Kategoriarkiv: Evidence

Det dagliga arbetet för minskad ojämlikhet

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Nu har vi bott här i södra Indien i snart två månader och det finns så mycket att berätta att jag inte riktigt vet var jag ska börja och samtidigt kan jag inte komma på en enda sak att skriva om. Veckorna flyger förbi och liksom flyter ihop. Precis som det ju brukar vara när man kommer in i rutiner. Jag tänkte i alla fall försöka ge er en inblick i det dagliga arbete som Evidence gör och som vi är här för att lära oss mer av.

Evidence är en människorättsorganisation med fokus på marginaliserade gruppers rättigheter. De arbetar främst för daliter (den självvalda benämningen på de grupper som tidigare kallats oberörbara eller kastlösa). Daliter står på botten av det hinduiska kastsystemet och den hierarkiska samhällsordning som systemet skapat. Extremt förenklat kan man beskriva det som att du föds in i ditt kast och därmed ”ärver” dina föräldrars och förfäders samhällsstatus. Möjligheterna att ta en annan väg i livet är kraftigt begränsade – särskilt om du är dalit.

Idag finns det lagstadgade rättigheter och kvoteringssystem för de mest marginaliserade, men samhället genomsyras fortfarande av en strukturell diskriminering och exkludering av daliter, som yttrar sig i olika former av förtryck och i att lagarna inte följs. Det är det här organisationer som Evidence försöker bekämpa.

IMG_7197
En bråkdel av alla ”case files” som ligger i högar på kontoret. Mapparna innehåller fall som Evidence har ingripit i – det rör sig om alltifrån sexuellt våld och mord, till barnarbete.

Evidences kontor ligger i norra Madurai, ungefär en halvtimmes promenad från vårt hus. Det är här vi spenderar varje vardag mellan tio och halv sex. Även om arbetet för mig och Lovisa är ganska koncentrerat till kontoret där vi sitter vid våra skrivbord och arbetar med kommunikationsuppgifter och annat så är det sällan en lugn stund här. Ständigt planeras och hålls olika aktiviter – alltifrån kampanjer för att lyfta olika frågor till utbildningar med de kvinnliga aktivister som Evidence mobiliserar över hela delstaten (läs Lovisas inlägg om ledarskapsutbildningen som vi var med på!). Till kontoret kommer det även dagligen besökare som söker rådgivning och stöd.

IMG_6305
Bilden är från ett möte i oktober med medlemmar ur ”Women Justice Forum”. Deltagarna kommer från olika byar i Madurai-distriktet och för på olika sätt kampen för dalitkvinnors rättigheter framåt. Den här dagen diskuterades det hur man kan mobilisera fler dalitkvinnor för att bilda en rörelse.

Ungefär en timme varje morgon ägnar teamet åt nyhetsbevakning. Många av de fall som organisationen tagit sig an har de först fått reda på genom sin dagliga granskning av tidningarna. Det har visat sig vara en effektiv metod trots att rapporteringen av brott mot marginaliserade är dålig och ibland vinklad. Även när en händelse inte nämns mer än genom en kortare notis kan teamet ganska snabbt urskilja om det finns mer till händelsen än vad som framgår. Då åker de till platsen för att ta reda på vad som hänt och för att erbjuda sina tjänster. Informationen som samlas in från deras ”fact-finding missions” används sedan i arbetet för att säkerställa att rättvisa skipas.

Ibland kräver en händelse att journalister sammankallas och då förvandlas plötsligt kontoret till en presskonferens. Det var fallet för lite mer än en månad sedan när en trettonårig flicka blev brutalt mördad av en man från ett ”övre” kast och såväl mediabevakningen som civilsamhällets protester lyste med sin frånvaro. Evidence kallade då till pressmöte för att sprida information om fallet och ett tjugotal journalister dök upp.

IMG_7217IMG_7192IMG_7206IMG_7203

Det är ett väldigt imponerande arbete som Evidence gör. Jag slås av det hela tiden. Det är inte bara deras handlingskraftiga sätt att motarbeta orättvisor genom att direkt ta sig an de grymmaste fall av våld och förtryck som inspirerar, utan även hur de öppet fördömer handlingar av inflytelserika samhällsmedlemmar och sätter press på och kritiskt ifrågasätter myndigheternas agerande. Allt detta samtidigt som de har siktet inställt på en långsiktig förändring. Även om visionen om ett jämlikt samhälle utan kastdiskriminering fortfarande är långt borta känns det som om arbetet som görs här tar oss lite, lite närmre. Om inte annat så är det tydligt att Evidence med sin blotta närvaro ger stöd och hopp till många.

