Vardagen

Nu har det snart gått sex veckor sedan vi först anlände i Indien, så jag tänkte att det var dags att skriva en kort uppdatering! Tiden verkar finnas på olika plan under vår tid här, på något sätt verkar allt ha gått jättefort och samtidigt känns det som att vi redan har varit här mycket längre än bara sex veckor. Jag har börjat förstå hur de olika stadsdelarna hänger ihop med varandra, har hittat det bästa dosai haket i vårt område och börjat lära mig hur man ska ha schalen för att inte doppa den i maten när man äter. Saker flyter på med andra ord.

Vardagen börjar sätta in, och den är inte så annorlunda från hemma, plus/minus en eller annan ko på gatan. Kontorslivet här liknar kontorslivet hemma för det mesta tycker jag. Men några nya ritualer har jag dock lagt till som förgyller vardagen lite extra. Vissa morgnar och på söndagar besöker vi bondens marknad nära vårt hem, där man kan få färska och närodlade grönsaker och frukt från bönderna själva – en hipster dröm klädd i sari. Michaela och jag har också hittat ett favorit chai ställe där vi brukar smyga in en extra kopp té efter lunchen; det är trevligt att börja kännas igen av de som jobbar där och få en ”stammis” känsla. Och på kvällarna är det fint att kunna se solen gå ner över hustaken från vår takterass med utsikt över området.

Utsikten

Utsikten från taket!

Det har också varit en hel del nytt att vänja sig vid, till exempel att det inte alltid finns vatten i kranen och att elen brukar försvinna några gånger om dagen. Men vi som bor i staden har relativt bättre tillgång till resurser som vatten, el, transportmedel och toaletter än på landsbygden där dessa problem inte bara försvårar det vardagliga livet men även utgör ett hot mot människors rättigheter. Brist på tillgång till toalett till exempel, ett utbrett problem i Indien, utsätter många flickor och kvinnor för risk för sexuella övergrepp då de måste uträtta sina behov i det öppna när mörkret faller. Avsaknad av toalett är så klart inte orsaken till den grundläggande problematiken kring sexuell våld, men är en åtgärd som kan förbättra människors hälsa och levnadsvillkor på många sätt, och är något som jag tar väldigt mycket för givet i min vardag här i staden och i Sverige.

Jobbmässigt har Michaela och jag precis börjat bli klara med vår första uppgift  tillsammans med Evidence, att sammanställa en sorts mid-term review av deras Dalit Kvinnors Påverkansarbete Program, som ingår i Evidences och Svalornas samarbetsprojekt, med mål att motverka kastbaserad diskriminering och våld mot Dalit kvinnor. Det har varit en mycket lärorik uppgift för oss båda då vi fått träffa och samtala med flera av programmets samarbetspartners från andra organisationer och grupper i närområdet, samt flera deltagare i programmet som en del av processen. Vi ser fram emot vår nästa uppgift, som blir att tillsammans med Evidence börja utforma en strategisk plan med förslag för hur programmet kan gå till väga den kommande tiden!

Floden

”floden” mitt i staden – den fylls upp mer när det har regnat ordentligt har jag hört.

/Emilia

Lämna en kommentar

Filed under Emilia Sternberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s