Category Archives: Daliter

PEACE – Vårt första fältbesök

FIELD VISIT team PEACE

Från vänster: Abdul, Nimmaiah, Giridhar, Krishna, Anitha, Louis, Lisa, Anna

Vi sitter i en jeep, sju personer. Anita och Abdul som kommit från Svalornas India Office i Bangalore, Krishna och Giridhar från DDS kontor i Hyderabad och så vi. Vi är på väg ut på ett fältbesök öster om Hyderabad i byn Kkthandar, i Nalconda distriktet. Idag ska vi besöka organisationen PEACE som fokuserar på kreativ utbildning för att främja utbredningen av millets.

Vi kör en bra bit i tung morgontrafik för att ta oss ut från Hyderabad. Efter cirka en timme så kommer vi ut till mer gräsbeklädd mark, med mindre antal hus och mindre trafik. Jag och Lisa sitter i bakluckan på en soffa som går längs med bilens sidodörrar, mitt emot sitter Giridhar. Vi stutsar upp och ner och vi har inget bälte, så jag som sitter ytterst får be om ursäkt till Lisa hela tiden för jag studsar in i henne. Solen lyser, svetten formas. Än har vi inte vant oss vid värmen. Vi fördriver den långa bilresan genom att prata om DDS arbete och om byarna vi åker igenom. Flera gånger så möts vi av getter som kommer gående på vägarna, som bönderna för mellan grönområden, men även förvirrade kossor och vattenbufflar.

Efter att vår chaufför frågat efter vägen ett flertal gånger så kommer vi fram till en välkomnande stam kvinnor och grundaren av PEACE, Mr K. Nimmaiah. Vi blir ledda in till ett svalt stenhus där vi träffar alla representanter, först och främst Maruni och Bhuli, de två kvinnliga gruppledarna för byns sangham (den lokala gruppen för de kvinnliga bönderna), men också de ansvariga för regionens utvecklingsarbete.


Krishna och Anitha satte sig sedan ner och samtalade med byns sangham. Under samtalet översatte Giridhar en del för oss, där vi satt en rad bakom ringen som kvinnorna formade på golvet. De har sedan den gröna revolutionen odlat mycket bomull för att tjäna sitt levebröd, men eftersom området är helt beroende av regn för bevattning så är det inte hållbart att odla bomull, eftersom det krävs mycket vatten för att få en bra avkastning. GMO bomull (bt cotton) är dessutom en gröda som inskränker på den biologiska mångfalden och fördärvar den lokala naturen, då det behövs mycket konstgödning och kemiska bekämpningsmedel som fördärvar naturen och de tjänster som den ger oss när vi tar hand om den, som tex rent vatten och välmående ekosystem. Men sedan PEACE började har fler och fler bönder uppmuntrats till att odla Millets.

IMG_5438 kopia

En illustration på ett av plakaten som satt uppsatta på mötesplatsen. Den visar byns åsikt om de negativa effekterna av GMO bomull för den individuella bonden. Foto: Louis Eberstål

Nu inkluderar PEACE över 200 bönder på över 120 hektar (300 acres). De sprider sin kunskap mellan varandra från svärmor till svärdotter. Men de kvinnliga bönderna i PEACE är även med i Millet Sister Network, som introducerades för ett år sedan. Ett nätverk som ökar möjligheterna och stärker förutsättningarna för att bibehålla kunskapen om traditionell odling mellan dem. Nätverket stärker även kvinnornas röster och diskuterar problem för att tillsammans nå hållbara lösningar som fungerar för dem i deras område. Innan de blev en del av Millet Sister Network så odlade bönderna bara en slags millet på deras mark. Men efter de tagit del av kunskapen att permakultur – odling med blandade grödor som gynnar varandra – är ett bra alternativ för att öka den biologisk mångfalden så har de börjat odla fler typer av millets på deras marker. Att odla flera olika grödor (multiple crop farming/mixed crop farming) bidrar även till en mer stabil matsäkerhet genom att göra dem mindre beroende av avkastningen från en gröda och göra dem mer motståndskraftiga från torka och andra väderförändringar. 

