskratt över pinsamma situationer vi försatt oss i, rädsla för vilda djur och ledsna på grund av hemlängtan. Illaluktande när vattenproblemen varit som störst samt superfräscha och lyckliga när vi varit iväg på mindre weekendresor tillsammans. Vi har hunnit se varandras bästa och sämsta sidor och det är verkligen få förunnat. Jag visar inte upp mina bästa sidor för vem som helst!

Detta kommer troligen vara mitt sista egna blogginlägg här, vilket känns lite sorgligt. Tiden i Indien har gett mig så otroligt mycket. WordPress skulle krascha om jag skulle försöka få med allt i detta inlägg. Därför slutar jag helt enkelt här med ett stort tack till Julia, Aviva och Stina som stått ut med mig hela den här tiden. Det är ett under. Ni är grymma.

På återseende,

Felix Berger

Lämna en kommentar

Under Felix Berger, Keystone

Mitt i naturen

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Tjena!

Dagarna går fort här i Indien. Januari börjar lida mot sitt slut, vi har befunnit oss på respektive partnerorganisation i 100 dagar och har snart endast en månad kvar tills vi lämnar landet. Vart försvann all tid? Om jag ändå det visste.

Trots att jag haft gott om tid att bli riktigt bekväm i min tillvaro uppe i Nilgiribergen slutar jag inte förundras och glädjas över naturen som bergen visar upp. Sedan vi kom tillbaka från jul- och nyårsresan har solen dessutom visat sig varje dag över bergen. Bara en sådan sak. Decemberregnet och kylan är ett minne blott. I regnets frånvaro får en passa på att uppleva mer av de fantastiska omgivningarna i bergen. Varje dag blir verkligen ett äventyr med vackra fåglar, gaurer, apor och en och annan galen hund. Att Nilgiribergen är en av världens mest artrika platser märks och syns tydligt.

 

 

                  Rödörad bulbyl                                               Gaur (indisk bison)

Det märks och syns också tydligt att alla de anställda på Keystone Foundation värnar om naturen och dess resurser. Inte minst när en diskar tallriken efter lunch och får onda blickar när vattnet rinner lite för länge. Kunskapen om naturen är enorm innanför organisationens väggar och intresset smittar av sig. Jag har verkligen fått upp ögonen för naturen på ett helt annat sätt än tidigare. I Stockholm tänker jag alldeles för sällan på skogens situation och glömmer allt för ofta bort att uppskatta träd, blommor och andra växter i min omgivning. Här befinner jag mig på en plats där jag hela tiden ser och får höra om hur naturen förbises av regeringen, företag och rika storstadsbor. Det skapar en vilja att värna om djuren och växterna omkring mig mer samtidigt som jag känner en hopplöshet. Vad kan egentligen lilla jag göra? Klimatförändringarna är som bekant ett faktum. Även om vi stoppade alla utsläpp av växthusgaser idag kan vi inte hindra att medeltemperaturen i världen ökar med 1,5-2 grader.

 

 

Utsikt jag aldrig tröttnar på (Stina och Aviva alltså!)

Syftet med detta blogginlägg är dock inte att klandra de oerhört många som gör oerhört lite för att lindra klimatförändringarna. Jag är själv en av dem som skulle kunna göra mer. Jag vill istället återgå till att tala om Nilgiribergen och min nyfunna kärlek till naturen. En kärlek som framför allt kommit att rikta sig mot träd. Med skogar runtomkring en finns chansen att se träd utan dess like. Jag talar om stora träd som vuxit i flera hundra år, krokiga träd som tycks växa sidledes snarare än uppåt och små träd som drömmer om att en dag nå samma höjd som sina kompisar. Träd är min nya grej helt enkelt. De är otroligt ståtliga och att vara omgiven av dem och all annan natur gör mig lugn på ett helt annat sätt än jag någonsin upplevt i Sverige.

 

 

Ett träd jag föll för under en långpromenad med Selvi, Aviva & Stina

Om 38 dagar lämnar jag Nilgiribergen och Indien för att återgå till ett liv bland betong och avgaser. Lugnet kommer bytas ut till storm och vem vet hur det kommer påverka en? Kanske kommer fyra månader på den indiska landsbygden innebära att jag inte längre trivs i en storstad överhuvudtaget. Jag som alltid varit en riktig storstadsråtta.

Även om jag snabbt anpassar mig till det svenska storstadslivet igen hoppas jag att jag kan minnas denna känslan och beakta den i mina vardagsval framöver. Nyårslöften må vara klyschiga och aningen omoderna, men jag skulle ändå vilja lova mig själv att aldrig ta naturen för givet igen.

Vi hörs!

