Böcker. Böcker. Böcker. Det har varit min kvällsunderhållning under mina 4,5 månader i Indien. Jag tappade räkningen på antalet böcker jag läst någon gång i december och då var jag uppe i elva stycken. Jag har en kollega som har mängder med böcker (som jag lånat tre av dessa böcker av). När vi har varit hos henne på middag så sätter jag mig framför bokhögarna på golvet och diskuterar vilken bok jag ska sätta tänderna i härnäst. Jag bläddrar, läser baksidor och ber om rekommendationer. Och min kollegas rekommendationer har träffat rätt varje gång. Så jag kan helt enkelt inte annat än att tipsa vidare om att ni ska läsa dessa fantastiska sidor i de här fyra böckerna av två kvinnliga indiska författare (och en Kanadensisk).
Mitt första boktips är skriven av Kamala Das (Kamala Surayya är hennes namn men hennes texter är skrivna under Das) och är hennes självbiografi – My Story. Kamala Das skrev poesi, noveller, kolumner för tidningar och är även känd för att skriva öppet om kärlek och kvinnlig sexualitet. I My story berättar hon om sitt liv och behandlar områden såsom relationer, kärlek, politik och religion.
Utöver hennes biografi så har jag även läst en biografi skriven om henne – The Love Queen of Malabar. Denna gång är hennes kanadensiska vän Merrily Weisbord som har fattat pennan och skirvit en fin bok om Kamala Das. Jag rekommenderar att läsa båda böckerna (Jag startade med The Love Queen of Malabar) eftersom den sistnämnda är mer öppen där Kamala Das har delat med sig av mer personliga upplevelser. Den är skriven under många år och en får följa hur Merrilys och Kamalas vänskap utvecklas och hur hon mådde under sin sista tid i livet (Hon dog 2009).
Två andra böcker jag läst är The God of Small Things och Listening to Grasshoppers. Båda böckerna är skrivna av Arundhati Roy och The God of Small Things är hennes första bok, som hon även vann Man Booker Pirze for Fiction med 1997. Om jag ska fatta mig kort om vad The God of Small things handlar om så hade jag beskrivit den genom följande fyra ord: släktbråk, politik, kastsystem och kärlek. Den utspelar sig i Södra Indien och en får följa tvillingarna Estha och Rachel.
Arundhati Roys böcker präglas av politiskt aktivism och mänskliga rättigheter. Listening to Grasshoppers: Field Notes on Democracy är en samling essäer om bland annat Hindu nationalism, ekonomiska reformer och attacken mot det Indiska Parlamentet 2001. Mitt favoritkapitel i boken är Animal Farm II – In Which George Bush Says What He Really Means.
Det var lite boktips från mig mina sista dagar på min praktik i Indien. Mitt sista ord på denna blogg och i detta blogginlägg blir endast detta:
LÄS!
Text: Jenny Svensson
När vi anlände till Keystones Campus, där vi bodde de första dagarna, hade vi en liten förhoppning om att se en gaur. Till vår förvåning så inträffade det redan första kvällen. Gauren var mycket större än vad vi föreställt oss, och synen av den i mörkret fick våra svenska hjärtan att dunka av både spänning och rädsla. Vi berättade om händelsen för några kollegor dagen efter och de sa det är gaurer på campusområdet nästan varje dag.
För mig handlar rädslan om respekt för vilda djur. Även om det såklart är spännande så har vi ingen aning om hur djuret kommer reagera i olika situationer. På Keystone har de gjort en serietidning, Living with the gaur, som handlar om hur människor och djur ska kunna leva på samma plats, och hur en som människa ska bete sig i gaurens närvaro. Gauren är i sig inte farlig, men kan ibland bli aggressiv och attackera om den jagas iväg. Ett annat initiativ från Keystone är att de skapat en App som följd av att gauren börjat vistas bland hus, teplantage och på vägar. Appen lokaliserar vilka områden gauren rör sig i och vilka beteendemönster djuret har, allt för att undvika att konflikter uppstår mellan människor och djur. Fint initiativ tycker jag!
indienbloggen.org 