Category Archives: Kajsa Sennemark Aldman

Tack och hej

Det här känns smått overkligt men vi har nu avslutat vår sista vecka på DDS. Det blev ett avslut som varade i tre dagar, och som inleddes med premiärvisningen av vår dokumentär i torsdags. Yeeeeey, fantastiskt att vi lyckades skriva manus och klippa ihop allt på tre veckor – och att vi dessutom har haft ett otroligt smidigt samarbete! Lite nervigt att visa den, inte bara för hela DDS-staben, utan även för ett västafrikanskt filmteam som var på besök. Men det hela gick superbra och vi fick fina omdömen om filmen. Vi blev även serverade en delikat millets-middag upplagd på bananblad och blev ordentligt avtackade.

IMG_6569

Dagen efter var det dags för den sista, för oss, dagen av biodiversityfestivalen! Den bjöd på mycket musik, sång och dans och ett stormöte där även högt uppsatta politiker på delstatsnivå medverkade och visade sitt stöd för DDS arbete. På bilden ser ni oss festklädda tillsammans med vår fina handledare Suresh som tillsammans med resten av staben hade på sig en specialdesignad t-shirt med trycket ”Grow, Eat, Think Millets”. Vi fick självklart med oss varsin tisha så att vi kan sprida vidare millets-budskapet i Sverige 🙂 En sista detalj som vi är mycket nöjda över är att vi inte bara knöt våra saris helt själva, utan även fick beröm för det! (Istället för att kvinnorna river av oss hela tygstycket och knyter om det, vilket har varit den vanliga proceduren de tidigare gångerna).

IMG_6615

Lördagen bestod av utvärderingsmöte och avsked av våra medarbetare och vänner här i Pastapur. Särskilt känslosamt blev det att säga adjö till vår hemhjälp Chekuntalama, som vi trots språkbarriären har kommit nära. Vi tackade av henne med fika och några presenter. Det känns extra tungt att åka ifrån henne eftersom att hon är starkt beroende av arbetstillfället som praktikanter och besökare på DDS erbjuder. Hennes inkomst är därmed starkt oregelbunden. Det sociala skyddsnätet är en av många skillnader mellan Indien och Sverige, och något vi tänkt mycket på.

De här månaderna har varit en tid för reflektion, lärdomar och nya insikter. Det har stundtals varit tufft – ärligt talat ganska ordentligt tufft – men det har även varit SKITKUL! Vi vill uppmuntra alla nyfikna studenter att ta chansen att söka en praktikplats utanför Sverige. Håll utkik på Svalornas hemsida inför annonseringen för hösten 2016!

Med detta tackar vi för oss. Vill ni se fler tjusiga bilder från festivalen och från vår tid i Indien, kolla in Svalornas instagramkonto @svalornaib som vi har ansvarade för under förra veckan!

Stooooooor varm kram på er!
Kajsa & Caroline

 

2 kommentarer

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman

Den fantastiska ”skitgöran”

Något som jag verkligen hoppades få lära mig mer om när jag kom till Indien var om ekologiskt jordbruk och naturliga sätt att hantera sjukdomar och svamp hos grödor. Igår åkte vi spontant med och besökte en by i närheten av Pastapur tillsammans med filmteamet från DDS. På schemat stod att göra ett ekologiskt flytande gödsel och inte nog med att vi fick vara med och bevittna detta, vi fick även tag på receptet på detta mirakelmedel!

För att förstå hur en ska tänka när det kommer till gödsel måste en först kunna några grundläggande saker kring växtlära. En växt behöver en mängd olika näringsämnen för att kunna må bra och för att kunna utföra fotosyntesen och på så sätt växa. Alla dessa näringsämnen förutom syre, kol och väte tas upp genom rötterna på grödorna och behöver därför vara tillgängliga i jorden. Ofta finns de flesta av näringsämnena i jorden, men för att växten ska kunna utnyttja dem får de inte vara bundna till något annat än vatten, vilket ofta inte är fallet. Idag finns det mängder med syntetiskt framställda gödsel med näringsämnen men dessa är inte alltid bra för varken jorden eller miljön. Sedan urminnes tider har naturligt gödsel används i form av avföring från djur men även dessa har utvecklats i generationer och idag finns det många recept för att göra det bästa gödslingsmedlet.

