En vecka av partnerskap och solidaritet

Från Keystone Foundation i Kotagiri, Tamil Nadu

Just nu sitter jag i ett molnigt Kotagiri och känner mig trött men hoppfull. Denna vecka har varit intensiv då jag har varit i Chennai. Detta på grund av att Svalornas partnerorganisationer från både Indien och Bangladesh samlats i Mamallapuram vid Chennais kust för att ha partnermöte tillsammans.

På mötet fick vi från Keystone efter en månads tid träffa praktikanterna som är utplacerade på de andra organisationerna igen. Tid har blivit ett konstigt koncept här eftersom det känns som om vi träffades igår – samtidigt som det hänt så mycket att vi skulle kunna ha varit i Indien i flera månader. Det var spännande att höra hur olika upplevelser vi faktiskt har. Våra organisationer fungerar ju på vitt skilda sätt och arbetar med så helt olika typer av frågor.

IMG_4766 3.jpg

Dessa vitt skilda organisationer och kontexter innebar fullproppade dagar med intensivt utbyte av erfarenheter. För även om organisationerna står inför olika utmaningar i sitt arbete så finns det många likheter. Detta gäller även Bangladesh och Indien. Båda länderna har exempelvis val inom en snar framtid och mycket står på spel. Att saker står på spel har vi även märkt nu i Chennai, eftersom cyklonen Gaja som kom strax före oss, har lett till stor förstörelse i närområdet. Och det är fler på ingång. Extremare väder och klimat påverkar skördarna som i sin tur påverkar både matsäkerhet och landrättigheter för befolkningen i både Indien och Bangladesh.

46520225_682980765421677_4191598681704628224_n 3.jpg

Även våld (i synnerhet mot kvinnor) är ett problem som förekommer i båda länderna och som många organisationer upplever har eskalerat. Den första dagen när dessa problem diskuterades hörde jag en av deltagarna med sorgsenhet i rösten säga: ”Gud vad många problem vi har”. Jag kunde bara nicka och hålla med.

Det jag däremot har upplevt ju mer veckan har gått är att solidariteten i rummet bara har växt sig starkare. För även om vi tillsammans lever i tider då det känns som om saker går åt fel håll, så finns det organisationer som exempelvis Evidence. När jag hörde praktikanten Miriam och hennes handledare Andal prata om Evicence en middag blev jag inspirerad av att höra om den ständiga aktivismen och glöden för daliters och ursprungsbefolkningars rättigheter och likabehandling. Eller när praktikanten Ellen berättade om hur hon får åka från fältbesök till fältbesök och ser vilket viktigt arbete DDS gör för milletsbönder.

När Women’s Collective i torsdags alla bar svart, och jag fick veta att de gjort detta sedan 1995 för att uppmärksamma och protestera våld mot kvinnor, fick jag gåshud. Att med så enkla men kraftfulla medel manifestera sitt systerskap visar vad de här organisationerna kan göra. Det är lätt att vara rädd i tider som dessa, men efter min späckade vecka i Chennai väljer jag hopp och känner ny kraft och aktivism. Detta tack vare alla partnerorganisationer.

46513167_185295059087123_7658805237213298688_n 3.jpg

 

Lämna en kommentar

Under Stina Wennö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s