Första hälsningen från Bangalore

Hej! Nu tycker jag att det dags även för Bangalore-praktikanterna att bidra med ett inlägg i denna fina praktikant-blogg! Jag, Julia, är tillsammans med Hannah på Svalornas Indienkontor placerat i Bangalore i södra Indien. Vi har varit här i tre veckor och det är nu i dagarna jag upplever att vi börjat landa på riktigt. Vad mycket vi har upplevt på tre veckor ändå, både arbetsmässigt och privat. Tiden går snabbt och långsamt samtidigt. Trafiken susar förbi dygnet runt, hundarna ylar, sophögar eldas, flickor med flätor går till skolan, curry och lime doftar från enorma grytor, män på snabba mopeder tar sig till jobbet… samtidigt finns det ingen stress i luften utan saker få ta sin tid. Varje dag vi åker till kontoret, cirka 10 minuter med rickshaw, ser jag 1000 nya detaljer och förundras över hur allting fungerar, rullar på, i kaos och harmoni, system och mönster. Vi har så mycket kvar att lära, se och förstå. Jag var sjuk i halsfluss och feber en vecka och låg totalt isolerad i lägenheten. Nu är jag tillbaka och mycket sugen på att fortsätta upptäcksresan!

På kontoret har jag och Hannah under dessa veckor gjort en djupdykning i olika interna dokument och läst en mängd strategier, utvärderingar och projektansökningar. Det har varit väldigt intressant att få en bättre förståelse för Svalornas sex partnerorganisationer – Women’s Collective, Evidence, UYRDC, DDS, Keystone Foundation och Okkuta och även att se hur deras arbete utvecklas över tid. Dessa organisationer, placerade i norra till södra Indien, arbetar med frågor som kvinnliga daliters rättigheter, rätten till mark och matsuveränitet. I början av november ska alla partnerorganisationer träffas och under tre dagar diskutera hur de kan utveckla sitt arbete och utbyta erfarenheter och kunskap. Utöver fortsatt läsning kring organisationerna och deras sakfrågor, arbetar jag just nu med att koordinera denna nationella partnerkonferens. Det verkar finnas en enorm kompetens och erfarenhet hos alla partners och jag ser verkligen fram emot att träffa organisationerna i november! Utöver detta har vi hjälpt till med månadsrapporterna. Vi följer nyheterna och ska varje månad ge en lägesuppdatering över det politiska läget i landet. Jag slås dagligen över hur stort landet Indien är, vi har fått det förklarat för oss som att man kan se Indien som Europa där varje stat har sitt eget språk, egna lagar och egen matkultur. Det finns otroligt mycket att upptäcka i Bangalore och i vår stat Karnataka men jag ser också fram emot att besöka andra stater när vi gör fältbesök.

Dessa tre veckor vi varit här har även präglats av mycket festivalfirande! Vi har varit ganska ensamma på kontoret då personalen varit lediga, vilket inte gjort så mycket då jag och Hannah suttit insjunkna i vår läsning! Men vi har också haft möjligheten att lära känna en jämnårig tjej, Sneha, som bjudit in oss i sitt liv med öppna armar! Det har varit fantastiskt att lära känna en jämnårig person som är uppvuxen i Bangalore och se hur livet som 24-åring tjej kan se ut här (många likheter och många olikheter). Vi har även fått äran att flera gånger få träffa hennes familj och släktingar och blivit inbjudna på festivalfirande både i Bangalore och i Mysore, en stad som ligger 2 timmar bort. Sneha och hennes familj är troende och praktiserande hinduer och de vill gärna visa upp deras ritualer, vilket jag och Hannah tycker är väldigt intressant och gärna tar del av. Vi har även fått äta otroligt mycket god mat och dansat en pinn-dans. Sneha förklarade att dansen inte var något som tillhörde deras kultur egentligen ”men vi tänkte att det kunde bli kul” så de bjöd över ett härligt gäng som dök upp i de finaste av kläder, fixade pinnar, musik och mat och vi fick ta del av en helt fantastisk kväll!

thumb_dsc_0083_1024Butter Masala Dosa. En frasig och mjuk pannkaka/bröd med potatis, lök och linsgryta inuti. Bryts och doppas i olika chutneys, den med kokos och grön chili är väldigt god! Väldigt klassisk sydindisk mat som man äter närsomhelst på dygnet.thumb_dsc_0085_1024En del av Durga Puja festivalen var att man ställde upp en mängd olika dockor i en del av huset. Vi besökte flera hem som hade gjort helt fantastiskt ambitiösa utställningar som de slipat på i veckor. Detta är en del av dockutställningen hos Sneha, de hade gjort alla dockor för hand.thumb_dsc_0088_1024thumb_dsc_0089_1024thumb_dsc_0098_1024thumb_dsc_0105_1024När det var dags för fest och Sneha öppnade upp sin garderob för oss ”ni får låna vad ni vill!”

14686223_10154190286139092_1133372177_n

På plats i Mysore, nyköpta finkläder och redo för festivalfirande14798944_10154190286144092_2075968992_n14801080_10154190286274092_490819811_nPrecis utanför kontoret14826396_10154190285954092_1151119539_n

14804709_10154190285774092_2063699796_nPeppad på pinn-dans!14804719_10154190285779092_1457430385_n14805598_10154190286504092_640095767_n

Masala dosa hemma hos Snehadsc_0147

14825662_10154190285949092_1506129356_n14872434_10154190285309092_129555978_n

Idly! Superklassisk frukost. Och kan även ätas till lunch eller middag. Lättätet. Ris/mjöl bröd som bryts och doppas i chili och kokos-chutney.

14797550_10154190405289092_472153252_n

Igår lagade jag en vegansk curry till tonerna av musik som vår rickshaw-driver gett till oss, imorse berättade han att han spelar in volym tre i detta nu. Så fint!14813726_10154190405274092_198446366_n

Vårt lunchställe där vi är stammisar! Helt fantastiskt god mat, så mycket att välja på, för typ 15 kronor får man mat som räcker minst två luncher. Det är vi och alla män. Ibland är det några kvinnor också men det är framförallt män som är ute och arbetar och lunchpausar här ihop. 14826353_10154190405369092_1039344202_n

I helgen provade vi Bangalores metro för första gången tillsammans med Sneha! Med två linjer är den inte så utbredd ännu men väldigt fräsch, välfungerade och hög säkerhet.14825696_10154190405339092_2104093391_n

Med metron åkte vi till andra sidan stan för att kolla in en marknad och vi köpte massor av fantastiska smycken!

14800827_10154190410979092_2119524943_n

Jag var väldigt entusiastisk och gillade att hänga och prata med utställarna. Det var en kvinna som jag fick bättre kontakt med och helt plötsligt gav hon mig en telefon med en journalist på andra sidan. ”Skulle du kunna ställa upp på en intervju?” sa hon och gav mig telefonen. ”Visst…” sa jag och svarade sedan på en mängd olika frågor om hur det var att vara i Indien, trodde jag. Men journalisten hade ju såklart frågat hur MARKNADEN var och hur just den skiljde sig från marknader jag varit på i Europa… Ingen av de citaten om smycken och marknaden i artikeln har jag sagt själv men tyckte väl ändå att det blev ganska bra, haha.

Det var allt för denna gång, nu ska vi fortsätta jobba på kontoret!

Lämna en kommentar

Under Julia Örtegren, Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s