Långt ned i biståndshålet och vad man hittar där

Att blogga är som att fotografera. Det är oftast det spektakulära som hamnar på bild. Men att vara praktikant i skuggan av Himalayas toppar är så mycket mer än spektakulärt. Vid sidan av tedrickande på flodbäddar och i väldoftande skogar och att bestiga bergstoppar som egentligen är Shivas axlar hägrar också andra aningen mer vardagliga göromål. För att ge den glamorösa tillvaron som praktikant lite rättvisa tänkte jag därför reda ut några begrepp som jag förstår att du, kära läsare, länge funderat över.

Fråga: Hur känns det att arbeta i det beryktade svarta hål som på departementssvenska kallas internationellt utvecklingssamarbete men som hemma i Enköping oftare brukade kallas för bistånd?

För att börja från början. En av mina huvudsakliga praktikantuppgifter hos SOPHIA är att konstruera ett uppföljningssystem. Det låter inte särskilt upphetsande. Det är inte särskilt upphetsande. Det hela går ut på att SOPHIA, Svalorna, Forum Syd, Sida, vi som betalar skatt i Sverige (i sagd ordning) ska kunna bedömma hur arbetet går, hur situationen som SOPHIA arbetar i förändras och, inte minst viktigt, om biståndspengarna har den inverkan som det står i pappren att de ska. En av de självaste kontrollmekanismerna i det svarta hålet alltså. Eller kanske snarare att min uppgift är att se till att svarta hål bara finns i rymden och potentiellt i CERN:s partikelaccelerator.

Arbetet börjar efter frukost (äggröra, papaya, chai) med honnör framför statsrådet Carlssons porträtt. Alliansregeringen har ganska grundläggande förändrat förutsättningarna för hur ett uppföljningssystem måste se ut.

Idag är biståndet helt resultatstyrt. Vi investerar pengar, investeringen ska leda till vissa resultat, annars ska pengarna gå till annat. Och det är ju sunt och bra.

Men när man ska konstruera ett uppföljningssystem hamnar man i en svår sits. För att kunna visa på konkreta resultat måste det finnas tydliga tecken på när ett visst mål är uppnått. Det är enkelt när det gäller att borra brunnar, bygga vägar, dämma upp en älv.

Tio brunnar. Tjugo mil asfalterad väg. 500 megawatt el från dammen. Så många fiskar har dött i dammluckorna. Så många människor har tvångsförflyttats från dämningsområdet. Check.

Det var också så bistånd fungerade fullt ut på den tiden vi helt uttalat tyckte att vi i Sverige var utvecklade, de i den mytomspunna tredje världen var underutvecklade och att vi kunde ge dem lite utveckling. Här får ni en brunn, varsågoda.

Det är också ett sätt att mäta utveckling på där utveckling betyder ökad resursförbrukning. Och betyder utveckling nödvändigtvis att konsumera mer energi och råmaterial?

Tursamt ligger förändring i tiden. SOPHIA:s arbete handlar om att göra Van Gujjarerna och andra ursprungsfolk i Himalaya medvetna om att de kan kan få rätt till skogen de lever i; att de kan bestämma över platsen de bor på och inte kan bli tvångsförflyttade därifrån. Att hjälpa Gujjarer som inte kan läsa i kontakten med staten, att lyfta Gujjarernas intressen i media, att få Van Gujjarkvinnor att ta mod till sig att hävda sin åsikt och rätt. Social mobilisering.

Men hur sjutton mäter man det?

Det är ett långsiktigt, långsamt arbete. Få saker man kan mäta. Gujjarerna kan ha haft möten, organiserat sig och protesterat men ännu inte fått skogsrättigheter: har vi nått resultat?

Resultatstyrningen tvingar biståndet från att arbeta för en långsiktig gemensam sak till kortsiktig välgörenhet. Hundra kronor, en brunn – eller att förändra maktförhållanden så att människor själva kan förändra sina liv? Det är ett kvalitativt arbete, inte ett kvantitativt. Kanske inte så spektakulärt, men intressant, svårt, och det kräver mycket tedrickande på ett kontor.

4 kommentarer

Under Gustav Cederlöf

4 svar till “Långt ned i biståndshålet och vad man hittar där

  1. Leif Cederlöf

    Stort ämne, men det skulle vara intressant att vid tillfälle höra dig ännu mer något utveckla hur du tänker dig att en omstyrning kan ske. Från resultat till gemensam sak, från kvantitet till kvalitet, från kortsiktigt till långsiktigt arbete. Alltså, hur ser alternativen ut till det inte så spektakulära och snabba, utan det som däremot är intressant, svårt och kräver ”mycket tedrickande på ett kontor”?