Efter samtal i ring så sa kvinnorna att vi skulle få ett välkomnande och att det nu var dags att kicka igång festivalen för den biologiska mångfalden, som denna byn arrangerade denna dag. Festivalens syfte är att fira traditionell och ekologisk odling av grödor. Så trummor kom ut och banderollerna togs ner och vi gick ett varv genom byn, kvinnorna bar på dessa banderoller och grundaren av PEACE gick först runt i ledet och hälsade på alla. Till slut avslutades varvet med en dans utanför mötesplatsen.

IMG_5326 kopia

Bilden visar byns kvinnliga bönder under paraden för festivalen för biologisk mångfald och traditionellt jordbruk. Foto: Louis Eberstål

När vi senare under dagen sitter på PEACE kontor så berättar K. Nimmaiah att millets är åsidosatt och bortglömt, det finns ett stigma kring millets då dessa grödor av vissa grupper anses vara en kvinnogröda eller fattigmansmat. Men samtidigt så ökar hälsoproblemen kopplat till ris, med diabetes och benskörhet. Han tycker att det är konstigt att det inte är mer fokus på odling, jordbruk och grödor bland policys, eftersom 60 % av Indiens befolkning fortfarande arbetar inom jordbruk. Men problemet är att efterfrågan måste öka och då även konsumtionen av millets så att intressen återfinns. “Vi måste reintroducera millets och ge den en ny prägel så att bönderna kan få det pris som de borde få för den skörd de säljer”, K. Nimmiah, grundaren av PEACE.

På vägen hem försöker jag smälta alla intryck och alla intressanta människor, uppklädda stamkvinnor och deras kamp för ett levebröd. Det är svårt att kämpa när förutsättningarna är hårda. Det som ser ut att vara ett så självklart val för oss utomstående, men att byta till att odla traditionella grödor som millets är inte så självklart för den individuella bonden som är den som måste rätta sig efter marknadsförändringar, minskade vinstmarginaler, låga subventioner eller inga alls, på grund av det stigma som finns runt millets och problemen som då kommer med att lyfta frågan politiskt och för göra det en prioritering för policys.

IMG_5403 kopia

Bilden visar en kruka fylld med den bästa millets från säsongens skörd. Den som kommer torkas för att användas för utsäde nästa odlingssäsong. Foto: Louis Eberstål

Denna dagen har hjälpt mig att förstå den teori och fakta jag tidigare bara har läst om, att faktist få se den kamp och de resultat som DDS och MINI-nätverket hjälper till att stödja och uppmuntra. Men denna dag även gett mig större förståelse för komplexiteten kring frågan. Enligt Nimmiah så måste konsumtionen av millets öka för att öka efterfrågan vilket skulle öka det politiska intresset för millets och sätta den på agendan. En av PEACE strategier för att genomföra denna förändring är genom att prata om millets i skolan, göra både lärare och elever medvetna om millets, vilka typer som finns och hur man kan tillaga den. Så kan man sprida kunskapen, familj till familj, samhälle till samhälle, by till by.  

Text: Louis Eberstål

Lämna en kommentar

Filed under Daliter, DDS, Louis Eberstål, Millet Sister Network, MINI, Uncategorized

Bakom rättsfallen

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Mer än tre månader har gått sedan vi först satte vår fot här på Evidencekontoret och jag insåg bara för några dagar sedan att det är en månad tills vi ska börja packa ihop oss på riktigt. Känns snudd på absurt att kunna sammanfatta, om än extremt flyktigt, en nästan fem månader lång praktik i en enda mening sådär. Så otroligt mycket som har hänt under den tiden. Rutiner har hunnit skapas, men anpassningen, positioneringen och reflektionerna stagneras ju inte.