IMG_6335

Några kvinnor som rensar ogräs på fältet. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Så vad består det ekologiska gödslet av och hur gör en det? I det receptet vi fick lära oss idag är kodynga basen. Anledningen till detta är för att kodynga är rik på näringsämnen så som fosfor, kalcium och kväve. För att göra gödslet börjar du därför med att ta kodynga och blanda ihop det med ghee. Ghee är ett fett som kommer från komjölk. Gheet knådas in i dyngan med händerna och ska sedan stå i 4 dagar. Varje dag ska det röras om för att det verkligen ska blandas in i varandra ordentligt. Sedan är det dags att tillsätta övriga ingredienser. Först tre andra saker från kon som också är rika på fosfor, kalcium och kväve – urin, mjölk, curd. Alla ingredienser från kon innehåller desssutom mycket viktiga bakterier som grödorna kan dra nytta av. För att dessa bakterier ska växa till sig och bli fler behövs ytterligare några ingredienser. Väldigt mogna bananer och jaggery (en förprodukt till socker) ger mat i form av socker till bakterierna så att de växer till sig. Alkohol i form av toddy tillsätts för att sätta igång en jäsningsprocess och även vatten och kokosvatten tillsätts. Denna blandning skall sedan stå i 15 dagar och röras om varje dag innan den kan användas. Beroende på i vilket utvecklingsstadium som grödan befinner sig i kan en sedan antingen bevattna till rötterna eller spraya det på grödan.

Bloggbild

Ingredienserna till gödslet (förutom vatten och kokosvatten). Foto: Kajsa Sennemark Aldman

 

IMG_6358

Radjibai knådar ihop kodynga med ghee. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_6376

Uday hjälper Radjibai att hälla i mjölken. I bakgrunden står och Janibai, Irkibai och Nirmanibai och tittar på. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Förutom att få lära oss fantastiskt mycket om gödsel och insektsbekämpning fick vi träffa några fantastiska damer, ta fina bilder och filma till vår dokumentär. I vanlig ordning var det en hel del oklarheter och väntan på det ena och det andra men jag känner mig mer och mer bekväm med ovissheten som följer med att spontant åka iväg på ett fältbesök. En toppendag med andra ord!

 

IMG_6317

Att knaga på sockerrör är populärt! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_6268

Jandibai plockar ogräs. De organgea blommorna är Marigold. Dessa används som naturlig insektsbekämpning då insekterna attackerar dessa istället för grödorna. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

 

För den som känner sig extra pysslig denna lördag så kommer här receptet på detta fantastiska flytande gödsel:

receptgblogg

Det är svårt att förstå att det bara är drygt 2 veckor kvar tills vi åker hem till Sverige. Det kommer kännas tråkigt att lämna men samtidigt ska det bli skönt att komma hem och få krama om mina vänner och min pojkvän igen. Men än är det inte slut på det roliga, nästa vecka har jag och Caroline hand om instagram, biodiversity festivalens sista mandal ceremoni äger rum och vi ska ha filmvisning med kontoret på vår film! Vi lovar att hålla er uppdaterade.

Ha det bäst,

Kram
Kajsa

Kommentarer inaktiverade för Den fantastiska ”skitgöran”

Filed under Kajsa Sennemark Aldman, Uncategorized

Festival – igen!

Nu har vi varit tillbaka i Pastapur några veckor efter ledigheten och det har varit full rulle! Efter att äntligen ha insamlat tillräckligt med material har vi kunnat börja skriva manus och klippa dokumentären som nu är på god väg mot att bli färdig.

Första veckan tillbaka var Kajsas mamma på besök och vi fick chans att visa henne runt litegrann samt äta på milletsretaurangen – mysigt! Förra veckan var det dags för invigning av biodiversity festivalen och då hade vi dessutom besök av Katta. Biodiversity festivalen anordnas varje år av DDS och syftar till att uppmärksamma och synliggöra mångfalden av frön och grödor med fokus på millets. Öppningsceremonin innehöll dans, mat, vagnar och tjurar i fantastiska färger och till och med Caroline var med och dansade!

Vi låter bilderna tala för sig själva!

SONY DSC

Förberedelser dagarna innan festivalen. Här limmas frön på plattor som sedan dekorerade vagnarna. Foto: Caroline Nordvall

IMG_5915

Vi var uppklädda dagen till ära! Caroline har på sig sin dans-outfit som alla kvinnor i dansgruppen hade. Foto: Privat

IMG_5822

Några lokala kvinnor som har med sig sina fröer till festivalen. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5836

Det var dans i mängder! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5853

Här ser ni bränningen av ”GMO-bomullsdjävulen” för att visa sitt missnöje mot GMO-bomull som orsakat mycket skada i området. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_5876

Till och med tjurarna var uppklädda till tänderna! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

 

 

Ha det så bra!

