Avslutande inlägg från Kudumbam

Avslutande blogginlägg

Klara 

Det är svårt att förstå att vi om en vecka kommer lämna fina Trichy och gården Kolunji. Elin kommer sitta på planet till Tanzania och jag och Matilda  kommer frysa i vårvinterSverige. Våra 4 månader här har varit spännande men inte riktigt som jag förväntade mig innan praktiken påbörjades. .Jag trodde vi skulle få jobba mer med projekten och möta målgrupperna. Istället har vi haft ganska mycket office-work. Det har ibland varit utmanande. Ett av mina bästa minnen är när vi fick vara med under en träning på Kolunji med horticulturestudenter och följa med dem på fältbesök. Det var så häftigt att diskutera med dem och se hur de förklarade arbetet för en kvinnogrupp. Det var också så vackert att se omgivningarna på landsbygden där vi satt bak på flaket. Ett annat bra minne är att vi har blivit så välkomnade hem till kollegorna speciellt under pongal-skördefestivalen men vi har också blivit hembjudna på luncher och middagar. En mindre bra upplevelse har varit att människorna jämnt följer efter en och kollar vad man gör när man är inne i en matbutik eller annan butik. En annan mindre bra upplevelse var när vi såg några män bråka på gatan och en kvinna bli slagen när hon försökte stoppa männen. Som tur var var Matilda så modig att hon vågade reagera och skrika vad håller ni på med, vilket fick männen att sluta bråka.

En minnesvärd upplevelse från Trichy och Kolunji är också all mat man ätit. Det är så intressant i Indien att det finns så många regler för mat och när man äter vilken mat på dagen. Dosai och idly till frukost, meals till lunch, ottapham, idlys till kvällsmat. Under festivalen pongal fick vi testa på ris kokat med ghee, rörsocker och linser. En mindre minnesvärd matupplevelse var när det en kväll kröp mängder av kryp på mitt bananblad och jag märkte det först när jag ätit två tredjedelar av rava dosain. Överlag har maten varit väldigt god i Indien och så lyxigt att vegetariskt är standard. 

Elin 

Fyra månader har flugit förbi, tiden går snabbt när man har roligt. Mina starkaste minnen är den starka maten och alla människor jag har fått turen att träffa och vänner jag har skaffat. Den nästan överväldigande gästfriheten, omsorgen och familjekänslan som indier visar kommer jag föralltid att bära med mig. Under min praktik har jag fått utveckla mina kompetenser inom utvecklingssamarbete i form av användandet av metoder för projektplanering, resultatmätning och utvärdering. Jag har också fått värdefull kunskap om ekologisk odling, klimatpolitik och opinionsbildning. Med egna ögon har jag fått se hur svenskt bistånd, via Svalorna fram tills 2009 och därefter Framtidsjorden, tillsammans med lokala krafter har placerat ekologisk odling som en metod för fattigdomsbekämpning högt upp på agendan. Mindre positiva minnen får bli ojämlikheten och ojämställdheten människorna lever i, inte bara i Trichy och byarna vi arbetat i, utan i hela Indien. Det blev tydligt när jag och Matilda reste runt i norra Indien i vintras. Inkomstklyftorna är högst närvarande och är inte bara ett problem i Indien, utan en global trend. Att kvinnors rättigheter kränks har också varit ständigt närvarande och en tuff insikt att bli påmind om dagligen. Därför är det så viktigt att vi stöttar Svalornas partnerorganisationer för att de ska kunna fortsätta arbeta med fattigdomsbekämpning och visa resultat såsom Kudumbam gör, en numera vänorganisation till Svalorna. 

Matilda

Att försöka sammanfatta fyra månader i Indien är inte lätt. Ibland är det svårt att sammanfatta en dag här. Det händer ofta så mycket så att jag bara svarar ”bra” när någon från Sverige ringer och vill ha en utförlig rapport. Det finns dock ändå intryck som sticker ut. Det är lätt att skaffa vänner här – och lika svårt att säga hejdå nu när vi åker. Vi umgås med kollegor men har också skapat vårt eget lilla Trichy-gang, bestående av praktikanter och locals. Det är inte alltid man skaffar sig ett andra hem på fyra månader, men här gjorde jag det, vilket känns fint men overkligt att lämna. Jag kommer att ta med mig människors förmåga att göra allt till trevliga stunder oavsett om man har tid eller inte. Det kan vara genom medhavd frukost på tåget eller kaffepaus på väg ut till Kolunji. Lite spännande är hur vi implementerat denna kultur i oss själva, hann jag tänka då vi firade en kompis 30årsdag med Klaras goda bananpannkakor. Det blev heldag i fjärilspark enligt födelsedagsbarnets önskan med avslappnat häng en hel dag. Det är min bästa beskrivning av Indien-häng. Det är oförglömligt att ha fått ta del av tamil-livet som man nog endast annars gör om man är uppväxt här eller har bra kontakter.

