Romantiskt världsarv uppe i Nilgirisbergen

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Hej och glad alla hjärtans dag!

Igår tog vi ledigt från jobbet för att äntligen göra något som vi sett fram emot ända sedan vi kom till Kotagiri uppe i Nilgirisbergen. Vi åkte nämligen med det så kallade Nilgiris Toy Train mellan de närliggande städerna Ooty och Mettupalayam. Järnvägssträckan stod klar år 1899 och det populära tåget går fortfarande med ånglok, vilket är varför det år 2005 blev erkänt som ett världsarv av UNESCO. Hur populärt det är att åka med det gamla tåget förstod vi inte riktigt trots varningar från kollegor. När vi väl lyckades matcha biljettkiosken i Ootys öppettider (vi kunde inte köpa biljetter online) med våra egna helgplaner så var det januari och det visade det sig att tåget redan var fullbokat varje helg i flera månader framöver! Vi fick nöja oss med en onsdag istället. Tur att vi kunde jobba extra en helg och därmed byta ut vår ledighet.

IMG_7243.JPG

Resan började i Ooty på ca 2203 m över havsnivå

Vi hade hört att utsikten från tåget skulle vara vacker, men trots att vi numer borde vara vana vid Nilgirisbergens imponerande landskap så kunde nog ingen ha förberett oss vad vi skulle få se igår. Att åka i det gamla tåget var mysigt trots att man satt inklämd i en liten hytt med 11 andra personer. Vid vissa mindre stationer tog tåget dessutom en liten paus så att man kunde sträcka på benen, något som verkligen uppskattades av alla resenärer efter flera timmars åkande.

IMG_7464.JPG

IMG_7422.JPG

IMG_7440.JPG

Det kan låta konstigt men jag tyckte nästan att det fanns en romantisk känsla över tågets långsamma tuffande framåt i kombination med den rykande ångan och bergsutsikten. Den känslan tycks inte vara onormal heller. Tydligen hyrde ett nygift engelskt par hela tåget för sig själva en gång för att fira sina indiska rötter i samband med deras bröllopsresa. Låter inte helt dumt kan jag känna såhär efteråt när jag upplevt tågresan själv!  Jag är verkligen glad över att jag hann uppleva detta innan jag snart beger mig hemåt till det gråa vardagslivet i Sverige.

Har du planer på att besöka Nilgirisbergen så se till att också planera in denna underbara tågresa, med glöm inte att planera i tid!

/Aviva

Marknad för skadade varor

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu 

Hej och gott nytt år!

Nu är vi tillbaka uppe i bergen efter semestern och börjar komma in i vardagslivet igen. För mig personligen kändes den första veckan väldigt lång och enformig. Dels eftersom vi arbetade mot en stor deadline för Svalornas tematidning Perspektiv, men också eftersom jag under semester vant mig vid ett lite mer aktivt och varierat liv. Därför passade det mig utmärkt när en kollega bjöd med oss på en söndagsmarknad i grannstaden Coonoor.

Marknaden heter 8th Market och hålls den första söndagen efter den 8:e varje månad bredvid stadens tågstation. Detta med hänsyn till att fabriksarbetare här får sin lön den 7:e varje månad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när vi klämde ihop oss i en bil tillsammans med andra shoppingsugna kollegor, men jag hade förstått att samma kollegor gjort riktigt många fynd på marknaden tidigare månader. De visade bilder på hur de stod uppradade med så mycket saker i händerna att de knappt kunde bära dem. Denna månad hade de förberett sig bättre genom att ta med en vandrarryggsäck att fylla.

20190113_111048

Vill man göra riktigt bra fynd ska men helst vara vid marknaden kl 08 när den öppnar!

Väl framme på marknaden förstod jag exakt varför. Det fanns verkligen en massa fina varor till låga priser, om man bara lade lite energi på att gräva i de enorma högarna. Just känslan av att gräva fram ett fynd var något som jag uppskattade. Det var så mycket roligare än att gå in i en butik och direkt få 100 olika typer av prydligt upphängda tröjor inom sitt synfält.

img_2685

Stina med nyinköpt väska och jag funderandes över en tröja (Foto: Felix)

Det som är speciellt med 8th Market är att den främst säljer så kallad överproduktion, provprodukter och smått skadade produkter som inte ‘kan’ säljas. Med skadade menar jag att en liten söm blivit fel, att varan fått en fläck osv. På marknaden säljs allt från stekpannor till kläder, kuddar, täcken och skor. Varorna kommer framförallt från två stora internationella exporthamnar som ligger i städerna Karur och Tirupur i samma delstat, Tamil Nadu. Båda hamnarna är kända för att de exporterar internationella märkesvaror. Exempelvis exporterar de varor för märken som H&M, IKEA, Walmart, Polo Ralph Lauren, FILA, Reebok, och GAP.