Miriam

 

 

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Miriam Siemsen Rundberg

Vardagsliv och social rättvisa för kvinnliga daliter

Från Evidence i Madurai, Tamil Nadu

Nu har det gått sex veckor sedan vi anlände till Evidence i Madurai, och det känns som att vi har kommit in i vardagen och rutinerna på kontoret! Vi åker auto med grannskapets chaufför till jobbet varje morgon, ser fram emot förmiddagsteet vid 11 och promenerar till lunchrestaurangen Temple City vid 13.30 varje dag. Ändå är ingen dag på kontoret den andra lik!

IMG_5746

En kvällspromenad hem från kontoret

Förra helgen fick vi till exempel vara med på en ledarskapsträning som Evidence höll i för en kvinnorättsgrupp. Evidence arbetar ju främst med daliter och deras rättigheter, och ett sätt som de gör detta på är genom att erbjuda en samlingsplats för människor med erfarenhet av att på olika sätt leva under kastförtryck. Där kan de lära sig mer och tackla problem som de upplever tillsammans. I hela Tamil Nadu har Evidence därför etablerat kvinnogrupper som möts, lär, inspireras och tar stöd av varandra och Evidence. Sakerna de lär sig tar de sedan med sig hem till sina respektive byar och samhällen, så att kunskapen sprids. Målet är att göra kvinnorna till aktörer i sina egna liv, så att de känner till och kan kräva sina rättigheter och därmed skapa förändring.

Screenshot 2018-11-27 at 12.44.53

Några av deltagarna i en av Evidence kvinnorättsgrupper

På just den här utbildningen låg fokus på social rättvisa och ledarskap. En av kollegorna på kontoret höll en session om SC/ST Act, den speciella lag som är utformad för marginaliserade grupper som daliter och ursprungsbefolkningen. En annan man höll ett inspirerande tal om varför det är viktigt att själv ta initiativ och drömma stort, att till exempel söka de statliga subventioner som finns tillgängliga för kvinnliga daliter. Kvinnorna fick dela med sig av sina egna erfarenheter och upplevelser. Föreläsningar varvades med diskussioner och grupparbeten, och även om vi egentligen bara hängde med när våra kollegor tog sig tid från programmet för att sitta och översätta för oss, så lyste kvinnornas engagemang igenom.

IMG_6908

En av uppgifterna var att skriva ner olika sätt som kvinnliga daliter upplever diskriminering på

Något som jag verkligen har märkt här på Evidence är hur engagerade alla är – både medarbetare och deltagare i olika projekt, såsom kvinnorättsgrupperna. De brinner verkligen för det de gör, och även om situationen för kvinnliga daliter ofta kan vara svår och frustrerande så ger de inte upp. Att vår vardag består av att få träffa dessa människor känns helt otroligt. Det är så inspirerande att se hur de trotsar samhällets normer och hur de kämpar för sina rättigheter tillsammans. Kastsystemet liksom det patriarkala systemet har existerat i Indien i flera tusen år och det är verkligen inte lätt att bryta ner de strukturer som finns – men skam den som ger sig!

2 kommentarer

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker

Festivalyra i byn med en miljon invånare

Vanakkam!

Nu har det gått över en vecka sedan vi, Lovisa och Miriam, kom med nattåget från Bangalore till delstaten Tamil Nadu och staden Madurai. Här ska vi praktisera på Svalornas partnerorganisation Evidence i 4 1/2 månad.

Den här första tiden har mest gått ut på att lära känna vår nya värdfamilj och stad. Här bor vi på ovanvåningen hemma hos vår handledare Andal och hennes man i norra Madurai, en kortare färd med autorickshaw (eller ”auto” som alla säger) från kontoret.

IMG_6183.pngHär är vi! 

Redan de första dagarna drog de med oss på flera olika aktiviter eftersom det just då pågick en hinduisk högtid som skulle firas med en festival. Det blev med andra ord några väldigt intensiva men roliga första dagar för oss!