Kram

Kajsa och Caroline

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman

Klimatförändringar slår akut mot bönder

Vi sitter på ett tåg på väg från delstaten Orissa, där vi har varit på fältbesök hos en partnerorganisation till DDS. Vi lämnar de vackra bergen, de djupa dalarna och den prunkande grönskan. Den vackra naturen knockade oss totalt. Ändå är det människorna vi mött som har gjort djupast intryck. Vi har intervjuat bönder till vår dokumentär, och fått ta del av deras historier och bekymrade ansikten när vi frågar om de har märkt några förändringar i klimatet de senaste åren. Alla vittnar om samma sak. Det är väldigt torrt, för varje år blir det allt färre regndagar. Grundvattennivåerna sjunker, skörden dör. Ändå är dessa lantbrukare lyckligt lottade jämfört med skuldsatta ris- eller bomullsodlare som har satsat på konventionella jordbruksmetoder.

SONY DSC

Bild från byn Ungamaha i Orissa. Här bor runt 600 människor som lever på jordbruk och uppfödning av djur. Det här året har de slutat använda kemiska bekämpningsmedel och får nu stöttning från MINI-nätverket för att helt ställa om till ett ekologiskt diversifierat jordbruk med millets som huvudgröda. Foto: Caroline Nordvall

SONY DSC

En torr brunn i byn Bodilipadar. Foto: Caroline Nordvall

De bönder vi pratat med har satsat på ett diversifierat jordburk med stöd från DDS och partnernätverket MINI – Millet Network of India. Millet är en klimatresistent och näringsrik gröda som går bra att odla även i ett mycket torrt klimat. (En typ av millets säljs i Sverige som hirs, annars har inte millets-marknaden nått Europa än.). I princip allt jobb vi som praktikanter får ta del av på DDS handlar om millets, som marknadsförs som ”the miracle crop”.

SONY DSC

Den här typen av millets heter ”korra”, och översätts som ”foxtail”. I Sverige säljs detta under namnet hirs. Hirs har en mängd positiva hälsoeffekter och kan bland annat hjälpa till att kontrollera kolesterolnivåer och minska risken för diabetes. Foto: Caroline Nordvall

Vi får ibland hålla oss för skratt på konferenser och när vi intervjuar representanter för MINI-medlemmar när vi hör uttalanden som ”Nutrition, climate…whatever the problem – millets is the answer!” Men när skrattet har lagt sig känner även vi oss smått nyfrälsta. MINI-nätverket är ett fantastiskt initiativ, och intresset från potentiella nya medlemmar är stort. I takt med att klimatet förändras kommer drastiska förändringar inom jordbrukssektorn vara ofrånkomligt. Vi kommer behöva ställa om våra odlings- och konsumtionsmönster till klimatresistenta grödor och här kan millets spela en nyckelroll.

Många av de lantbrukare vi pratar med lever långt från civilisationen. De vet ingenting om nivåer av metan och koldioxid, om mineralbrytningar som utarmar jorden, om fracking, djuphavsvattenborrningar eller om IPCC-rapporter. Men det är de här människorna som påverkas mest av klimatförändringar och det är dem vi borde lyssna på och lära av. I Orissa fick vi träffa flera grupper av ursprungsfolk som lever i lerhyddor och som på min fråga om vad som är deras viktigaste dagliga uppgift säger att ”jordbruk är det enda som är viktigt för oss, det är vårt liv”. De här ursprungsfolken i byarna Ungamala, Bodilipadar och Dupi besitter enorm kunskap om gamla agroekologiska metoder som har gått i arv i generationer. En del av de vi har pratat med har varit nyfikna på konventionella kemiska jordbruksproduker och provat detta under en kort period. Men alla har snabbt återgått till ett ekologiskt jordbruk där naturen själv reglerar kvävehalter och håller skadedjur borta.

