Saker jag inte visste skulle hända mig i Indien

Innan vi begav oss till Indien fick vi massor av information om vad som kunde vänta oss och hur vi skulle bemöta kulturskillnader. Jag tror att jag hade en ganska bra uppfattning om svårigheter som kan tänkas uppstå, men en del saker hade jag helt enkelt inte väntat mig. Här är några saker som jag inte trodde skulle hända mig i Indien: 

1.Fått mina trosor uppätna av en råtta 

Vi har en liten råtta som bor i vårt kök. Han brukar äta vår mat på nätterna men vi låter honom hållas eftersom han brukar låta oss vara. Tills jag kom hem från kontoret här om dagen och fann att han ätit sju par av mina trosor (som låg i min väska på golvet).

2. Fått konstiga smeknamn 

Men där tar Denise hem priset, hon kallas nämligen John på kontoret. Ingen vet varför.

3. Blivit jagad av en ko

Eller okej kanske inte jagad men den kom fram, ville stångas och vi började springa medans en åskådare kom till undsättning och jagade bort kon.

4. Blivit fotograferad i tid och otid

Någon som många nog känner igen sig i. Man ska fotograferas i tid och otid och inte alltid när man är beredd. Mitt konstigaste exempel är nog när jag satt i publiken på en konferens och någon skickade fram sin telefon och frågade om jag kunde ta en selfie? Lyfte telefonen och försökte ta en selfie på publikhavet, med mig i hörnet, röd i ansiktet.

6. Hamnat på ett födelsedagskalas när jag skulle betala i en affär 

Stod i kön helt casual. Helt plötsligt kommer en stor tårta in och alla börjar sjunga. Jag blir inbjuden till festen (och fotograferad).

Märker nu att listan kan göras hur lång som helst, och Indien fortsätter att överraska mig, varenda dag.

Här kommer också några av mina finaste minnen från senaste tiden:

fb_img_1486047933801Fantastiska Mrs Kanagavalli visar oss bilder från sitt liv som aktivist. Hon har åstadkommit otrolig mycket, bland annat ordnat land till ett kringdrivande samhälle.

fb_img_1486047919087Vi tillsammans med vår handledare Andal och Kannagavalli. Solen i ögonen och därav minen, men vad gör det.

fb_img_1486047904299En annan fantastisk kvinna som jag har träffat är Seethalakshmi. Hon delade sin livshistoria med oss, och det var en fantastisk historia. Här tillsammans med sin son utanför sitt hus.

fb_img_1486048016330Bangalores blom-marknad som vi besökte på mitt-mötet med Svalorna. Har aldrig sett så mycket vackra blommor.

fb_img_1486048005536Sedan har det såklart hänt massvis med saker som jag inte var beredd på. Som att min dator gick sönder och nästan alla bilder och viktiga dokument raderades. Var förtvivlad i stunden men insåg att det är en världslig sak jämfört med mycket annat.

Ligger vaken om nätterna ibland och tycker att alla höga ljud och smutsen från gatan kryper under huden på mig. Får ont i hjärtat av lidandet, djur och människor, och våldet vi hör om på kontoret och läser om i tidningarna. Jag är glad att Evidence finns, och jag beundrar människorna jag har träffat. Dom som kämpar på, ser framtiden och utformar den.

Imorgon ska vi lyssna på Public Hearing angående fall som Evidence har arbetat med och på söndag åker jag till Bangalore. Där ska jag och Julia samla material i form av bilder och historier om systerskap och kvinnor som organiserar sig mot våldet. Vår idé är att bilderna och historierna ska bli en fotoutställning i Stockholm.

Därför är detta min sista helg i Madurai och jag ska snart packa mina saker. Trots tunga stunder är jag tacksam för erfarenheter, en erfarenhet jag kommer att bära med mig resten av livet. 

 

Sexuellt våld

Sexuellt våld. Få ämnen är så känslomässigt laddade och väcker så stor avsky bland allmänheten som just sexuellt våld. Ändå förekommer det så fruktansvärt ofta. Ändå anklagas feminismen som någonting extremt, någonting onödigt. Självklart drabbas även män av sexuellt våld, men tyvärr visar statistik att majoriteten av alla sexualbrott som begås, begås av män mot kvinnor. Enligt FN har en tredjedel av alla kvinnor i världen utsatts för våld. Det kan kännas som en främmande siffra för en person som växt upp i ett av världens mest jämställda länder. Men i ett land som Indien, som rankas som ett av världens farligaste länder för en kvinna att leva i, känns inte siffran speciellt chockerande.