Vi blev till exempel medbjudna hem till våra grannar som för högtiden hade ställt upp formationer med figurer av hinduismens gudar och helgon. Där fick vi blommor i håret och varsin tallrik med ätbara gåvor att ta med oss. Eftersom vårt kök ännu inte gick att använda tog vi tacksamt emot gåvorna.

IMG_6252.png
Framför huset tillsammans med vår handledare Andal och hennes man Yatheendaran

Mitt i all festivalyra tog värdfamiljen dessutom med oss till stadens centrum så vi kunde köpa på oss lite välbehövliga kläder. Området som vi bor i är ganska lugnt, så det var först när vi kom in till stadskärnan som vi förstod hur stor den här staden är. Den består i alla fall av ganska mycket mer än vad vi dittills hade sett, även om den i indiska mått mätt är relativt liten. Vår handledare skrattade en gång och sa att Madurai är som en stor by i jämförelse med de stora städerna.

Vi besökte även Meenakshi Temple – det enorma och närmare 2500 år gamla tempel som hela staden har byggts upp kring. Därinne köade besökare i timtal för att få komma in i templets mitt dit bara hinduer är välkomna. Vi fick nöja oss med att undersöka resten av templet, vilket i och för sig tog ett ganska bra tag det också, så mycket fanns det att se.

Madurai stad.png
Här kan man skymta två av de fem höga torn som utgör Meenakshi Temple 

Vi har fått lite tid att bekanta oss med våra nya kollegor på Evidence och deras arbete för daliters och ursprungsbefolkningars rättigheter och likabehandling. Daliter, som på svenska ibland har kallats kastlösa, befinner sig längst ned i det hinduiska kastsystemet. Förtrycket mot daliter har en flertusenårig historia och även om Indien är en sekulariserad stat som har lagstadgat emot den kastbaserade diskrimineringen så fortsätter den att existera.

Evidence intervenerar i många av dem fall där daliters rättigheter kränks. De samlar bevis och vittnesmål, bistår med juridisk hjälp, erbjuder stöd till överlevare, m.m. Sedan starten 2005 har de tagit sig an över 2 000 fall och kontoret är fyllt med pärmar i olika färger som innehåller både avslutade och oavslutade fall.

Evidence skylt
Ingången ut till vår nya arbetsplats!

Vi har börjat att så smått sätta igång med egna uppgifter men vad det kan vara får vi berätta mer om en annan gång!

Läs mer om situationen för daliter i Indien

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Lovisa Arnmarker, Miriam Siemsen Rundberg

Äntligen på väg

Hej Indienbloggen!

Efter veckor av förberedelser, otaliga vaccinationssprutor och ett oändligt packande är vi äntligen på väg.

Gruppbild_IMG_9540

Från vänster: Matilda, Lovisa, Ellen, Miriam, Aviva, Felix, Stina och Julia

Det är vi som är de nya svalepraktikanterna. Om 18 timmar lyfter flyget till Indien, där vi kommer befinna oss på tre olika partnerorganisationer i fem månader framöver. Stina, Aviva, Felix och Julia kommer att praktisera hos Keystone Foundation, Ellen och Matilda hos DDS och Miriam och Lovisa hos Evidence.

Vad är det viktigaste du packat i din resväska?
Julia: Det regnar mycket i bergen så jag har packat ner gummistövlar och D-vitamin.
Ellen: DDS ligger i ett varmare område så jag har packat ner myggnät och en massa solkräm.

Vad ser du mest fram emot?
Felix: Jag ser fram emot att lära mig mer om kulturen och hur ursprungsbefolkningen lever i Indien.
Matilda: Fältbesöken hos kvinnliga odlare och den indiska maten.

Vad kommer du att sakna mest med Sverige?
Aviva: Jag kommer nog att sakna svenskt bröd och min katt mest.

Vad kommer du inte att sakna med Sverige?
Miriam: Jag är ändå glad att komma bort från snön och kylan.

Vad hoppas du kunna ta med dig från din praktik?
Stina: Nya kunskaper, vidgade perspektiv och vänner för livet.
Lovisa: Jag hoppas kunna lära mig så mycket som möjligt och inspireras av engagerade människor.

Vi kommer att uppdatera bloggen kontinuerligt under vår vistelse och hoppas att ni ska få en bra inblick i vår nya vardag.