Felix Berger

Lämna en kommentar

Under Felix Berger, Keystone

Matfestival i Pillur

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu 

Keystone Foundation arbetar med ett stort fokus på Indiens ursprungsbefolkningars rättigheter, speciellt skogsrättigheter. Dessa befolkningar är ofta bosatta i och beroende av de av skogsmyndigheten skyddade skogsområden. Utan dessa rättigheter är det inte ovanligt att de tvångsflyttas och att deras resursutvinning i skogen kontrolleras hårt. Detta slår inte bara hårt mot deras inkomst, utan är också ett hot mot deras matförsörjning. För att fira den mat som skogen har att erbjuda, bjöd ett flertal byar  i Pillur in Keystone till en matfestival i helgen. Vi fick möjligheten att följa med, vilket gjorde oss oerhört glada. Särskilt eftersom det var första gången vi alla fyra kunde åka ut i fält tillsammans.

IMG_5398.JPG

Både jeeparna och sällskapet var härliga

Resan började redan tidigt på morgonen, uppdelade i två jeepar. Varför vi skulle åka i dessa bilar förstod vi inte förrän vi efter tre timmar svängde in på en stenig skogsväg. Efter 15 minuters skumpande fram blev vi dock tvungna att ta en längre stillastående paus. Det var då vi fick berättat för oss att området är känt för dess många elefanter. Handledaren Robert Leo har blivit jagad av dem ett flertal gånger och en annan medarbetare ligger på sjukhus efter att ha överlevt en svår elefantattack får någon vecka sedan. Tur att den lilla vägen var så mysig i solen, annars hade vi varit vettskrämda!

 

20181215_111440Paus med nya lärdomar om elefanter

Efter fyra timmar var vi framme i Pillur där festivalen sattes igång med en öppningsceremoni i byns samlingslokal. Under denna presenterade de medverkande vilken mat de tagit med sig samt varför just denna mat var viktig för dem. Dessvärre hängde vi inte med på vad som sades pga våra bristfälliga språkfärdigheter i Tamil. Långa bord var uppställda längs väggen för att visa upp all de råvaror som finns att tillgå i Pillurs skogar. Det var verkligen häftigt att både kunna se och känna på det som numera är vanliga inslag i vår kost här på Keystone.

 

IMG_1816Öppningsceremonin inleddes av Chandran från Keystone

IMG_5440.JPG

Inspektion av de utställda råvarorna

Tempot på festivalen ökade markant när presentationerna tagit slut och några musiker satte igång med ett framträdande. Folk slöt snabbt upp för att dansa en energisk ringdans kring dem. Koreografin var enkel så alla som ville kunde ta sig en svängom.

IMG_1849.red.jpg

Dans till livemusik är alltid roligast

IMG_5457

Påväg in i matkoma

Det är allmänt känt att när man gjort av med energi, så behöver man fylla på igen. Glada var vi därför för att äntligen få äta av den mat som det pratats så mycket om. Det blev en riktig festmåltid som inte kan ha lämnat någon hungrig. Ragibollarna satte sig fint i magen och höll oss mätta hela vägen hem igen.

På återseende!

Aviva och Felix

 

 

Lämna en kommentar

Under Aviva Blomquist, Felix Berger, Keystone

Att bli bekväm – på gott & ont

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Nu har vi utlandspraktikanter spenderat tre och en halv vecka i Indien. För mig innebär det att Indien numera är det land jag tillbringat längst sammanhängande tid i. Ja, förutom Sverige såklart. Detta trots att jag ska vara här i ytterligare fyra månader.

Det faktum att jag tidigare inte varit ifrån Sverige mer än tre veckor i sträck har bidragit med viss nervositet. På förhand var en av mina största farhågor med vistelsen i Indien, föga förvånande, hur jag skulle hantera min nya vardag. En vardag i ett land där jag inte visste hur något fungerade. Många frågor flimrade förbi i tankarna: Hur länge kommer jag stå ut med ris till varje måltid? Kommer kulturkrockarna bli för mycket för mig? Hur ska jag hantera alla vilda djur? Är det verkligen bekvämt att gå på en toalett utan toalettstol? Och är det möjligt att leva utan toalettpapper?

IMG_9924

En av Keystones många byggnader

Kanske är det pga de tidigare farhågorna som jag nu sitter här och häpnas av hur snabbt det gått för mig att bli bekväm i min tillvaro. Eftersom jag hade förberett mig på att inte ha tillgång till något av det jag var van vid kändes allt väldigt lätt när det fanns både toalettstolar, toalettpapper, annan mat än ris och ett enormt härligt socialt klimat hos Keystone. För en som inte varit utomlands en längre tid förut har det varit skönt. Eftersom vi inte haft några fältbesök än inser jag dock att det finns andra sidor av Indien som kan falla längre utanför min bekvämlighetszon. Jag ser framemot att lära mig mer om dem och tror verkligen det kommer vara nyttigt för mig att bli lite obekväm ibland också.