    • Mycket bra fråga. Här kommer ett långt svar som förmodligen ställer ännu fler frågor.

      Det märkliga är ju att i det jag gör så har jag inte mycket val: uppgiften innebär att försöka göra det långsiktiga kortsiktigt, det kvalitativa kvantitativt och det svårmätbara mätbart. Man kan fråga sig om det tjänar den goda saken eller om det till och med är kontraproduktivt?

      Om jag ska svara på frågan från min rent personliga uppfattning (på inget sätt nödvändigtvis Svalornas åsikt!) så tror jag det finns ett mycket grundläggande problem i botten. Hur mycket vi än pratar om långsiktighet, partnerskap, att det är människorna som berörs som ska sätta agendan så finns fortfarande den grundläggande förutsättningen kvar — nämligen att vi (som i det rika Sverige) ska åka till dem (som i de fattiga/de som behöver hjälp/de underutvecklade). Vi är subjektet som har verktygen, de är objektet som ska förändras. Och där under ytan lurar idén om utvecklad och underutvecklad som är så tydlig när det gäller 60-talets välgörenhet, men i nya finare ord. De historiska maktstrukturerna som har skapat orättvisorna vi försöker få bort finns alltså kvar i sättet vi tänker och beter oss på.

      För när det kommer till utvärdering och uppföljning, är det inte rimligt att om vi ska betala skatt för att ”hjälpa de fattiga” så vill vi veta vad pengarna går till?

      Jag tror att idén om utveckling är problematisk i sig (inte minst för att den hittills lett till ökad konsumption som inte är ekologiskt hållbar). I stället borde vi hitta andra alternativ till utveckling där själva idén, som är kolonial, inte finns.

      – Hur är det möjligt?

      I Latinamerika är de här tankarna än så länge betydligt mer genomtänkta och bubblande än i Asien. I Bolivia och Ecuador, till exempel, har man strukit alla idéer om ”utveckling” ur konstitutionerna och talar i stället om ”suma quamaña” och ”sumak kawsay”, Quechua och Aymara för ”det goda livet”. Det lidande som ursprungsbefolkningarna utsats för från spanjorer till nordamerikaner skylls på idén om utveckling. Kanske provokativt, men vissa radikaler skriker slagorden ”¡Ni Cristo, ni Marx!” – Också befrielseteologi och Marxism bygger på den västerländska idén om utveckling. Nu är tid för något nytt, ursprungsbefolkningens eget sätt att tolka och tänka världen, Quechua- och Aymaraindianers egna kosmologier.

      Suma quamaña sägs vara ett sätt att förstå världen där ”det goda livet” inte bara handlar om att få fler saker och bli mer lika Väst utan om att respektera Pachamama – Moder jord (ett levande subjekt med rättigheter, inte bara en resurs att utvinna, ett objekt) – och att hävda sin egen identitet, sin egen rätt. Kanske en tanke som också kan överföras till Van Gujjarerna? När man tänker på så sätt (ett sätt som är hotfullt och utmanande för oss svenskar som gärna vill förbättra, hjälpa och rädda världen – objektet) kanske själva idén om bistånd också är problematisk och sättet på vilket vi som har ”mer” kan hjälpa andra också måste tänkas om?

      Självklart är det mer komplicerat än att suma quamaña är nytt och fint och räddningen för hela världen. På många sätt smyger sig gamla idéer om ”utveckling” in i begreppen men under ett politiskt nytt språk. Men det kanske snarast visar på hur stark vår föreställning om utveckling–att det är eftersträvansvärt att förbruka mer och mer resurser–är än om att det är fel på alternativen.

      Vad har då du och jag för plats och roll i det här? – Det kanske de vars liv vi faktiskt försöker påverka måste berätta från sitt sätt att uppleva världen. SOPHIA är från början resultatet av att Van Gujjarerna bett om hjälp och det är fortfarande Van Gujjarerna som genom möten beslutar vad SOPHIA ska göra. Så kanske är SOPHIA:s, om än biståndsfinansierade arbete, ett steg på vägen?

      –Gustav.

  2. Marjo

    Intressanta & kloka funderingar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s