SONY DSC

Foto: Caroline Nordvall

DSC04952

Posalimaj är medlem i The Condor Tribe i byn Ungamaha i Orissa. Foto: Caroline Nordvall

DSC04954

Även denna kvinna; Sudalimaji, är medlem i The Condor Tribe. Många kvinnor har liknande tatueringar i ansiktet och mängder av ringar i öronen. Denna tradition bottnar i att göra vackra kvinnor mindre attraktiva i ”skyddande” syfte. Allt fler kvinnor i den yngre generationen väljer att inte fortsätta med detta. Foto: Caroline Nordvall

Samtidigt som torkan på många håll i Indien är akut, ligger Chennai i Tamil Nadu under vatten och dödsfallen beräknas nu till över 200 till följd av den senaste tidens översvämningar. När vi åkte från Orissa i morse var tre av fem tåg inställda och det är tveksamt om våra två praktikantkollegor i Chennai lyckas ta sig till halvtidsmötet i Bangalore. Det vi nu ser är resultatet av allt tydligare klimatförändringar där politisk debatt inte längre är tillräckligt. Nivåerna av koldioxid i atmosfären nådde nyligen den kritiska nivån 400 ppm. Att Kina lovar att nå sin ”peak” år 2030 framstår som ett hån. Vi kan omöjligt veta hur jorden kommer se ut år 2030, år 2050 eller ännu längre fram med hela ekosystem ur balans. Att äventyra detta i ytterligare 15 år (minst!) är ren och skär galenskap.

Tåget rullar vidare. Efter att ha varit bortkopplade från omvärldsrapportering i en knapp vecka är vi spända på att läsa om hur det har gått på klimattoppmötet i Paris. Vi hoppas att världens ledare inser att det inte går att vänta längre. Klimatförändringar är här och nu och kräver drastiska beslut. En bra början för jordbrukssektorn är att ta lärdom av folk som dagligen möter och tampas med klimatförändringar. Som har brukat jorden i flera tusen år som har naturliga lösningar i bakfickan. Mycket av detta diskuterades under förra veckans nationella millets-konferens i Hyderabad, som vi kort kommer att summera i nästa inlägg. Tills dess, ha det fint hemma i Sverige och glad andra advent! 

3 kommentarer

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman

Ute på äventyr vid kusten

Förra torsdagen gav vi oss av på äventyr! Färden gick mot kusten i Andra Pradesh för att hälsa på DDS partnerorganisationer Sarada Valley Development Samithi (SVDS )och Sabala. Efter en natt på tåget rullade vi in mot den lilla staden Anakapalle. Solen hade precis gått upp och naturen var häpnandsväckande. Allt var så grönt och berg reste sig runt omkring oss. Det var fullt med fält, palmer, sjöar och små floder och en helt annan naturupplevelse än den som finns i Pastapur. Jättekul att få se något annat också!

IMG_4738

Den gröna, fantastiska naturen vid kusten. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Under vår vistelse i Anakapalle bodde vi på SVDS kontor och blev mycket väl omhändertagna. Vi fick chansen att påbörja filmandet av vår dokumentär på riktigt och gjorde några riktigt bra intervjuer, några bra och några halvtaskiga så då är det ju som det ska vara. Första dagen besökte vi ett research center för millets och pratade med en forskare om klimat, jordbruk och millets vilket var mycket givande.

IMG_4631

Utanför Agricultural Research Center tillsammans med Dr. Samuel Patron (t.v om Caroline), hans vänner samt research assistants B. Neeraja och K. Geethanjali (t.hö. om Kajsa) Foto: Privat

Den andra dagen var vi ute på fält med ett gäng från SVDS och intervjuade bönder. De bjöd på nyplockade kokosnötter och papaya, allting ekologiskt odlat = drömmen!! Under fältbesöket filmade vi och tog mycket bilder, men det togs även en hejdlöst många bilder på oss och vi blev smått förvånade när vi dagen efter blev visade att vi var med i inte mindre än två olika lokaltidningar (!!). Fråga oss inte vad det stod i artiklarna för det var på Telugu och ingen kunde så bra engelska att de kunde förklara vad det handlade om haha. Det är bara att hålla tummarna för att det inte stod något konstigt.

IMG_4641

Bonden Dantlia Paidi Thali Doro i byn Marturu visar stolt upp en pumpa. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_4697

Vi fick kokosnötter från D. Venkata Ramanda (längst t.hö i bilden) Sugrören gjordes av papayaväxtens stjälk. Foto: Privat

Den tredje dagen var det dags för sight-seeing. Vi åkte runt till ett antal olika tempel tillsammans med vår ”guide” från SVDS. Han var 76 år gammal och kunde inte engelska vilket gjorde kommunikationen något svår men vi kämpade oss tillsammans upp för alla trappor till de olika templen. Vi var lite oroliga för den äldre mannen med värmen och alla trappor men han var i god form. Något som enligt honom själv berodde på att han endast äter millets. Eftersom kommunikationen var svår fick vi inte reda på jättemycket fakta om templen, men allt var fantastiskt vackert. Vi fick även chansen att se havet, vilket är något vi båda saknat under vår tid i Indien.