Nu kanske ni undrar vad i min bekvämlighet som innebär något ont? Det är framför allt en oro att bli FÖR bekväm. Närmare bestämt att glömma bort att jag befinner mig långt hemifrån i en helt annan kulturell och social kontext än jag tidigare varit van vid. Mycket känns som hemma, vilket lett till att jag ibland funnit mig själv oförstående till varför saker fungerar på annat sätt än i Sverige. Helt säkert kommer det dyka upp fler situationer som ställer en inför olika dilemman. Bekvämligheten skulle förmodligen kunna leda till att jag helt plötsligt dricker av kranvattnet eller finner mig själv öga mot öga med en gaur i mörkret.

Något jag fortfarande lär mig hantera är de vilda djuren. De är just nu det enda som står mellan mig och total bekvämlighet i vardagen. Därför skulle jag vilja dela med mig av tre lärdomar som jag tagit med mig från de första veckorna:

45504998_167404044209623_4164897252277485568_n

  1. Förvänta dig inte ensamtid på toaletten. Både grodor, spindlar och malar kommer vilja samsas med dig om platsen där.
  2. Myror i sängen är inga konstigheter. De får t.o.m. nätterna i en hård 90-säng att kännas mindre ensamma.
  3. Lämna ALDRIG (igen) din lunchtallrik obevakad utomhus – om du inte vill dela lunchen med en apa eller två dvs.

 

4 kommentarer

Under Felix Berger, Keystone, Praktikanter 2018-2019

Första veckan på Keystone

Vanakkã från Kotagiri!

Vi (Julia, Felix, Aviva och Stina) är nu på plats i den vackra naturen hos partnerorganisationen Keystone Foundation. Det blev en lång bussresa från Bangalore uppför branta serpentinvägar där vi såg både elefanter och vildsvin. Vi hade nog underskattat hur högt upp i bergen Kotagiri faktiskt ligger. När vi började få lock för öronen och var i jämnhöjd med molnen blev vi minst sagt förvånade.

IMG_3803.red

Utsikt över delar av Kotagiri

Vi är glada över att äntligen vara här, på en organisation som arbetar med ekoutveckling. Keystone arbetar inom flera områden vilka kräver en variation av metoder och arbetssätt. De arbetar bland annat med biodling, jordbruk samt vatten och sanitet, där ursprungsbefolkningars rättigheter står i centrum. Det vi har märkt hittills är att det holistiska eko-perspektivet genomsyrar hela verksamheten. Trots att organisationen är stor, med ett hundratal anställda, upplever vi att de har en väldigt platt organisationsstruktur. Vid tepauserna känns alla som en stor familj!

IMG_9897.red.jpg

Delar av Keystones campusområde

I onsdags blev vi tilldelade våra första arbetsuppgifter. Några av oss kommer att arbeta med kommunikations- och informationsarbete för både Keystone som helhet och för Last Forest. Last Forest är en underorganisation som fokuserar på att skapa en marknad för de varor som ursprungsbefolkningen traditionellt producerar, så som honung och kryddor. De har även upprättat ett flertal så kallade Green Shops samt en Slow Food-restaurang. Vad dessa två har gemensamt är att de använder och säljer ekologiska, närproducerade och hållbara varor.

En av oss kommer även att assistera i utvecklandet av en bok om asiatiska honungsbin och hur dess honung kan utvinnas på ett hållbart sätt med hjälp av traditionell kunskap. Det finns i nuläget inte så mycket information om just de asiatiska honungsbiraserna, vars honung och vax har andra egenskaper jämfört med de mycket mer utforskade europeiska raserna. De har även ett annorlunda beteende, vilket har betydelse för hur deras honung kan jagas. Boken kommer att utvecklas tillsammans med en riktig Keystoneveteran med stor kunskap i ämnet.

IMG_9900.red.jpg

Här är vi!

Just nu bor vi på campusområdet i väntan på att det hus vi ska bo i ska bli färdigrenoverat. Vi kommer bli grannar med många av våra kollegor från Keystone, vilket ska bli mysigt! Vi har redan planerat både gemensam matlagning och filmkvällar.

IMG_3787.red.jpg

Från vänster: Stina, Selvi (vår granne) och Felix på promenad

I torsdags var kontoret stängt på grund av en helgdag som kallas Maha Navami. Därför passade vi på att gå en långpromenad med en av våra grannar. Under promenaden häpnades vi över Kotagiris fina landskap med dess vilda flora och fauna. Efter en vecka av mycket sittande och resande var det härligt att äntligen få röra på sig. Förhoppningsvis kan vi göra denna promenad till en morgonrutin.

Vi hörs snart igen!

 

Lämna en kommentar

Under Aviva Blomquist, Felix Berger, Julia Lindahl, Keystone, Praktikanter 2018-2019, Stina Wennö