Från mitt perspektiv får jag det bästa av två världar som praktikant. Det välkomnande, varma omfamnar mig, samtidigt som jag inte behöver tumma på mina rättigheter kring att bygga mitt liv så som jag själv önskar. Livet här är planerat och förutsägbart för många. För mig som lätt känner mig låst och har större behov av frihet än medelsvensken, känns ett liv där fokus ligger på äktenskap, svårt. Begränsad frihet och klyftorna i landet Indien, som mer är en kontinent än ett land, är ett slående bevis på vad utebliven välfärd resulterar i. Inte kul att se, ännu svårare att leva i. Jag är född i Bombay och blev adopterad som bebis till Sverige. Många av oss praktikanter funderar över hur livet hade varit om man råkat födas här, och för mig har den tanken en extra dimension då jag möjligtvis har biologisk familj här. ”You look south Indian”, har jag hört från så många håll att det nästan blivit en sanning sen jag kom hit.

Jag har tidigare gjort praktik på en biståndsorganisation i Sverige, vilken väckte min nyfikenhet kring hur bistånd i praktiken fungerar. Det har jag fått svar på här. Bonde-eleven som rör ihop ekologiskt gödsel av ko-kiss med frukt och ägg, och skolelever som får prova odlingsmetoden seedballs ger minnesbilder som sitter för all framtid.

Avslutning 

Idag är det vår sista dag här och igår hade vi avskedsfest på kontoret tillsammans med kollegor, styrelsemedlemmar, vänner, familj och Framtidsjordens praktikanter som precis anlänt. Vi inledde dagen med lekar, kasta boll, sätta svansen på kon och ett quiz om oss praktikanter – det var väldigt lyckat och hejarropen ekade i hela kvarteret! Därefter åt vi lunch och vi bjöd på glassbuffé och alla delade med sig om hur vi har bidragit till arbetet Kudumbam gör och vi fick berätta om vår upplevelse. Det blev en känslosam stund för oss alla. 

Tack Svalorna för att vi fick komma hit, och tack Kudumbam för att ni tagit emot oss med öppna armar. “Kudumbam” betyder familj, och det är precis vad ni är. 

Kärlek, 

Matilda, Elin & Klara 

Utveckling och utveckling

I skrivandes stund befinner jag(Klara) mig i ett hotellrum i Trivandrum under årets och faktiskt även decceniets sista timmar. Jag har under två veckor haft jullov och befunnit mig i turistiga Varkala som nästan kändes som ett annat land. Men också skönt att vara vid havet, göra lite yoga, dricka goda juicer.  Men kul nu att vara tillbaka i mer riktiga Indien med kaffe för 10 rupies istället för 140 och mer gatuliv och lokala mathak. Nu är jag i Trivandrum och imorgon ska jag ta ett dagståg tillbaka till Trichy och få åka längs kusten.  

Jag gör praktik på Kudumbam tillsammans med Matilda och Elin. Kudumbam är vänorganisation och före detta partner till Svalorna. Svalorna hjälpte bland-annat till att bygga upp farmen och träningscentrumet i ekologiskt jordbruk nämligen Kolunji för 30 år sedan och stödde sedan stöttade Kudumbam under drygt 20 år. Det har varit väldigt inspirerande att se farmen och att delta på träningar för olika målgrupper såsom bönder och horticulture-studenter med besök i närliggande byar.

Tyvärr blev delar av farmen förstörd av en cyklon i slutet av november i fjol. Detta är ett exempel när en organisation blir drabbad av klimatförändringar. Delvis orsakade av vårt sätt att leva i Globala Nord och medel och överklass i globala syd. Det är inte bara farmen som blivit påverkade utan även bönder i byarna. Bortsett från i år när det regnat mycket har de haft mycket mindre regn de senaste 10 åren. Ris är väldigt vattenkrävande. Kudumbam arbetar bland-annat för att återgå till mer traditionella grödor såsom millets. 

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image.png

Nu tänkte jag att det är dags att gå in på temat på detta inlägg som är Utveckling och utveckling. Utveckling, gräsrotsutveckling civilsamhället och mänskliga rättigheter är frågor som alltid legat mig nära. Utveckling kan betyda så många studier. Man kan bland annat tala om mainstream utveckling såsom rådande paradigm men också utvecklingsalternativ och mer såkallad bottom up-perspectives och gräsrotsutveckling.  Vistelsen i Indien ger mig möjlighet att reflektera över tidigare studier och engagemang. 