IMG_4753 2

Vi besökte bland annat detta gamla buddistiska tempel där utsikten var häpnadsväckande. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

IMG_4771 2

Ett annat tempel vi besökte var endast för kvinnliga gudinnor och var fyllt med statyer av de olika gudinnorna. Detta är Sparas Akarshini. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Den sista dagen innan vi åkte hem besökte vi en forskare på ett center för sockerodling och gjorde en intervju innan vi åkte iväg till en by som Sabala jobbar i. Tanken var att vi skulle kommit till byn ganska tidigt på dagen men planerna ändrades hela tiden så det blev lite stressigt på slutet. Men det var i alla fall kul att komma dit och vi fick intervjua några av bönderna där också, bland annat Medapureddi Ramulamma och Medisetti Parvathi som ni ser i bilden nedan .

IMG_4852

Hos Sabala där Medapureddi Ramulamma (t.v) och Medisetti Parvathi (t.hö) stolt håller upp diplomen för det pris som Sabala fått mottaga från delstaten för sitt arbete. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Därefter tog vi nattåget hem till Pastapur och kom hem lagom för att kunna fira Dwali, (ljusets festival) tillsammans med personalen på DDS. Det utfördes flera pujas (ceremonier) och det smälldes en himla massa raketer, smällare och fyrverkerier. Livsfarligt, kaotiskt och superroligt!

Vi skriver snart igen, ha det så bra så länge!

Kramar från

Kajsa och Caroline

1 kommentar

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman, Uncategorized

Vardagslivet i Pastapur

Idag är det exakt en månad sedan vi gav oss av från Sverige. På ett sätt känns det som tiden har gått superfort, men samtidigt som att vi har varit här jättelänge. Vi har efterhand på något sätt kommit in i en vardag, en vardag som är väldigt olik den där hemma.

Vi bor i ett jättemysigt, litet, slitet hus som läcker in vatten när monsunregnen kommer. Men det gör inte så mycket. I vårt lilla hus får vi hjälp av en äldre dam med att laga mat. Hon heter Shekundana och pratar endast Telugu. Hon förstår en del engelska men kommunikationen är inte alltid lätt och det krävs en del handrörelser, huvudrörelser och pekanden för att få fram det vi vill ibland! Hon skrattar ofta åt oss och säger oroligt till Suresh (vår handledare) att ”de stackars flickorna kan inte ens göra te, de använder vatten istället för mjölk och INGET socker”. Det är nog inte alltid så lätt att förstå vad vi menar och hur vi vill ha det eftersom det är så annorlunda från det hon är van vid haha.

IMG_1845

Utanför vårt lilla hus. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Shekundana står och gör roti till vår lunch. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Shekundana lagar roti till vår lunch. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Vi har även en del gäster i och runt huset. I köket bor en råtta (som Kajsa kallar Konrad och Caroline för Gudrun) som på kvällstid kan överraska oss genom att titta fram i skafferiet när vi ska hämta te. Lite smått traumatiskt när en inte är beredd. Vi har även besök av ett gäng apor i olika åldrar som dricker av vattnet ovanpå taket till vårt badrum. De verkar inte så vänskapliga och ibland vågar vi knappt gå på toa när de sitter ovanför, stirrar stint på oss och visar tänderna. Men det är roligt med så mycket djur överallt! Inomhus finns en mängd geckoödlor och ute i vår trädgård hänger ofta hundar, hönor, ekorrar och olika fåglar. Går man ut på gatan syns oxar, buffalos och getter i mängder.

Buffalos och oxar finns överallt här. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Oxar och buffalos finns överallt här. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Till vardags promenerar vi en sträcka på 20 minuter till kontoret. Ibland sitter vi inne vid skrivbordet, men vi föredrar ofta att sitta ute på terrassen där utsikten är betydligt mycket vackrare. Vi får ganska fria tyglar när det kommer till arbetet. Nu har vi äntligen kunnat påbörja planeringen av vårt projekt som vi kommer arbeta med under resten av tiden här. Det kommer bli en dokumentär om utmaningarna inom jordbrukssektorn inför framtida klimatförändringar. Det känns väldigt spännande!

