Hej från DDS!
När vi senast hördes vid hade vi varit i Pastapur i knappa två veckor, nu har vi varit här i två månader och mycket har hunnit hända sedan sist. Bland annat har vi flängt en del mellan Pastapur och Hyderabad, då organisationen har ett kontor på bägge ställena. Hyderabad är huvudstaden i delstaten Telangana, med en lika stor befolkningsmängd som hela Sverige. Man skulle nästan kunna säga att vi har skapat oss två olika liv här – ett på landsbygden och ett i storstaden. Dagarna varierar mycket beroende på vart vi befinner oss, vilket bidrar till härliga kontraster.
I Pastapur är livet i stora drag väldigt lugnt, förutom om nätterna. Då väcks vi av hundar som ylar, apor som hoppar på taket och musik som spelas från flera olika tempel samtidigt. När vi somnat om, väcks vi igen tidig morgon av att grannarna borstar tänderna eller diskar. Det händer också att vi väcks av Komlamma, den underbara kvinnan genom DDS som lagar all vår mat, som ropar att vi ska öppna dörren. När vi har vaknat tar vi en lugn promenad till kontoret, där vår arbetsplats består av en bänk utomhus. Hela dagarna vandrar kollegor, kvinnor från närliggande byar och besökare till organisationen förbi. Titt som tätt hålls stora möten i lokalerna och det är konstant rörelse. I Hyderabad ligger kontoret intill en stor trafikerad väg som vi korsar under morgonrushen, för att sedan träda in i deras lugna och stillsamma kontor med endast 3 stycken medarbetare. På kontoret i Hyderabad är arbetsdagen uppstyrd med morgonchai, lunch och eftermiddagskaffe som serveras samma tider varje dag. Medan kontoret i Pastapur ständigt bjuder på överraskningar, då vi aldrig vet vad, när eller hur något ska hända. En kombination av dessa arbetssätt passar oss bra, då vi kan välja kontor utefter hur mycket fokus våra arbetsuppgifter för dagen kräver.
När vi inte jobbar från något av kontoren, gör vi det från vårt hus, ett café, en nattbuss eller ett hotell. Vi har med andra ord inte enbart en arbetsplats, utan är alltsom oftast på resande fot. Vi har nämligen, förutom att spendera tid i Hyderabad, åkt på flera besök hos partnerorganisationer till DDS. Alla organisationer är en del av det så kallade MINI nätverket, som är ett initiativ startat av DDS för att samla organisationer som alla arbetar med hållbart jordbruk och hirs. Vi besöker organisationerna med syfte att samla information om deras pågående projekt samt arbetsmetoder, för att sedan rapportera tillbaka detta till DDS. Det är ett sätt för DDS att få en större inblick i vad för typ av stöd organisationerna behöver från nätverket.
Ett av besöken spenderades bland bergen i byn Paderu, där vi fick ta del av en festival, demonstration samt flera fältbesök. Under en ledig dag fick vi frågan om vi ville gå på en hike för att se soluppgången dagen därpå, vilket vi givetvis tackade ja till. De meddelade att de skulle hämta upp oss klockan 04.00 kommande morgon. Då det inte har krävt många veckor i Indien för att förstå hur indier ser på tid, antog vi givetvis att de inte skulle hämta oss förrän flera timmar senare. Men, kors i taket, 04.00 ringde de och sa att det var dags. Påklädda med flipflops och de få varma plaggen vi hade packat ner (en linneskjorta och en sjal), gav vi oss ut i 10 grader och totalt beckmörker. En smal, slingrig och brant stig bemästrade vi tack vare mobilens ficklampa, och väl uppe belönades vi med detta:
Var vi än befinner oss blir vi alltid mottagna med en otrolig gästvänlighet och värme, vilket är en känsla som organisationerna även utstrålar sinsemellan. Ett genomgående tema hos DDS samt alla de partners vi har besökt, är fokuset på kvinnor och systerskapet. De arbetar mycket för att öka samarbetet mellan kvinnliga bönder, då de vill ta vara på styrkan som bildas när kvinnor kollektivt går samman.
Nu är väskorna packade inför nästa partnerbesök och det är dags att röra oss mot nattåget som ska ta oss till delstaten Odisha. Hej för denna gång!
/Josephine & Evelina
indienbloggen.org 