Vi hörs igen när vi kommit fram!

 

1 kommentar

Under DDS, Evidence, Keystone

Bakom rättsfallen

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Mer än tre månader har gått sedan vi först satte vår fot här på Evidencekontoret och jag insåg bara för några dagar sedan att det är en månad tills vi ska börja packa ihop oss på riktigt. Känns snudd på absurt att kunna sammanfatta, om än extremt flyktigt, en nästan fem månader lång praktik i en enda mening sådär. Så otroligt mycket som har hänt under den tiden. Rutiner har hunnit skapas, men anpassningen, positioneringen och reflektionerna stagneras ju inte.

Jag har nu genomfört fyra ganska omfattande fältbesök runtom vår delstat Tamil Nadu. Vi har filmat, rättsligen följt upp och fått ett sådant varmt mottagande av kvinnorna vi har besökt. Så öppna, starka och modiga dessa kvinnor är. Som kontorsbaserad med hundratals rättsfall till hands har det varit så otroligt givande för mig att få träffa några utav dem. Det har blivit känslosamt ibland, men framför allt har de varit så välkomnande och sagt att de inte räds någon och är myckeIMG_2616.JPGt öppna med sin livshistoria.

Uppe bland teplantagen och bergen i Tamil Nadu.

Mitt första besök blev upp i bergen, bland teplantage och färgglada små hus mitt i grönskan hos ett mycket uppmärksammat fall av intercaste marriage och hedersmord. Den 20-åriga änkan är en sådan glittrande person av humor, japanskaintresse(!) och mod. Mellan filmtagningarna visade vi bland annat bilder för varandra: från min mobil visade jag den fantastiska solnedgången dagen jag tog min examen, mitt favoritcafé i Kambodja och när jag och min lillasyster nådde polcirkeln. Hon visade mig många, fina bilder på henne, sin man och sina vänner. Jag är genuint tacksam och så glad att ha fått träffa henne under min vistelse här.

IMG_2649.JPG

Hos en av kvinnorna.

De andra besöken har varit minst lika givande. Jag har fått veta att en kvinna är riktigt duktig på ett traditionellt indiskt spel och en annan är, förutom folkvald president för det lokala byrådet (två gånger!), en riktig modefantast. Vilka fantastiska saker att få veta, tänker jag. Detta är ju delar av deras personer, likväl som deras sysselsättningar. Brotten som har begåtts mot dem är inte vad som definierar dem, eller vad som begränsar deras personer. Självklart för några, mindre självklart för andra kanske, men att lyfta det igen tycker jag är av värde. Det är om inte annat en väldigt viktig påminnelse jag tar med mig hem om bara fyra veckor.

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Uncategorized

Inblick i rutiner och människors vardag

Nu har det gått ett par rejäla veckor sedan vi landade i Madurai. Tror vi alla tre praktikanter är överens om att det både känns som att vi har varit här så länge som vi faktiskt har varit här, men samtidigt känns det kort. Ständiga nya intryck blandas med den rutin som onekligen byggs upp av att åka till kontoret fem dagar i veckan.

När jag sitter här vid min dator, på min designerade skrivbordsstol sedan mer än en månad och blickar ut över kontorslandskapet inser jag hur glad jag är att vara här. På väggarna betraktas vi av porträtten av Martin Luther King, Che Guevera, Dr. B.R Ambedhkar och Aung San Suu Kyi. Under dem dignar färgkodade rättsfallsfiler, fyllda med känslig information om människor, flera meter – och det är bara från 2016. Öppnar du dörren intill finns ett litet, litet rum packat från golv till tak med liknande filer.

Meenakshi, vår underbara bonushandledare, påpekar att fallen där sträcker sig bak till kring 2006. Hon springer mellan sitt skrivbord, datorn, oändliga antal telefonsamtal (drömmer ibland om den ringsignalen…), våra skrivbord och andra ställen. Det gör alla andra i teamet också; bryter för att skämta med oss och varandra, lära oss Tamil och titta på bilder av exempelvis vintermarknaden i Jokkmokk då det var -42 grader som jag har på mobilen.