Terrassen på kontoret är så fin att vi nästan alltid vill sitta där! Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Terrassen här på kontoret är så fin att vi nästan alltid vill sitta där. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Nu är det snart dags för lunch. På menyn står en av Shekundanas många curryblandningar, idag med kikärtor, blomkål och aubergine. Till det får vi idag ris och rotis (bröd) gjort på milletsmjöl. MUMS!

Kramar från Kajsa och Caroline

1 kommentar

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman, Uncategorized

Festivalvecka!

Förra veckan var det stor festivalvecka här i Telangana och vår handledare Suresh tog med oss på en hel massa festligheter. Här kommer ett litet axplock!

Veckan inleddes med Bhatukamma, som är en högtid enbart för kvinnor. Normalt sett släpps män inte ens in på festivalområdet. Vid den här högtiden dyrkas gudinnan Maha Gauri, ”Life Giver”, och folk lägger flera dagar på att göra stora, färgglada blomsterarrangemang till hennes ära. Tillsammans tågar man till platsen för firandet där alla får ställa fram sina kreationer. Sedan skall det tävlas om det finaste blomsterarrangemanget, där vinnaren får 5000 rupies. Bara blommor med medicinska egenskaper används, bland annat marigold, som är en potent antiseptisk ört.

Ett av de vackra blomsterarrangemangen. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Ett av de vackra blomsterarrangemangen. Foto: Kajsa Sennemark Aldman

Och sedan kom det bästa… DANSEN! Vi dansade i flera timmar, tills vi var helt svettiga och var tvungna att sätta oss ner. Otroligt vackert att se alla festklädda kvinnor i saris dansa runt till väl inövad koreografi, som även involverade någon typ av träpinnar.

Bhatukamma firades i Zaheerabad av hundratals festklädda kvinnor. Foto: Caroline Nordvall

Bhatukamma firades i Zaheerabad av hundratals festklädda kvinnor. Foto: Caroline Nordvall


Under vår vilopaus flockades det en hel barnaskara runt oss som alla ville veta vad vi hette och vart vi kom ifrån. Mysigt, men ovant på samma gång med all uppståndelsen. Det är rätt intensivt att alltid stå i centrum för all uppmärksamhet. När vi kom fram till firandet välkomnade exemplevis arrangören ”The special Swedish guests” och vi fick komma upp på scenen och presentera oss. Det är lite VIP-känsla över det hela, och vi är långt ifrån bekväma i alla situationer, men det är bara att ta det för vad det är.

Foto: Privat

Några av våra nyfunna vänner 🙂 Foto: Privat

Parallellt med Bhatukamma, som enbart firas i Telangana, firades även den nationella högtiden Dussehra. Det är en högtid för att bringa lycka och välgång i livet. Högtiden inleddes redan förra veckan med en ceremoni där det planterades gröna växter som vattnades framför gudinnan Durga. Därefter pågick firandet i nio dagar. Den sista dagen var vi på en tempelceremoni där en särskild typ av blad välsignades, så att de ”blev” till guld. Därefter samlades alla utanför templet, där en gigantisk demon kallad Mahishasura hade byggts upp (hela historien är ganska omfattande och vi ska inte bli långrandiga, men ni kan läsa allt om denna hinduiska tradition här). Det hela slutade med en fyrverkerishow, dansande ormar (ej levande!) som sprutade eld och till slut sprängdes demonen i tusen bitar så att hela marken skakade. Det var en ordentlig smäll och vi blev lite chockade, med tanke på alla barn som fanns runtomkring. De verkade å andra sidan bara ha jätteroligt. 🙂

Samma dag genomfördes även en ”puja” (ceremoni) här på kontoret där allt arbetsrelaterat välsignades, och där bilar och motorcyklar pryddes med blommor och färg. Pumpor och kokosnötter krossades och en brahmin genomförde en ceremoni på sanskrit.

Foto: Caroline Nordvall

En bil utsmyckad inför pujan på DDS:s kontor. Foto: Caroline Nordvall

Foto: Caroline Nordvall

Bilarna pryddes med färg och blommor, och många traditionella soltecken målades. Foto: Caroline Nordvall


Sista dagen på Dussehra bytte alla de välsignade bladen med varandra och gjorde en namaste-gest för att bringa lycka till varandras familjer. DDS:s verksamhetsledare Sateesh sa även att man under denna dag bortser från eventuella konflikter med människor och är snälla mot varandra. En väldigt fin tradition, tycker vi!

Kramar från Kajsa och Caroline

1 kommentar

Filed under Caroline Nordvall, Kajsa Sennemark Aldman