I början av vår vistelse i Indien träffade vi aktivisten Prabhakar som poängterade skapelsehistoriens roll inom mänsklig diskriminering. Inom Hinduismen har vi den Brahmanska ordningen, kastsystemet. Där daliterna, eller de kastlösa, uppfattats som smutsiga och oberörbara. Inom Judendomen och Kristendomen berättar skapelsehistorien om kvinnan, som skapades från mannens revben. Därför är det kanske inte konstigt att kvinnan i de flesta länder länge ansetts som mannens ägodel.

Sexuellt våld rör sig inte bara om våldtäkter och sexuellt utnyttjande utan även om en uppfattning om att en kvinnans kropp och sexualitet bör kontrolleras av mannen. Barngifte, könsstympning, påtvingade äktenskap, våld mot utomkastliga äktenskap, att förbjuda rätten till sexuell och reproduktiv hälsovård och till säker abort, är sexuellt våld. Flickor och kvinnor lider, och dör, för att de inte har information och makt till att förändra sin situation. Jag har bott i flera utvecklingsländer där religionens inflytande och avsaknaden av utbildning gjort att jag diskriminerats som kvinna. Jag har blivit fråntagen rätten att bestämma över min kropp och därför svider det, extra mycket, att slå upp tidningen och läsa om barngifte, tvångsäktenskap, våldtäkter eller massvåldtäkter. Visste ni att det i Indien är lagligt för en man att våldta sin fru? Som att ett äktenskap på något vis skulle ge ett passkort för sexuellt våld att förekomma? Undersökningar visar att 10 till 14 % av gifta kvinnor i Indien våldtas av sina män (Current Affairs Today, November 2016).

I en värld där ny-nationalism är modernt och offentliga personer tillåts uttala sig sexistiskt och nedlåtande om kvinnor, utan allvarliga påföljder, krävs det att vi pratar om detta öppet och ofta.

entry_29975072131209467ae5f3bc46f170c8

Empowering women, något vi ska prata om i vår kommande tema-tidning, bemöter kvinnlig egenmakt och dess betydelse för Indiens och resten av världens positiva utveckling. Kvinnlig egenmakt kräver förändring i tänkandet och strukturella förändringar, samt ger kvinnan kontroll över resurser så som naturtillgångar, utbildning samt finansiella resurser. Resurser som ger kvinnan en roll där hon kan fatta egna beslut.

Detta är en av nutidens viktigaste frågor som alla borde vara delaktiga i, jag hoppas att ni vill vara det.

”Everything on paper, nothing in action”

Det är Andals, programchef på Evidence, ord när hon beskriver de lagar som stiftats för att skydda Indiens mest utsatta grupper. Att förstå det indiska rättssystemet har för mig varit den största utmaningen under min tid som praktikant hos Evidence. Skåpen och arbetsutrymmen på kontoret svämmar över av foldrar. Det är hundratals fall som övervakats av Evidence sedan 2006. Fallen kan röra sig om sexuellt våld, hedersmord, trakasserier eller misshandel. Det som alla fall har gemensamt är att offret föddes in i underprivilegierade socioekonomiska villkor som försvårar individens tillgång till juridisk rättvisa.

Artikel 17 i den indiska grundlagen avskaffar tillämpningen av den “oberörbarhet” som beskrivits som Indiens apartheid. Grundlagen verkställdes som Untouchability (Offences) Act 1955 och skärptes sedan ytterligare när den bytte namn till Protection of Civil Rights Act 1955. 34 år senare antogs Preventions of Atrocities Act 1989, som även den uppdaterades och skärptes så sent som förra året (2015).

dsc03763

dsc03773

Kathir, grundare av Evidence, informerar om skärpningen av Prevention of Atrocities Act (2015) på en konferens i Tamil Nadu, november 2016.

14976815_981276108668781_7778679885447394390_o

Kvinnor saknas bland medverkande på konferenser, vilket uppmärksammas av Kathir.