Jag har nu genomfört fyra ganska omfattande fältbesök runtom vår delstat Tamil Nadu. Vi har filmat, rättsligen följt upp och fått ett sådant varmt mottagande av kvinnorna vi har besökt. Så öppna, starka och modiga dessa kvinnor är. Som kontorsbaserad med hundratals rättsfall till hands har det varit så otroligt givande för mig att få träffa några utav dem. Det har blivit känslosamt ibland, men framför allt har de varit så välkomnande och sagt att de inte räds någon och är myckeIMG_2616.JPGt öppna med sin livshistoria.

Uppe bland teplantagen och bergen i Tamil Nadu.

Mitt första besök blev upp i bergen, bland teplantage och färgglada små hus mitt i grönskan hos ett mycket uppmärksammat fall av intercaste marriage och hedersmord. Den 20-åriga änkan är en sådan glittrande person av humor, japanskaintresse(!) och mod. Mellan filmtagningarna visade vi bland annat bilder för varandra: från min mobil visade jag den fantastiska solnedgången dagen jag tog min examen, mitt favoritcafé i Kambodja och när jag och min lillasyster nådde polcirkeln. Hon visade mig många, fina bilder på henne, sin man och sina vänner. Jag är genuint tacksam och så glad att ha fått träffa henne under min vistelse här.

IMG_2649.JPG

Hos en av kvinnorna.

De andra besöken har varit minst lika givande. Jag har fått veta att en kvinna är riktigt duktig på ett traditionellt indiskt spel och en annan är, förutom folkvald president för det lokala byrådet (två gånger!), en riktig modefantast. Vilka fantastiska saker att få veta, tänker jag. Detta är ju delar av deras personer, likväl som deras sysselsättningar. Brotten som har begåtts mot dem är inte vad som definierar dem, eller vad som begränsar deras personer. Självklart för några, mindre självklart för andra kanske, men att lyfta det igen tycker jag är av värde. Det är om inte annat en väldigt viktig påminnelse jag tar med mig hem om bara fyra veckor.

Lämna en kommentar

Filed under Daliter, Evidence, Uncategorized

Inblick i rutiner och människors vardag

Nu har det gått ett par rejäla veckor sedan vi landade i Madurai. Tror vi alla tre praktikanter är överens om att det både känns som att vi har varit här så länge som vi faktiskt har varit här, men samtidigt känns det kort. Ständiga nya intryck blandas med den rutin som onekligen byggs upp av att åka till kontoret fem dagar i veckan.

När jag sitter här vid min dator, på min designerade skrivbordsstol sedan mer än en månad och blickar ut över kontorslandskapet inser jag hur glad jag är att vara här. På väggarna betraktas vi av porträtten av Martin Luther King, Che Guevera, Dr. B.R Ambedhkar och Aung San Suu Kyi. Under dem dignar färgkodade rättsfallsfiler, fyllda med känslig information om människor, flera meter – och det är bara från 2016. Öppnar du dörren intill finns ett litet, litet rum packat från golv till tak med liknande filer.

Meenakshi, vår underbara bonushandledare, påpekar att fallen där sträcker sig bak till kring 2006. Hon springer mellan sitt skrivbord, datorn, oändliga antal telefonsamtal (drömmer ibland om den ringsignalen…), våra skrivbord och andra ställen. Det gör alla andra i teamet också; bryter för att skämta med oss och varandra, lära oss Tamil och titta på bilder av exempelvis vintermarknaden i Jokkmokk då det var -42 grader som jag har på mobilen.

På mitt skrivbord finns det fyra stora högar med rättsfall. Jag har läst alla flera gånger om. Vittnesmålen är ofta översatta, med vissa inslag av Tamil och urklippta tidningsartiklar på båda språken som rapporterat om fallet. Uppgifter om medicinska undersökningar, uppföljning, fact finding-information m.m. finns också med. Ibland finns det foton på offren. Minns när jag läste om ett särskilt våldsamt fall. Tittade länge på ett gammalt taget foto som fanns på offret. Jag tänkte på personalen som var där, på plats, träffade offrets familj, stöttade, som outtröttligt jobbar hela veckan ut. Meenakshi sa med ett litet leende att deras arbetstid inte är begränsad. De finns tillgängliga dygnet runt om det skulle vara så för att stötta och finnas till hands för offren som ringer.