På mitt skrivbord finns det fyra stora högar med rättsfall. Jag har läst alla flera gånger om. Vittnesmålen är ofta översatta, med vissa inslag av Tamil och urklippta tidningsartiklar på båda språken som rapporterat om fallet. Uppgifter om medicinska undersökningar, uppföljning, fact finding-information m.m. finns också med. Ibland finns det foton på offren. Minns när jag läste om ett särskilt våldsamt fall. Tittade länge på ett gammalt taget foto som fanns på offret. Jag tänkte på personalen som var där, på plats, träffade offrets familj, stöttade, som outtröttligt jobbar hela veckan ut. Meenakshi sa med ett litet leende att deras arbetstid inte är begränsad. De finns tillgängliga dygnet runt om det skulle vara så för att stötta och finnas till hands för offren som ringer.

Något jag verkligen får djup insikt i är hur oerhört viktigt Evidences arbete är. Vilka otroliga människor det är vi har fått denna stora tur att få träffa och arbeta tillsammans med. När jag öppnar en fil får jag det bokstavligen på papper. Hela processen från start till rättslig status är noga dokumenterad, även om viss översättning fattas eller en uppdatering.

img_2524

Vår kollega Ramachandran sparar och dokumenterar nyhetsartiklar till Evidence.

Det kan tänkas att det upplevs som tungt att få sådan djupdykning i människors levnadsöden på ett sätt som detta. Ibland tar jag ett litet varv på kontoret som ett tillfälligt, geografiskt avbrott från det. Det går inte att föreställa sig vilket liv Daliter lever, hur de tvingas leva och det systematiska, strukturella våld som existerar mot dessa individer. Men jag tror att det är viktigt att inte låta sig nedslås helt. Då blir det inte bättre. Hur emotionellt tunga dessa fall än är, är de också ett bevis på just vad Evidence har gjort för dem. De är inte nedtystade, gömda, glömda i en by någonstans. De är dokumenterade, använda som bevis – som organisationsnamnet – för att det ska bli bättre.

Lämna en kommentar

Under Daliter, Evidence, Uncategorized

The Madurai Experience

Del I – att kastas in i en ny kontext

Första dagen på Evidence kontor i Madurai börjar vi som de andra anställa och läser nyhetstidningar. Jag får The Times of India i mina händer. Innan jag ens hunnit igenom halva tidningen har jag läst fyra artiklar om diskriminering, övergrepp och mord. Rubrikerna lyder: “Here menstruating women are not allowed to be home”, “Dalit man murder…”, “Court blasts tardy in woman missing case” och “Decomposed body of woman found”.

Efter en kort stund försvinner två av de anställda. De ska ut på så kallat fact finding och intervjua vittnen från nattens stora händelse – en dalit har blivit mördad i staden på grund av sin relation till en kast-hindu. Vi har knappt varit på kontoret i en timme när de mänskliga rättighetskränkningar som vi förberett oss på drabbar mig som ett slag i ansiktet.

image

Den andra dagen hålls ett möte på kontoret för dalitkvinnor från hela regionen. De har kommit för att diskutera de problem som de själva ser i sina samhällen och hur de ska kunna arbeta för att motverka dessa. Mötets ordförande ber deltagarna att identifiera problematiken i sina respektive distrikt och rummet fylls med röster. Från olika håll ropas; “inter-cast marriage”, “child marriage”, “domestic violence”, “sexual harassment”, “discrimination in the schools”…

En kvinna berättar att deras barn inte tillåts ha skor på sig när de går till skolan och att de yngre barnen måste ha med sig egna tallrikar till förskolan. Daliter anses smutsiga och får inte äta från samma tallrikar som de andra. En annan kvinna berättar att de i hennes by inte får sitta bredvid kast-hinduerna på bussen. En tredje kvinna förklarar att deras flickor utsätts för sexuella trakasserier i skolan och så fortsätter det.

image

Situationen käns hopplös men i lokalen finns ett femtiotal kvinnor som bestämt sig för att inte acceptera den. När de sedan diskuterar hur de skall organisera sig och arbeta mot problemen deltar precis alla engagerat och med full kraft. Kontoret fullkomligt vibrerar av energi och jag ser listor med förslag och strategier bli längre och längre.

I slutet av dagen när mötet avrundas och deltagarna beger sig tillbaka till sina byar är jag så inspirerad. Jag känner lite hopp och är fylld med energi inför tiden som kommer.

Lämna en kommentar

Under Daliter, Denise Berg, Evidence