Författare: michaelanummenpaa

För inte så länge sedan skrev jag om té och hur mycket tea dust som dricks i Indien och därmed betyder att det är ytterst svårt att få tag på té blad. Inför en av de största indiska festivalerna, diwali, valde jag att lämna storstadslivet i Madurai och därmed också undvika alla fyrverkerier och crackers. Destinationen för denna gång blev Munnar en hillstation i Kerala, ca. fyra timmar från Madurai. Plasten är känd för sina té plantager där det mesta ägs av ett stort välkänt indiskt företag. Plötsligt befinner jag mig i en av de vackraste plasterna jag besökt i Indien. Det är inte endast naturen och landskapet som tilltalade mig utan även alla té plantager. Att kunna få ta del av hur själva té processen går till och att dessutom få tag på té blad är helt fantastiskt för en té älskare. Även om allt té kommer från samma buske är det behandlingen av té bladen som gör att téerna olika.  Här är några av de olika sorterna: svart té oxideras direkt efter plockningen och under denna process svartnar bladen och sedan rullas och torkas bladen.  Grönt té upphettas genom ångning eller torrsteks för att undvika oxidering och sedan rullas bladen och torkas. Vitt té varken ångas eller steks, utan istället torkas det direkt. Den högsta kvaliteten av vitt té får man då té bladen skördas innan bladen skall slå ut. Priserna varierar på basen av kvaliteten och sorten. Att se denna mängd té blad fick mig igen att fundera över vart alla té blad tar vägen, garanterat inte till den lokala butiken i mitt grannskap i Madurai. Återigen kan man se att det mesta exporteras och att tea dust som är billigare än själva bladen säljs på den indiska marknaden.

Vilken dryck dricks det mest av i världen efter vatten?

Ett tips på vägen är att drycken dricks mycket i just Indien. Ja, rätt gissat nämligen chai eller té. Té användes först i Kina som ett läkemedel och sedan som en allmän dryck. I och med att drycken introducerades till handelsmän som kom till Kina spreds drycken till Europa och andra delar av världen. På 1600-talet introducerade britterna teet i Indien för att kunna tävla med Kina och därmed göra så att Kina inte mera skulle ha monopol på té handeln. Det var ingen lätt process att hämta in det kinesiska teet till landet eftersom det kinesiska teet inte växte bra i Indien. Senare upptäcktes dock att olika stammar länge hade använt sig av olika té sorter som passade det indiska klimatet. Genom att använda sig av kinesiska odlingsmetoder började den indiska té industrin ta fart och speciellt känt blev té områden som t.ex. Assam och Darjeeling.
Varför skriver jag om just té i detta inlägg? Under den tid som jag spenderat som praktikant i Indien är jag överraskad över hur mycket tea dust* som dricks i landet och hur otroligt svårt det är att hitta teblad. Varför ser situationen ut som den gör, Indien är ändå en av de största té producenterna i världen? Beror det på att té bladen till största delen exporteras? Kan den stora exporten bero på att exploateringen av naturresurser och arbetskraft som inleddes i och med kolonialiseringen även fortsätter idag? Vad har té industrin för effekter på miljön och hur ser arbetsvillkoren ut för se som jobbar på teplantagerna?
Utan att vidare teorisera om varför det just dricks mest tea dust i landet, så betyder chai stunderna mycket för indierna. Vart man än går blir man erbjuden en liten kopp chai med starkt svart té samt mycket mjölk och socker. Té stunderna klockan 11 och 16 på kontoret har blivit lika viktiga för mig som fika stunderna hemma i Sverige, dvs. något som jag ser framemot varje dag!

*tea dust är en restprodukt som produceras då man valt ut de teblad som är hela (och av bra kvalitet) från de som är söndriga.

… utbrast en av mina tamilska vänner om kannadas skriftspråk. Kannada är ett språk som pratas i delstaten Karnataka, för er som inte är så insatt i alla språk som talas i Indien. Ungefär så kände jag också då jag för fjärde gången på några år landar i det land som nästan känns som mitt tredje hemland efter Finland och Sverige – nämligen Indien. Varför kände jag just så? Jo, för att återigen landar jag i en delstat och stad som jag inte besökt innan. Denna gång Bangalore och sedan även Madurai, som under de kommande månaderna kommer bli min hemstad. Med varje ny delstat och stad man besöker finns det alltid en ny kultur att bekanta sig med. Det är just mångfalden som alltid fascinerat mig och säkert en av de främsta orsakerna att jag alltid kommer tillbaka- det finns garanterat någonting nytt att upptäcka! Att jag innan rest och bott i norra delarna av landet samt att mina vänner till största delen är från de norra delarna gör min vistelse i södra Indien ännu mer intressant. Under de följande fyra månaderna kommer jag att få ta del av b.la. en kulinarisk tradition, ett språk och kultur som jag inte är van med sedan innan. Välkommen dosas, idli och tamil! Jag ser framemot min praktiktid hos Evidence i Madurai och förhoppningsvis kommer den tamilska kulturen vara mig mer familjär efter dessa fyra månader.

Vanakam och hälsningar från Madurai!

*Jalebis är en indisk sötsak och med uttrycket menade min vän att skriftspråket är som hebreiska för honom.