Meenakshi berättar att våldet mot kvinnor i Tamil Nadu upplevs öka. Detta trots de lagar och program som nyligen stiftats i förhindrande syfte. The Sexual Harassment of Women at Workplace (Prevention, Prohibition and Redressal) Act 2013, Protection of Women under Domestic Violence Act, 2005, Protection of Children from Sexual Offences Act, 2012, är några av dem.

Problemet är att regeringen har misslyckats med att implementera lagarna och lagarna existerar ofta därför bara på papper, men inte i människors verklighet. Den juridiska processen innebär nämligen alltför många maskhål och är en utdragen process.

Tamil Nadu har även historiska sår från rättssystemets svek. År 1992 anklagas 269 män för gruppvåldtäkt och tortyr i stamfolksbyn Vachati. Det tog fram till år 2011 innan fallet behandlades i domstol och under den tiden hade redan 54 av de 269 åtalade avlidit. Det är ett tydligt exempel på den utdragna rättsprocess som stamfolk och daliter tvingats utstå i det förflutna.

Därför finns Evidence.

I sitt arbete stöttar Evidences rättighetsförsvarare människor som drabbats av våld och diskriminering. Genom att skapa tillit, utbilda och sprida kunskap om människors rättigheter kan Evidence hjälpa människor att få ekonomisk kompensation för sina skador samt att pusha på att fallen som rapporteras ska behandlas i domstol. Andal förklarar att trots att mycket få fall leder till en fällande dom, är varje litet framsteg en seger för Evidence och de drabbade.

14917216_10154104336496818_1968058016091931166_o

Kollegorna Meenakshi, Haruna, Denise, Rani, Andal och jag på bröllop!

dsc03627

Kollegorna Karthik och Muthu.

15094905_10154144834061818_4460203056794617703_n

En morgon på kontoret. Bilden är tagen av Julia när hon var på besök i måndags.

Jag hoppas att under min livstid få se en positiv utveckling av det indiska rättssystemet där fler individers rättigheter försvaras och erkänns tack vare det civila samhällets påverkan. Med människor som Kathir, Andal och Meenakshi tror jag faktiskt att det är möjligt.

Vi är äntligen här

Jag, Denise och Haruna har nu installerat oss i vår nya stad. Trots en ständig kamp mot myggbett, kackerlackor, alltför stora chili-bitar i maten och grader runt 40-strecket har vi kommit att älska Indien. Gatorna lyser av kvinnor klädda i regnbågens alla färger och vi har blivit så väl mottagna av underbara människor på kontoret. På tal om kläderna – hur lyckas varenda indisk kvinna se ut som en drottning varje dag? Fantastiska mönster och färger matchas med perfekta utsmyckningar och blommor i håret. Själv försöker jag desperat matcha mina byxor med min kurta men lyckas inte så bra.

Redan andra dagen på kontoret samlades en så kallad ”women’s advocacy group” för ett stormöte. Diskussionerna var heta och kvinnornas engagemang gick inte att ta miste på. Deltagarna kom från fem olika distrikt och på mötet diskuterades problem som präglar vardagen och hur kvinnorna kan stötta varandra i arbetet mot diskriminering, samt bemöta svårigheter tillsammans. Via vår underbara bonus-handledare Meenakshi kunde vi ta del av mötet och jag minns speciellt när Evidences grundare Kathir vände sig mot kvinnorna och sa:

”Vi är erat stöd i ryggen, men det är ni som står på fältet, det är ni som leder förändringen”

14699801_10154054859946818_522162581_n

Med några av kvinnorna som deltog i mötet.

. 14697039_10154054767681818_797993186_n

Meenakshi har tagit oss till Madurais vackra tempel.

14686165_10154054768031818_205589980_n

Gudarna håller möte i Himalaya.

14658199_10154054768706818_277866044_n

Södra Indien bjuder såklart på fantastisk mat, även om vi fortfarande vänjer oss vid kryddorna.

14741644_10154054766486818_487073075_n

Fina Denise och Haruna som är världens bästa stöd.

14657674_10154054765286818_1106054474_n

Jag och Denise körde garanterat-ickestark-mat på söndag kväll och det fick bli en bananasplit.

14628028_10154054766716818_519409807_n

Haruna aka världens bästa PT.

14702377_10154037580061818_2776199458360594486_n.. och en liten del av vackra, vackra Indien!