Två gruppintervjuer: I skuggan av ett träd, och lutad mot ett hus

Förra veckan spenderade vi på DDS:s Hyderabadkontor för att jobba med MINI-nätverket och förbereda oss inför det nationella konvent som de håller varje år. Vi passade även på att åka på vårt första partnerbesök. Vi tog bussen till Bongir, beläget ungefär 50 km från Hyderabad i grannstaten Telangana. Där hämtades vi upp av Mr. Nimmaiah som är grundare av organisationen PEACE vilken jobbar med kreativ utbildning, hållbart nyttjande av naturresurser och hälsa. Vi skulle även besöka organisationen PILUPU som jobbar med hållbart jordbruk. Vårt syfte med besöket var framförallt att göra intervjuer med några av de bönder som PEACE och PILUPU stödjer, och som är en del av det nyligen uppstartade initiativet Millet Sisters, ett nationellt nätverk för kvinnliga milletsbönder. Intervjuerna ska vi använda för vår egen fältstudie, men även för lanserandet av en bok om Millet Sisters som DDS jobbar med.

Vi åkte sen på små grusvägar genom ett hett landskap, den här regionen har lidit av torka under flera år men har under årets sommar och haft riktigt bra regn och nu syns en hel del grönt bland all sand.  Nu är grundvattenbrunnarna återigen uppfyllda. Vi kommer fram till stam-byn KK Thanda och vi ser kvinnor klädda i glittrande traditionella klädnader och rader av armringar. Vi slår oss ned under ett träd och väntar på vad som ska hända. Mr. Nimmaiah ringer några samtal, en kvinna kommer och rullar ut vävda mattor med vackra mönster under trädet. En grupp bönder samlas för att delta i intervjun, bland dem den näst högste sanghamledaren Mouri. De andra kvinnorna heter Soni, Sathamma och Devuli. Fler kvinnor, barn och män samlas också för att lyssna.

Med Mr. Nimmaiahs hjälp börjar vi samtala. Dessa kvinnor är alla jordbrukare, Mouri äger två hektar land och de andra mellan en halv och en hektar vilket är genomsnittet för området. Småskaligt alltså, i Sverige är genomsnittet 40 hektar (Jordbruksverket, 2016). De odlar olika typer av millets, baljväxter och ifall det finns vatten även ris. Vatten är som sagt en stor utmaning, jordarna här är karga och därför odlar många flera olika sorters grödor samtidigt, för att alltid ha någonting att äta. Ohyra är ett annat stort problem, kvinnorna använder ekologiska metoder med kodynga som gödningsmedel och bekämpningsmedel. Dessa metoder är så klart fantastiska ur ett miljöperspektiv men de är i dagsläget väldigt tidskrävande. Dock behövs dessa metoder för framtiden jordbruk eftersom dagens storskalighet och besprutning inte är hållbar. Valet att odla millets har fler anledningar. Millets har ett högt näringsvärde, vilket kvinnorna pekar ut som viktigt för deras hårt arbetande kroppar, de håller sig mätta och starka längre än på den annars vanliga risdieten. Vi frågar vidare och upptäcker att det kulturella värdet av millets återkommer. Bönderna pratar om hur kunskapen förs vidare från generation till generation, hur agrikultur är indisk kultur, ett sätt att leva. Rätten att få odla och äta vad man vill blir så tydlig.

Senare på eftermiddagen, i den andra byn (som jag inte uppfattade namnet på), sitter vi lutade mot en husvägg tillsammans med bönderna och PILUPU:s ordförande. Kvinnorna som deltar i intervjun heter Navanita, Aruna, Aruna, Masru och Tulchi. Här äger de flesta ungefär två hektar, marken är röd och sandig och det finns mycket kullar och berg. Samtliga är bönder men många försörjer sig även genom att sälja annonaäpplen, de står längst vägkanterna eller åker in till Hyderabad, några cyklar runt. De odlar sina grödor för att ha mat till familjen eller foder till djuren, ifall de får en bra skörd kan de sälja överskottet och få pengar till andra omkostnader som skola och investeringar i djur eller annat. Dessa bönder har tidigare inte odlat millets, men ser stora fördelar med att göra så. Även de nämner näringsvärdet och utmaningar med klimatförändringar. Bönderna pratar även om svårigheterna kring en marknad för millets. De menar att marknadspriset för millets är för lågt. Det verkar finnas ett glapp mellan milletsbönderna, som är några av de mest marginaliserade, och den rika medelklassen som börjat konsumera millets av hälsoskäl men framförallt köper från storföretagen och kedjorna.

Även bönderna i KK Thanda talar om utmaningar. De berättar att de alla brukade jobba som arbetskraft åt andra tidigare. PEACE började sedan arbeta med dem, initierade besparingsmobiliseringar och stöttad dem med finansiell kredit. PEACE höll även utbildningar i ekologiskt jordbruk och metoder för att odla millets. Eftersom blev livssituationen för bönderna och deras familjer bättre då deras ekonomi blev bättre. Detta vittnar om hur viktigt det kan vara med både kunskapsökning och tillförsel av ekonomiska medel. Tillgången till frön är en annan sak som kommer upp. Regeringen stöttar bönder med ris och vetefrön, men ännu finns inget stöd för milletsfrön. Detta är något som MINI-nätverket jobbar med att förändra.

Bönderna berättar att andra stora fördelar med MINI, och Millet Sisters, är att de ger dem möjlighet att nätverka med andra. Genom att samarbeta med andra bönder kan de utbyta frön och kunskap kring odlingsmetoder och annat vilket förbättrar deras livssituation mycket. De hoppas att Millet Sisters kan bli en möjlighet för dem att nätverka med andra stater och distrikt. Millet Sisters handlar just om att låta bönderna mötas och utbyta kunskap. Det handlar om ägandeskap; vem hörs och syns och vilken kunskap värderas i utveckling. Det handlar också om att sätta press på regeringen så att de uppfyller sina åtaganden att införa stöd för milletsbönder, samma stöd som de som odlar ris och vete redan får. Aruna, saanghamledare för den andra byn, säger till oss att hennes roll kan vara att mobilisera och organisera hela byn och att dela med sig av hennes erfarenheter på det kommande nationella MINI-konventet. Hon kan även organisera byns krav på ett minimumpris och på så sätt föra deras talan. På så sätt kan deras rätt till mat säkerhetsställas.

img_0553

Kvinnor som säljer sina frukter och grönsaker längst vägkanten i Bongir.

 

Källor:

Jordbruksverket. 2016. Basfakta om svenskt jordbruk. Hämtad 2016-11-16, från http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/konsument/faktaochrapporter/basfaktaomsvensktjordbruk.4.5125de613acf69a0f680001878.html

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s