Något jag verkligen får djup insikt i är hur oerhört viktigt Evidences arbete är. Vilka otroliga människor det är vi har fått denna stora tur att få träffa och arbeta tillsammans med. När jag öppnar en fil får jag det bokstavligen på papper. Hela processen från start till rättslig status är noga dokumenterad, även om viss översättning fattas eller en uppdatering.

img_2524

Vår kollega Ramachandran sparar och dokumenterar nyhetsartiklar till Evidence.

Det kan tänkas att det upplevs som tungt att få sådan djupdykning i människors levnadsöden på ett sätt som detta. Ibland tar jag ett litet varv på kontoret som ett tillfälligt, geografiskt avbrott från det. Det går inte att föreställa sig vilket liv Daliter lever, hur de tvingas leva och det systematiska, strukturella våld som existerar mot dessa individer. Men jag tror att det är viktigt att inte låta sig nedslås helt. Då blir det inte bättre. Hur emotionellt tunga dessa fall än är, är de också ett bevis på just vad Evidence har gjort för dem. De är inte nedtystade, gömda, glömda i en by någonstans. De är dokumenterade, använda som bevis – som organisationsnamnet – för att det ska bli bättre.

Lämna en kommentar

Filed under Daliter, Evidence, Uncategorized

The Madurai Experience

Del I – att kastas in i en ny kontext

Första dagen på Evidence kontor i Madurai börjar vi som de andra anställa och läser nyhetstidningar. Jag får The Times of India i mina händer. Innan jag ens hunnit igenom halva tidningen har jag läst fyra artiklar om diskriminering, övergrepp och mord. Rubrikerna lyder: “Here menstruating women are not allowed to be home”, “Dalit man murder…”, “Court blasts tardy in woman missing case” och “Decomposed body of woman found”.

Efter en kort stund försvinner två av de anställda. De ska ut på så kallat fact finding och intervjua vittnen från nattens stora händelse – en dalit har blivit mördad i staden på grund av sin relation till en kast-hindu. Vi har knappt varit på kontoret i en timme när de mänskliga rättighetskränkningar som vi förberett oss på drabbar mig som ett slag i ansiktet.

image

Den andra dagen hålls ett möte på kontoret för dalitkvinnor från hela regionen. De har kommit för att diskutera de problem som de själva ser i sina samhällen och hur de ska kunna arbeta för att motverka dessa. Mötets ordförande ber deltagarna att identifiera problematiken i sina respektive distrikt och rummet fylls med röster. Från olika håll ropas; “inter-cast marriage”, “child marriage”, “domestic violence”, “sexual harassment”, “discrimination in the schools”…

En kvinna berättar att deras barn inte tillåts ha skor på sig när de går till skolan och att de yngre barnen måste ha med sig egna tallrikar till förskolan. Daliter anses smutsiga och får inte äta från samma tallrikar som de andra. En annan kvinna berättar att de i hennes by inte får sitta bredvid kast-hinduerna på bussen. En tredje kvinna förklarar att deras flickor utsätts för sexuella trakasserier i skolan och så fortsätter det.

image

Situationen käns hopplös men i lokalen finns ett femtiotal kvinnor som bestämt sig för att inte acceptera den. När de sedan diskuterar hur de skall organisera sig och arbeta mot problemen deltar precis alla engagerat och med full kraft. Kontoret fullkomligt vibrerar av energi och jag ser listor med förslag och strategier bli längre och längre.

I slutet av dagen när mötet avrundas och deltagarna beger sig tillbaka till sina byar är jag så inspirerad. Jag känner lite hopp och är fylld med energi inför tiden som kommer.

Lämna en kommentar

Filed under Daliter, Denise Berg, Evidence