Detta fick mig att tänka tillbaka på skandalerna kring H&M år 2017 då det avslöjades att klädföretaget brände upp tonvis med ‘förstörda’ kläder varje år i Sverige. Naturligtvis tycker jag inte att man ska sälja kläder som i Sverige upptäckts vara hälsofarliga, men att globaliseringen lett till ohållbara produktionskedjor där bränning av produkter ofta ses som en billig lösning på olika problem är inte en hemlighet. Amazon avslöjades så sent som förra året bränna helt felfria returnerade varor och bytesvaror i Tyskland eftersom detta var billigare än att skicka tillbaka dem till lager.

20190113_113929

Felix testar ett par märkesskor

20190113_113105

Vill man hitta den sötaste djurkudden så får man gräva lite!

Efter att ha upplevt lösningen med 8th Market hoppas jag nu på en framtid med fler liknande marknader även i Sverige. Det är inte bara ett sätt att ta till vara på varor som annars hade förstörts, det är även ett roligare sätt att shoppa!

Vi hörs snart igen,

Aviva Blomquist

 

 

Matfestival i Pillur

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu 

Keystone Foundation arbetar med ett stort fokus på Indiens ursprungsbefolkningars rättigheter, speciellt skogsrättigheter. Dessa befolkningar är ofta bosatta i och beroende av de av skogsmyndigheten skyddade skogsområden. Utan dessa rättigheter är det inte ovanligt att de tvångsflyttas och att deras resursutvinning i skogen kontrolleras hårt. Detta slår inte bara hårt mot deras inkomst, utan är också ett hot mot deras matförsörjning. För att fira den mat som skogen har att erbjuda, bjöd ett flertal byar  i Pillur in Keystone till en matfestival i helgen. Vi fick möjligheten att följa med, vilket gjorde oss oerhört glada. Särskilt eftersom det var första gången vi alla fyra kunde åka ut i fält tillsammans.

IMG_5398.JPG

Både jeeparna och sällskapet var härliga

Resan började redan tidigt på morgonen, uppdelade i två jeepar. Varför vi skulle åka i dessa bilar förstod vi inte förrän vi efter tre timmar svängde in på en stenig skogsväg. Efter 15 minuters skumpande fram blev vi dock tvungna att ta en längre stillastående paus. Det var då vi fick berättat för oss att området är känt för dess många elefanter. Handledaren Robert Leo har blivit jagad av dem ett flertal gånger och en annan medarbetare ligger på sjukhus efter att ha överlevt en svår elefantattack får någon vecka sedan. Tur att den lilla vägen var så mysig i solen, annars hade vi varit vettskrämda!

 

20181215_111440Paus med nya lärdomar om elefanter

Efter fyra timmar var vi framme i Pillur där festivalen sattes igång med en öppningsceremoni i byns samlingslokal. Under denna presenterade de medverkande vilken mat de tagit med sig samt varför just denna mat var viktig för dem. Dessvärre hängde vi inte med på vad som sades pga våra bristfälliga språkfärdigheter i Tamil. Långa bord var uppställda längs väggen för att visa upp all de råvaror som finns att tillgå i Pillurs skogar. Det var verkligen häftigt att både kunna se och känna på det som numera är vanliga inslag i vår kost här på Keystone.

 

IMG_1816Öppningsceremonin inleddes av Chandran från Keystone

IMG_5440.JPG

Inspektion av de utställda råvarorna

Tempot på festivalen ökade markant när presentationerna tagit slut och några musiker satte igång med ett framträdande. Folk slöt snabbt upp för att dansa en energisk ringdans kring dem. Koreografin var enkel så alla som ville kunde ta sig en svängom.

IMG_1849.red.jpg

Dans till livemusik är alltid roligast

IMG_5457

Påväg in i matkoma

Det är allmänt känt att när man gjort av med energi, så behöver man fylla på igen. Glada var vi därför för att äntligen få äta av den mat som det pratats så mycket om. Det blev en riktig festmåltid som inte kan ha lämnat någon hungrig. Ragibollarna satte sig fint i magen och höll oss mätta hela vägen hem igen.

På återseende!

Aviva och Felix

 

 

En kopp te eller en kopp problem?

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Hej!