Kudumbam liksom vissa av Svalornas partners arbetar med ekologiskt jordbruk. Ni kanske undrar hur utveckling har med ekologiskt jordbruk att göra. Kanske associerar ni utveckling till stora projekt. Men utveckling hänger i hög grad ihop med ekologiskt jordbruk och speciellt hållbar utveckling. Jag vet inte om ni har hört talas om den så kallade gröna revolutionen. Namnet till trots har den ingenting med miljön att göra. Gröna revolutionen handlade istället om introducerandet av konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och hybridgrödor. Detta har fått många effekter i hela världen. Denna kom tillstånd på 60-talet.Detta kan också relateras till utveckling och postutveckling genom att lokala kunskaper nedgraderades. Till skillnad från vanliga grödor ger inte hybridgrödor liksom GMO frön till nästa skörd vilket innebär att bönder måste köpa nya fröer varje år. Elin hade en intressant diskussion med agronomstudenter om att hybrid kan ge större skörd en gång men att traditionella grödor mer långsiktigt.

Ytterligare ett hot är GMO och att frödiversiteten i världen minskat mycket. Kudumbam arbetar med detta genom att använda sig av fröbanker och bevarandet av traditionella grödor. Vissa av bönderna Kudumbam arbetar med är så framgångsrika att de börjat sälja fröer också. Konventioenellt jordbruk tär mycket på vår miljö. Ett hett filmtips om man vill lära sig om hur komersiellt jordbruk hotar jordar och jordnäring är ”Den sista skörden” av Marie Qwiberg, den ligger uppe på svt.play. Kudumbam har liksom andra organisationer sätt vilka konsekvenser konventionellt jordbruk får. I Indien liksom andra delar av världen är näringsfattighet en utmaning. Under en konferens som vi var på under praktikens andra vecka, där vi hade på oss saris och fick hålla korta tal om vad som motiverade oss beskrev vår boss Oswald att Indien är ett av de länder där det bor flest undernärda, mest stunting bland barn under 5 år och där olika sjukdomar blivit vanligare. Lägg med detta till klimatförändringarna. 

Hur jobbar då Kudumbam med ekologiskt jordbruk. Vi har fått följa träningar där de lär ut olika metoder för herbal pesticides såsom att blanda kodynga, ko-piss, med ingefära och vitlök etc, de gör också olika former av komposter. För att nå bönderna i byarna i närheten arbetar de också med tränare ute i byarna. På fältbesök har vi fått träffa några kvinnor som deltagit i grupperna. En kvinna sa att Kudumbam betydde mycket för henne och att hon nu var självständig och inte beroende av någpn. Kudumbam lär också ut metoder om att odla multi-cropping d.v.s. att odla flera olika grödor samtidigt. Fördelar med detta är att ifall en gröda slår fel har man en annan samt att det är bättre för miljön. De använder mer grödor som inte är lika känsliga för vatten som hirs. En fördel är också att det skapar fler arbetstillfällen.  Detta är viktigt eftersom många migrerar till städer. t

På tal om miljön Kudumbam har också bedrivit arbete på kusten i Tamil Nadu utanför Tranqobar en gammal dansk koloni. Det är nämligen så att communities nära kusten blev påverkade av tsunamin 2004. En konsekvens var att jorden blev mer salt. Kudumbam arbetar med att ta fram andra salttåliga grödor såsom sötpotatis att odla istället samt andra försörjningsmöjligheter såsom mikrolån. Vi hade förmånen att få besöka arbetet på kusten under 3 dagar i mitten/slutet av november. Vi fick delta på möten där de diskuterade mikrolånsgrupper. Inom utveckling är det omdiskuterat om mikrolån skapar beroende eller är mirakellösningen. Under mittmötet fick vi höra Okkuta prata om dilemman med mikrolån. Men jag skulle säga att Kudumbam arbetar på ett helt annat sätt genom att facilitera via den National bank of rural development. Lånen går till att utveckla jordbruket eller andra näringar. När vi var vid kusten fick vi se exempel på kvinnor som tillverkade mattor av kokosblad och sålde.

Ett annat område inom utveckling jag har tänkt på är att priser inte har propotioner. Det kändes under mittmötet i Bangalore och jullovet som att priserna där var mycket högre än i vanliga Indien. Kanske för anpassade till indisk medelklass(i europeisk standard) och överklass samt turister.

Som ni kanske förstår är utveckling komplicerat. En sak jag bär med mig hem är att vi behöver ställa om och ändra sätt att leva och hur samhällen är organisatipo. Det är också viktigt med solidaritet och att arbeta tillsammans med människor från olika delar av världen som befinner sig på olika platser.

Ett annat område inom utveckling jag tänkt på är med teknik. Jag tycker verkligen Indien ligger i framkant när det gäller appar och mobildata. Här har jag 2 gig mobildata om dagen och det finns appar som håller koll på alla tåg, taxi etc samt som man kan föra över pengar och betala med. Men på landsbygden kan man höra gamla mobil ringsignaler och knappmobiler. Tekniska utvecklingen stänger ute de som inte har del av den.

Sist men minst kanske ni är nyfikna på hur en dag på praktiken ser ut. Som vi skrev i det gemensamma inlägget bor vi på kontoret. En dag kan bestå både av office-work och fältbesök eller fältresor och deltagande på konferenser. Ibland självständigt och ibland med tydliga uppgifter.

Ha ett bra nytt deccenium

Kramar

Klara