Det har nu gått en månad sedan vi anlände till Kotagiri och partnerorganisationen Keystone Foundation i det vackra Nilgiris-området. Vi har fått flytta in i ett hus i närheten av organisationens campus där vi nu börjat göra oss hemma och laga vår egen mat, vilket känns skönt. Innan vi börjar arbetet för dagen tar vi morgonpromenader runt den lilla staden och om helgerna försöker vi göra dagsutflykter till närliggande städer och turistmål. Överallt är det de stora teplantagerna som står i centrum. De utgör den vackra utsikten under våra promenader, många av de turistmål som finns i området och te-blandningar är dessutom en populär souvenir. Att te har en stor betydelse i det indiska samhället är det ingen tvekan om.

IMG_9974.red

Det var en fördom jag hade om Indien redan innan jag kom hit. De i min ålder kanske kommer ihåg diskussionen kring den för några år sedan populära cafédrycken Chai-latte. En del tyckte att det skulle kallas Chai-te-latte men de möttes snabbt av motargumentet att Chai betyder te på hindi (och vi kan ju inte kalla det te-te-latte!). Te har dock inte alltid varit ett självklart inslag i den indiska vardagen utan introducerades först storskaligt i landet under 1800-talet av brittiska imperialister med egna kommersiella intressen.

När de brittiska erövrarna anlände till Nilgiris-området häpnade de över hur annorlunda landskapet och vegetationen var från andra delar av södra Indien. De tyckte att Nilgiris landskap mer liknade de europeiska landskap som de var vana vid. Människorna de fann här, som till stor del var nomader som utövade skiftande odling, ansåg de dock utgöra botten av mänsklig hierarki. Det beslutades därför att britterna skulle experimentera med och lära dessa ursprungsbefolkningar ’modernt’ jordbruk i Nilgiris. Detta ledde i det långa loppet till de stora odlingsintensiva teplantagerna som turisterna njuter av.

IMG_9981.red

Till en början var te en dyr dryck som endast överklassen hade råd med, men då både efterfrågan från medelklassen och utbudet ökade sjönk priserna. Priserna regleras på en global marknad och odlarna har litet att säga till om. Eftersom markerna odlats intensivt, så som ’modernt’ jordbruk innebär, har de förlorat näring och genererar nu sämre skördar. Detta har skapat ett beroende till kemiska medel och sätter press på både markägarnas och arbetarnas ekonomi. Markägarna kan exempelvis inte betala skäliga löner till sina anställda och har med tiden därför fått det allt svårare att hitta arbetskraft som kan hålla te-produktionen vid liv.

IMG_9993.red.jpg

Dessutom har teplantagen satt hård press på Nilgiris bin då de har inneburit en drastisk förändring av markanvändning. Vilda honungsbin i Nilgiris bygger bland annat bon i höga träd, trädkavitet samt traditionella buskar och upprättandet av teplantagerna har förstört stora delar av binas naturliga livsmiljö. Bin har en viktig roll i upprättandet av Nilgiris biodiversitet och ekosystem genom att de sprider pollen från och till olika individer av blommor av samma art. Denna process sker i samband med bins födosökande efter nektar som de senare omvandlar till honung. Tebuskarna innehar dock inte de nektar som Nilgiris bin söker, vilket gör att plantagerna både berövat dem föda från de växter som traditionellt vuxit där, samt gjort att de behöver söka efter föda över mycket större områden, något som kräver mer energi av dem. Sammantaget har detta resulterat i en sjunkande bi-population och minskad biodiversitet.

IMG_9973.red.jpg

Mycket talar för att teplantagen är ohållbara, både ekonomiskt och ekologiskt. Förhoppningsvis kan man åter igen förändra Nilgiris markanvändning, den här gången med teknik och grödor som är långsiktigt lämpliga i den lokala kontexten. Många markägare låter redan sina teplantager förfalla då de inte längre är lönsamma, samtidigt som det civila samhället blir mer uppmärksammat på vikten av återplantering av skogar med traditionella grödor och träd. I den bästa av framtida världar kan man därför hoppas på ett helt annat landskap i Nilgiris än det kulturlandskap som det idag är känt för. Förhoppningsvis kommer Nilgiris och Indien snarare att främst förknippas med unikt gröna skogar, vackra blommor och stadiga populationer av vilda djur och insekter, än en kopp te blandat med problem.

Första veckan på Keystone

Vanakkã från Kotagiri!

Vi (Julia, Felix, Aviva och Stina) är nu på plats i den vackra naturen hos partnerorganisationen Keystone Foundation. Det blev en lång bussresa från Bangalore uppför branta serpentinvägar där vi såg både elefanter och vildsvin. Vi hade nog underskattat hur högt upp i bergen Kotagiri faktiskt ligger. När vi började få lock för öronen och var i jämnhöjd med molnen blev vi minst sagt förvånade.

IMG_3803.red
Utsikt över delar av Kotagiri

Vi är glada över att äntligen vara här, på en organisation som arbetar med ekoutveckling. Keystone arbetar inom flera områden vilka kräver en variation av metoder och arbetssätt. De arbetar bland annat med biodling, jordbruk samt vatten och sanitet, där ursprungsbefolkningars rättigheter står i centrum. Det vi har märkt hittills är att det holistiska eko-perspektivet genomsyrar hela verksamheten. Trots att organisationen är stor, med ett hundratal anställda, upplever vi att de har en väldigt platt organisationsstruktur. Vid tepauserna känns alla som en stor familj!

IMG_9897.red.jpg
Delar av Keystones campusområde

I onsdags blev vi tilldelade våra första arbetsuppgifter. Några av oss kommer att arbeta med kommunikations- och informationsarbete för både Keystone som helhet och för Last Forest. Last Forest är en underorganisation som fokuserar på att skapa en marknad för de varor som ursprungsbefolkningen traditionellt producerar, så som honung och kryddor. De har även upprättat ett flertal så kallade Green Shops samt en Slow Food-restaurang. Vad dessa två har gemensamt är att de använder och säljer ekologiska, närproducerade och hållbara varor.

En av oss kommer även att assistera i utvecklandet av en bok om asiatiska honungsbin och hur dess honung kan utvinnas på ett hållbart sätt med hjälp av traditionell kunskap. Det finns i nuläget inte så mycket information om just de asiatiska honungsbiraserna, vars honung och vax har andra egenskaper jämfört med de mycket mer utforskade europeiska raserna. De har även ett annorlunda beteende, vilket har betydelse för hur deras honung kan jagas. Boken kommer att utvecklas tillsammans med en riktig Keystoneveteran med stor kunskap i ämnet.

IMG_9900.red.jpg
Här är vi!

Just nu bor vi på campusområdet i väntan på att det hus vi ska bo i ska bli färdigrenoverat. Vi kommer bli grannar med många av våra kollegor från Keystone, vilket ska bli mysigt! Vi har redan planerat både gemensam matlagning och filmkvällar.

IMG_3787.red.jpg
Från vänster: Stina, Selvi (vår granne) och Felix på promenad

I torsdags var kontoret stängt på grund av en helgdag som kallas Maha Navami. Därför passade vi på att gå en långpromenad med en av våra grannar. Under promenaden häpnades vi över Kotagiris fina landskap med dess vilda flora och fauna. Efter en vecka av mycket sittande och resande var det härligt att äntligen få röra på sig. Förhoppningsvis kan vi göra denna promenad till en morgonrutin.

Vi hörs snart igen!

 

Äntligen på väg

Hej Indienbloggen!

Efter veckor av förberedelser, otaliga vaccinationssprutor och ett oändligt packande är vi äntligen på väg.

Gruppbild_IMG_9540
Från vänster: Matilda, Lovisa, Ellen, Miriam, Aviva, Felix, Stina och Julia

Det är vi som är de nya svalepraktikanterna. Om 18 timmar lyfter flyget till Indien, där vi kommer befinna oss på tre olika partnerorganisationer i fem månader framöver. Stina, Aviva, Felix och Julia kommer att praktisera hos Keystone Foundation, Ellen och Matilda hos DDS och Miriam och Lovisa hos Evidence.

Vad är det viktigaste du packat i din resväska?
Julia: Det regnar mycket i bergen så jag har packat ner gummistövlar och D-vitamin.
Ellen: DDS ligger i ett varmare område så jag har packat ner myggnät och en massa solkräm.

Vad ser du mest fram emot?
Felix: Jag ser fram emot att lära mig mer om kulturen och hur ursprungsbefolkningen lever i Indien.
Matilda: Fältbesöken hos kvinnliga odlare och den indiska maten.

Vad kommer du att sakna mest med Sverige?
Aviva: Jag kommer nog att sakna svenskt bröd och min katt mest.

Vad kommer du inte att sakna med Sverige?
Miriam: Jag är ändå glad att komma bort från snön och kylan.

Vad hoppas du kunna ta med dig från din praktik?
Stina: Nya kunskaper, vidgade perspektiv och vänner för livet.
Lovisa: Jag hoppas kunna lära mig så mycket som möjligt och inspireras av engagerade människor.

Vi kommer att uppdatera bloggen kontinuerligt under vår vistelse och hoppas att ni ska få en bra inblick i vår nya vardag.

Vi hörs igen när vi kommit fram!